Korrespondensernas lag (16) – av Robert Crosbie

”Korrespondensernas lag”, är ett större ämne än vi ofta anar; ändå vet vi alla något om korrespondenser genom enkla fakta i naturen – såsom spektrumets sju färger och skalans sju toner. Varje färg i varje oktav korresponderar med samma färg i en annan oktav. Och vi ser bara ett visst antal vibrationsgrader. Men ovan dem som vi kan uppfatta finns andra, som för oss är alltför fina att förnimma med våra fysiska sinnen och nedan dem är vibrationerna alltför grova för oss. Vi är som i mitten av ett stort område av möjliga förnimmelser och känner bara en del av det universum som vi lever i. Detsamma är sant om ljud. Från noten do upp till si korresponderar do med varje annan do i de sju oktaver som vi kan förnimma fysiskt men dessa sju oktaver är bara en del av alla naturens stora områden, både ovan och under oss. Genom hela naturen råder korrespondenser mellan det höga och låga, eftersom Livets stora Centrum av Medvetande och Förnimmelse är detsamma i varje varelse, av vilken grad som helst; därför att det är inifrån detta Centrum som all handling sker. Användandet av förmågan att handla, som är inneboende i detta Centrum, är orsaken till allt som manifesterats.

Alla ting som är synliga kommer från det osynliga. Under en planets evolution börjar det med en homogent utstrålande materia, en sådan som bildar Vintergatan, och den är grunden för alla efterföljande former som varelserna som existerar i det homogena tillståndet frambringar eller producerar. Varje varelse är ett Centrum och varje Centrum är detsamma som det Enda Stora Centret. När alla utgår ur samma källa råder med nödvändighet samma lagar för allas fortskridanden. Samma lagar råder över alla varelser. Förmågan att handla och den påföljande reaktionen – lagarnas lag som vi känner till som Karma – förs av alla varelser till verksamheter för att frambringa detta manifesterade universum och alla differentieringar i former och substanser. På så sätt har varje varelse en förbindelse med varje annan varelse. Det finns en korrespondens mellan varje varelse och varje annan varelse. Det finns korrespondens mellan varje varelses konstitution, och varje annan varelses konstitution.

Lagen som råder över vår världs atomer, såväl som över dess högsta andliga varelser – den lag som bor i varje varelses Centrum – fortsätter ständigt att verka på ett avgjort och välordnat sätt. Detta framåtskridande som är känt att vara indelat i sju grader, eller den sjufaldiga naturen, från den finare substansens tillstånd ner till den materia vi nu känner i kroppen. Alla varelser genomgår former i de olika tillstånden och går inte bara igenom dem utan de äger dem under tiden ifråga. Människan äger varje kropp som någonsin funnits för henne i vilket slag av materia som helst. Men vår planet är en av många planeter. Den finns i ett solsystem som är ett bland många solsystem. Det finns andra planeters invånare, några av dem under oss ifråga om utveckling och andra så mycket högre än vi att om vi kände deras framstegs tillstånd skulle vi högakta dem som gudomliga varelser. Alla varelser på varje enskild planet kommer från samma Centrum och fortskrider under samma universella lag för manifestation. Det finns alltså en korrespondens mellan varje enskild planet. Vi står i relation till Mars, Merkurius, Venus, Jupiter, Saturnus och Månen. Det finns faktiskt organ i våra kroppar som korresponderar med olika planeter.

Vid roten av alla dessa korrespondenser med planeter och varelser och materietillstånd och bakom alla dessa slag av bindningar med alla ting – de allra minsta såväl som de grövsta – ligger en oerhörd, nästan gränslös VETENSKAP beträffande alla universums delar, för varje materietillstånd och varje plan av medvetande. Det är en vetenskap som det är möjligt för oss själva – genom att våra egna självframkallade och självuttänkta strävanden – att uppnå inom oss själva. För kunskap finns inte utanför oss, inte heller finns kunskapen utan dem som vet om den. De vetande inom den stora kunskapen har alltid uppnått den genom observation och erfarenhet. De Varelser som är större än vad vi är, och som har förmedlat Teosofin till oss – vetenskapen om livet och konsten att leva – hade i det långt förflutna att gå igenom liknande erfarenheter, som dem vi nu möter. Så återigen ser vi att det inom oss finns en korrespondens med dessa högre Varelser, liksom det finns med lägre varelser. Vi måste alla manifestera oss som olika kategorier av varelser, några på högre plan och andra på lägre plan. Rikenas former nedanför oss förkroppsligar lägre grader av medvetande på deras väg upp till vår rang och som de kommer att nå när vi framskridit till ännu högre tillstånd, allt i enlighet med evolutionslagen. För formernas evolution åstadkoms alltid genom utvidgande av varelsens Medvetande inom den form den har sin boning. Och vårt eget syfte som andliga varelser som är i förbindelse med all slags materia, är att utveckla allt bättre instrument på detta plan av tillvaro för att stämma med och vara tillgängligt för de inre slag av tillvaro och högre plan av medvetande, som vi alla i verkligheten sitter inne med.

Vi kan tycka det är konstigt att vi skulle kunna äga något som vi inte vet någonting om och med latenta krafter i oss som i våra nuvarande omständigheter inte har förmåga att manifestera sig. Men vi bör se att vi har kraften att lära. Vi har kraft att lära oss vetenskaper av olika slag, eller språk, helt annorlunda än dem vi känner till. Förmågan att lära finns inom oss. Vi skulle inte kunna lära oss detta om det vore nytt, det vill säga om det berodde på någon daning av naturen som vore skiljd från oss själva. Det finns en kraft som vi kan uppnå över all natur, och använda, för ingenting är faktiskt till någon användning när det gäller kunskap, som inte skulle vara praktiskt för människans sanna evolution, till mänsklighetens framåtskridande. Det finns en viss kunskap som några äger och som har att göra med ockulta vetenskaper, med krafter och förmågor som vi för närvarande inte äger, men som är latenta i oss. Skälet och grunden för vare sig latens eller ägande ligger i det faktum, att detta liv är en skörd av vad som pågått tidigare. Som dag följer på dag och liv på liv, som planeter och solsystem följer på varandra, så har vi kommit ner från det oöverskådliga förflutna, till de nuvarande förhållanden – till förhållanden, och låt oss komma ihåg, där ande och materia förenar sig och där människan kan bli högre än någon varelse i vårt solsystem, för hon är förenad med de lägre rikena; och för att hon på så sätt kan öka sin kunskap i samband med de lägre rikena, att deras beskaffenheter kan lyfta dem, samt använda krafterna som finns där, och som framkallas av varje slag av varelser. Låt oss också komma ihåg att redan på detta fysiska plan finns andra varelser och väsen, än de som som vi vanligen uppfattar i minerala, vegetabiliska, animala och mänskliga konkreta former. Osynliga varelser existerar i vad vi kallar vår luft, i etern, i elektricitet, i eld, för det finns liv överallt i detta universum. Det finns inte minsta utrymme för tom död någonstans.

Hur minimala och synliga eller osynliga livets former än är, så är de Centra för Medvetande, begynnande förnimmelser, individualiteters begynnelser, och ständigt tilltagande, från form till form, tills den mänskliga formen uppnås, och sedan vidare och vidare. För som mänskliga varelser är vi inte frukter av den här världen. Våra kroppar är det. Men som andliga varelser existerade vi innan denna jorden formades. Än en gång har vi kommit ner på de sju världarnas trappa, från det primära och grundläggande tillstånd som är tillvarons själva Centrum, plus med allt som vi hade uppnått tidigare i andra världar. Vi för med oss allt som vi tidigare förvärvat i liknande tillstånd och plan av substans och går vidare med världen i varje skede, precis som vi går vidare dag för dag i våra olika sysselsättningar. Vi kan alltså se att det finns en kontinuitet som råder genom hela evolutionens förlopp. Vad vi har att lära är att kunskap om detta, i linje med sanna korrespondenser, aldrig kan förvärvas bara genom studier, inte heller genom information som ges oss av någon annan, eller flera andra, vilka som helst.

Sann kunskap måste uppnås genom en ökad förnimmelse av de universella lagarna och av att det råder en universell linje i varje varelses framåtskridande, av vilket stadium som helst. Vi måste tänka på och praktisera altruism innan universums högre och mer förborgade krafter kan ägas och användas av oss. Tanken och motivet måste vara gott för alla varelser. Syftet med vad som givits oss i Teosofins filosofi är att väcka det Centrum till liv som finns inom oss och som när det återupptar sin egen natur och ställning, kan se, veta och verka. För det finns en djup kunskap om allt detta i varje människas själ och själen vet vad den behöver. Den kan förstå när hjärnan inte kan förstå. Den kan känna när sinnena inte förmår överföra känsloförnimmelser. Denna kunskap är öppen för varje mänsklig varelse, men bara när förnuftet vi nu besitter är exakt samstämmigt med den inneboende Andens natur skall vi börja se, inifrån och utåt, alla korresponderande linjer som finns och som råder mellan oss och alla andra varelser. Bara när vi inser att vi är en del av tillvarons Stora Kedja, att ingen av oss är onödig och att ingen kan hoppa av, att utvecklingen är en och densamma för alla, att vi alla är komna ur samma Källa och rör oss mot samma mål, bara när vi tänker och handlar på den grunden kommer vi att fortskrida framåt med den stora styrka som strömmar från Centrum åt det håll som leder till upplysning och kraft.

Korrespondensernas lag utgör en vetenskap, om än kanske bortom vad någon av oss kan föreställa sig. Kan vi göra klart för oss att alla varelser är krafter och att alla krafter kommer ur varelser? Kan vi fatta att det finns krafter och varelser i naturen som kan sättas i rörelse utan att lyfta ett finger, utan bara genom dens tanke och vilja som känner korrespondensernas lag? Lyckosamt är det verkligen att de personer – så som de nu är sammansatta, med felaktiga idéer som behärskar deras handlingar – inte äger dessa förmågor, som de kunde använda emot sina medmänniskor! För är det inte sant att om vi hade sådana krafter skulle vi använda dem för att utplåna många mänskliga varelser, som strider mot våra egna idéer? Och dessa varelser, precis som vi själva, kontrolleras av idéer som är främmande för det helas sanna framskridande och måste möta sina felaktiga tankesätts exakta följder. Utan att kanske ens veta om det kan vi vara krigare i mänsklighetens strid, genom att bara ta upp en teosofisk idé – en universell idé, för själens frihet – och hålla tag i den, till vår hjälp. Men vi måste gå mycket längre än så, längre än detta enda steg på vägen. Vi måste inom oss inse vilka slag av inre och yttre kroppar som vi besitter och de krafter som hör till dem. Vi måste få dessa högre förmågor och krafter i verksamhet, genom denna vår fysiska kropp. Vi måste bygga en högre och större civilisation än som överhuvudtagit existerat. Huruvida det uppnås i detta eller med tio miljoner liv, och huruvida vi går rakt framåt mot målet eller genom lidande på lidande, så måste det slutligen åstadkommas.

Vi är här för ett stort syfte. Framför var och en av oss ligger en stor uppgift, såväl som en stor kunskap. Som vetande och självmedvetna varelser är vi här, begravda i och identifierade med våra kroppar, med denna materia. Involverade i själva arbetena, som vi måste göra på detta livets plan, har vi glömt vår egen sanna natur. Det åligger och tillkommer oss att förstå vad vår sanna natur är och att tänka och handla i överensstämmelse med det. Låt oss också komma ihåg att ”den sanna naturen” ligger inte långt borta; den är precis inom oss – inom våra hjärtan. I våra egna hjärtans tystnad pulserar det Enda Livet, som korrespondensmässigt slår med lungornas rörelser, tidvattnens gång och kommanden och gåenden som äger rum hela tiden och överallt i naturen. Kan vi inte se att korrespondensernas lag är desamma nu som de var för miljoner år sedan? Inte heller har mänskligheten förändrats. Vi har förändrat omständigheterna som omger oss, men själva upplever vi samma önskningar och begär, samma känslor och samma dumheter och dårskaper som vi hade för miljontals år sedan. Andligt har vi inte avancerat bortom civilisationerna som är döda och borta, utan med vad vi kallar ”framsteg” har vi bara bundit oss mera till ett annat slag av fysisk existens. Så det finns mycket för oss att göra.

Vi rör oss från död till död tills vi förstår vår sanna natur och vänder oss mot vad alla tiders Vise Män pekade mot – vägen som De uppnådde Sin visdom på. Teosofin fördes in i världen för att väcka upp själarna som i någon grad var känsliga och mottagliga för att vakna upp, och förena sig med pilgrimernas samling, som rör sig vidare på vägen med ansiktena i riktning mot Visdomens Mästare, oavsett sina nuvarande förhållanden. Snabbt eller långsamt rensar de bort sina brister så att de kan vara pionjärer och kommande människors medhjälpare och vägvisare. De går vidare med mod och tillit inför de Stora Varelserna, lär sig gradvis och återupptar de krafter som vi alla äger men inte uttrycker. Inte heller kan man i ord uttrycka kraften, glädjen och friheten från varje slags rädsla, medan man är i kroppen förverkligas den odödlighet, som andligt vetande för med sig. Denna kunskap och dessa förmågor ligger inom räckhåll som vi alla kan nå. Som de forntida sade, ”så skiner Det Stora Självet i alla varelser men det lyser inte fram i alla.” Vi kan nå detta Enda Självet, den Enda Anden, varur all lag och alla möjligheter kommer – med kraft att framkalla alla förändringar, men som i sig själv inte alls förändras – alltid förändringarnas erfarare, njutare och lidare. Förmåga kommer av denna kunskap som väller upp spontant inom oss, för att den bor i vår naturs innersta rum.

länk till innehållsförteckning för Universell Teosofi Online

mera Robert Crosbie Online