Naturens ockulta sida (19) – av Robert Crosbie

När ordet natur används i sin vidaste mening, som när vi talar om den Stora Naturen eller Moder Natur, står det för alltings utsida, allt som är externt för oss, träden, de öppna fälten och människors värld. Men vi vet faktiskt inte vad naturen är, för den visar oss något som för våra uppfattningar är ytligt. Vi talar om ”naturens lagar” och ser att naturen alltid beter sig på ett ordnat sätt, men utan att faktiskt alls veta varifrån dessa lagar kommer ifrån och inte heller vad de beror på. Naturen kan emellertid inte existera av sig själv, inte vara till bara genom sig själv, och komma från ingenting. Den måste komma från en tillräcklig orsak. Och av nödvändighet måste det finnas en ockult sida i naturen. För den ”tillräckliga orsaken” ligger i verkligheten på plan som är osynliga för oss, men som utgör delar av naturen. Den osynliga sidan är den alstrande sidan – den orsaksmässiga sidan – av vad vi ser; alla lagar som är kända på den synliga sidan existerar verkligen i naturens osynliga sida och utgår och framträder därifrån.

Låt oss då nu först försöka förstå vad det är som utgör, naturens grunder – vad det är som ligger bakom det hela. Verkligen inte någon Skapare och vars infall och kommando får alla varelser och ting i naturen att existera och röra sig omkring på sina fastställda platser. DET, som alla krafter, alla möjligheter, ändlösheter och oändliga mängder ligger i, är större än någon Varelse, hur hög som helst. DET är en opersonlig Gudom. Det gudomliga i oss alla kan du om du så vill kalla för Ande, Självet eller Gud – om du bara inte personifierar eller begränsar eller definierar Det. Denna Enda Ande är inte delad, om än den tycks vara delad i alla levande varelser, precis som solstrålarna bara är Solens utsträckning – de skingras inte när Solen försvinner från vår syn utan drar sig snarare tillbaka till Källan de kom ifrån. Det som lever, tänker, förnimmer i var och en av oss, och det som lider, njuter och roas i var och en av oss, är Ande. Allt som någon människa någonsin kan veta om det Högsta – om Gud – är vad hon vet i sig själv, genom sig själv och av sig själv. Ingen information utifrån kan ge oss den förnimmelse, utan bara genom att gå tillbaka, och inåt, in i själva vår varelses essens, det som är Centret, och som är samma centrum som det Stora Centrum som det kom ifrån.

Lagarna, de lagar som styr oss, är inte alls inte pålagda oss av någon som helst Varelse, eller flera varelser. I varje varelses centrum, vilken form den än har, finns handlingskrafter. Aktion framkallar alltid reaktion och det är denna Lag – eller Karma – som verkar inifrån, på samma sätt och i samma grad, ifråga om varje individ, oavbrutet och ofelbart. Vi har också kollektiva aktioner och reaktioner, av och för alla sorters varelser som står för världen och dess invånare. De kollektiva verkningarna står för vad vi uppfattar som de olika elementens och rikenas lagar, men de inryms i och de är underordnade den enda universella Karmalagen, den som etiskt kallas för att så och skörda.

Lagen styr hela tiden, från själva första begynnelsen, i den finaste strålande materia. Den materian byggdes av varelser av alla grader och av varje slag – det vill säga varelser från en värld som föregick denna, och där de hade sitt evolutionsförlopp, och som de drogs in av igen, till Självets Centrum. Sedan kom gryningen till ännu en Stor Dag av Manifestation och alla dessa varelser var där med alla sina krafter, idéer och alla sina förflutna erfarenheter – för att ännu en gång gå framåt och fortsätta med arbetet som de hade påbörjat. Det är olika varelseklassers aktioner och reaktioner som förorsakar att primitiv och ursprunglig substans förändrar sig, sammansmälter och blir konkret, och detta pågår från stadium till stadium ner genom sju steg i materiens trappa. På varje plan ikläder sig varelserna det planets substans och vi är de varelser som kommit ner genom alla dessa skeenden och stadier. Det finns alltså både en och flera naturer som är dolda inom oss och som vi inte har någon aning om. Det finns något inom oss som inte är klart för oss, med de slag av förnimmelse vi nu har. Men dessa osynliga naturers element är ändå våra; de är inte skiljda från oss; och vi har inte lämnat dem någonstans på de sju världarnas trappa. Denna naturens utsida som vi alla uppfattar med kroppen och de fysiska sinnena är bara det yttre höljet, av medvetandets tillstånd, stadier och skeden, och som är dolda för den allmänna mänskligheten.

Det finns en ockult sida, inte bara av vår egen natur, utan av alla varelsers natur, som alltid skulle varit påtagligt för oss själva, om vi bara hade varit observanta; om vi hade tänkt efter själva: om vi inte hade inte tagit det för givet, det som andra förmedlat till oss såsom religion eller uppenbarelse. För det finns skeenden i själva våra dagliga liv vilka är dolda för oss. Medan vi är vakna verkar och fungerar vi genom kroppen; och så sover vi – vi verkar inte genom kroppen – och den sidan av vår natur är dold för de flesta. De kan veta att de drömmer, men tror att drömmandet inte har någon relation till det dagliga livets riktlinjer som råder när de är vakna.; de förstår inte att drömmande är ett övergångsstadium, som föregår att nå in i vår andliga natur och också föregår att återgå till kroppens verksamheter igen. Vanligen upprepas det dagliga livets scener och erfarenheter i drömmarna. Men ibland kommer ting till oss i drömmen som ligger långt, långt borta och som skiljer sig från någon kroppslig erfarenhet. Ofta medför de drömmar, som sker när vi vaknar upp, ett inflöde från vårt innersta själv; de för ner till oss en del av det vitt förflutnas erfarenheter. Vi får föraningar. Vi får förkänslor. Och ibland får vi vad som kallas ”mindre invigningar” som förekommer i drömmar. Aldrig för ett ögonblick upphör vi med att vara medvetna, vare sig i drömtillståndet, som helt vakna, i själens finare höljen, bortom drömmarna, eller i ”drömtillståndet” efter ”döden”. Hur skulle vi då någonsin kunna känna döden?

I varje riktning i luften omkring oss finns liv som är osynliga för oss. Det finns ingen tom rymd – inte en enda punkt i rymden saknar innehåll. Allt är liv. Allt är varelse, av ett eller annat slag. Med varje andetag tar vi in små livsenheter som är osynliga för oss. De är alla små klasser av varelser som har sina egna lagar – lagar som tillhör och gäller deras egna slag av aktioner och reaktioner. För att förstå vår egen natur måste vi förstå lagarna som gäller på de tillvaroplan som vi är en del av och där ingen av oss är separerad från alla andra. Denna oerhörda kunskap är bakom oss och inom oss och ska återvinnas. Det finns alltid uttryck som är höga och låga. Det finns ett fullständigt och ett ofullständigt uttryck. Våra uttrycks fullhet hör till det högsta planet; och i deras ofullständiga skick gäller det lägsta planet. Vi har vidrört stegens understa steg, och med alla erfarenheter som vi vunnit. Men om vi har att, utan felsteg, nå det tillstånd i medvetandet som vi härstammar från måste vi förstå de verkligt ockulta lagar som råder över våra varelsers alla olika stadier.

Det finns personer som gör anspråk på kunskap om dessa ockulta lagar – för dessvärre kan ingen större mängd av gott någonsin ges, utan att det öppnar dörrarna för lika mycket ont. Beakta till exempel dynamitens kraft. Den är god för människan när den används riktigt, men i händerna på en ondsint människa kan det göra mänskligheten mycket ont. Kunskap om ockulta lagar kan således göra det möjligt för människan att göra gott, åt vilket som helst håll hon väljer, och utan att höja ett finger – eller också att göra ont. Möjligheterna, som vare sig ont eller gott görs på, är alltid i kontroll av osynliga varelser – sändebud för den människa, som vet hur hon kontrollerar och som förstår dem. Allt hon behöver göra är att förlösa den kraft inom sig som driver varelserna, de som sätter hennes uppdrag i verket, vad än detta kan vara. Dessa krafter – må detta vara känt – ligger sovande i varje människas hölje, och i den mänskliga kroppen, för kroppen som vi nu besitter har formats med samma lagar, som de som gäller för hela solsystemet, och det finns inte ett enda organ i kroppen, som inte passar ihop med ett eller annat i de himmelska boningarnas motsvarande organ, eller med något motsvarande himmelskt hölje eller plan av medvetande, och med alla krafter som hör till dem. Vi måste fråga oss själva, om vi är redo att acceptera ett ansvar som en kunskap om dessa lagar för med sig. Skulle vi kunna lita på oss själva att få dessa lagar avslöjade för oss – lagar som sätts i rörelse bara genom våra tankar och känslor?

För att använda dessa krafter rätt måste det finnas en universell attityd som råder och en universell natur som alla handlingar bygger på. Teosofins filosofi lägger fram den universella attityden och grundvalen och visar att var och en är SJÄLVET; var och en ser på alla andra och förvärvar av alla andra, så mycket som hon kan, av förståelse och kunskap; var och en har att agera för SJÄLVET, och som SJÄLVET, som inbegriper alla andra själv. Genom att handla på det viset, så lämnar alla själviska idéer oss, om våra personligheter, önskningar om belöningar och rädslor för bestraffningar. Brister och defekter blir korrigerade och hela kraften i naturens fulla betydelser börjar spela in. Alla naturens stora krafter strömmar in i människan som rör sig åt det hållet och på den grunden. Vi ska komma till att förstå alla lagar, för när vi fortskrider visar lagarna sig själva, spontant inom oss. Vi finner i vår ägo förmågan att uträtta med tanken, förmåga att göra än det ena än det andra, på avstånd, förmåga att tala på avstånd, att bli hörda på avstånd, att bli sedda på avstånd, att veta vad som helst på avstånd. Ingenting finns gömt för den människa som arbetar på och med naturen, med allas intressen har hon allas kraft.

Förmågorna som Jesus använde, som det står nedskrivet i Nya Testamentet, och de som några äldre profeter hade, som Gamla Testamentet uppger, var inte ”gudagivna” förmågor. De kom av kunskap om de ockulta lagarna, den så kallade ”naturens” dolda lagar. Jesu mirakler – att förvandla vatten till vin, uppväcka döda, vara verksam där kroppen inte fanns – var alla delar av hans ockulta kunskap. Var och en som rör sig längs denna universella linje lär sig hur dessa lagar verkar. HPB och WQJ gjorde lika underbara ting, och ännu underbarare, än vad som någonsin nedskrivits om Jesus. De kände till naturens ockulta lagar. De kände till de ockulta lagarnas verksamheter i sig själva och därför i alla naturers. Dessa förmågor är latenta i varje mänsklig varelse – inte speciella för några stora gestalter. HPB och WQJ kände berättelsen ”Ge upp ditt liv om du vill leva”. Om vi skulle leva en andlig människas liv, då skulle alla våra höljen – denna kropp och allting – stå till vår tjänst. I ägo av allt skulle vi inte önska någonting. Vi skulle förmå göra vad som helst, men vi skulle inte använda några förmågor för oss själva. Precis som vi måste leva teosofin, om vi ska kunna lära känna doktrinen, så måste vi ”leva livet” om vi ska lära känna dess lagar.

De mindre lagar genom vilka fenomenen skapas på detta plan, är ett litet område, i de ockulta studiernas universella aspekter. För däri ligger varje vetenskap, alltings alla lagar och förmågor, alla tillvaroplan och alla tillstånd av medvetande, som någonsin funnits. Vi är aldrig ensamma. I några av våra höljen, kroppsliga eller kroppslösa, är vi alltid förbundna med andra varelser, andra stadier och slag av substans, och andra plan av medvetande. Aldrig kan vi på dessa sätt gå förlorade. Men vi kan lida, och lider ofantligt, genom att ta miste i fråga om vår egen natur, och handlar genom vår andliga naturs förmåga, men längs falska linjer, och då framkallar vi, som de forntida sade, ”dödens och sorgens svarta duvor”. Det gäller för oss att uppväcka oss själva att gå den väg som pekats ut och själva pröva den. Bara på det viset kommer varje människa få veta sanningen om sig själv och om alla andra varelser; och bara då, ska hon vinna vad vi alla söker – förmågan att vara en välgörande kraft i naturen.

Robert Crosbie

länk till innehållsförteckning för Universell Teosofi Online

mera Robert Crosbie Online