I Begynnelsen – brev 12 – av Robert Crosbie

Tolfte brevet

”MÄSTARNA upphör aldrig att arbeta, fast emellanåt upphör De med sådana offentliga strävanden som gjordes vid etablerandet av den Teosofiska Rörelsen. Innan dess arbetade De med individer.” Judge gjorde detta uttalande vid en kritisk tidpunkt, upprepande vad Mästarna hade skrivit flera år tidigare till Sinnet, och vad H.P.B. har låtit nedteckna mer än en gång.

Om vi tillämpar detta, verkar det betyda att De inte nu för tiden arbetar direkt med några teosofiska grupper på det sätt som De en gång arbetade med Modersamfundet, men att de fortsätter att arbeta med individer. De som tänkte eller tänker att någon organisation bär Mästarna med sig, har tagit skuggan för att vara substansen, har misstagit verktyget för att vara den arbetande. Om dess misstagna teosofiska ledare verkligen var Initierade eller under Mästarnas ledning, skulle det inte förekomma så mycket av det personliga och av anspråk som nu framställs överallt. Inte ens de mindre Initierade skulle agera på det sättet.

Det kan mycket väl vara så att den offentliga ansträngningen gjordes och Mästarnas upptecknade Läror lades fram i syftet att finna villiga, klarsynta män och kvinnor med ädla hjärtan som är kapabla att se sina öden och är angelägna att tjäna mänskligheten. Om den inte nådde och inte når dem, då var HPB.s och Judges mission i stort sett förgäves – för teosofin kan användas själviskt såväl som på rätt sätt. Det goda kommer av det faktum att teosofiska idéer banar väg för dem som ännu inte är klarsynta. Så även de som själviskt använder teosofiska idéer hjälper ändå omedvetet till genom att hålla fram dessa idéer inför världen. Teosofin är, och även en missförstådd idé av den kan leda till riktig förståelse. Låt oss hålla oss till den riktiga förståelsen och avstå från att fördöma, och framgång måste följa i någon mån. Om vi gör oss färdiga och håller oss själva beredda och dugliga, kommer vi att användas så snart som tillfälle och lämplighet tillåter. Vi har att göra med förnuft, inte med personer. Själen som formar sig efter förnuftet, reagerar på hela karaktären. Om vi alla som personer kunde se på idévärlden på detta sätt så skulle vi lära oss mer, vinna bättre urskillningsförmåga, och bli nyttigare för andra, och på så sätt förtjäna Deras vägledande inflytande. Det är karma, alltihop; elever borde inse det och dra nytta av kunskapen. Att begynna rätt betyder allt. Om detta uppnås och hålls kvar, leder allt som var och en gör henne och andra i den rätta riktningen. I detta Arbete intensifieras karaktärerna, gott och ont kommer upp till ytan. Den ”upprensande processen” är gradvis och var och en måste göra sitt eget elimineringsarbete där det ser ut att behövas. Barriärerna som hindrar oss från att få hjälp från Mästarna finns inom oss själva och ingen annanstans.

Antingen är den rena och obefläckade teosofin det verkligaste i världen, eller så slösar vi alla bort vår tid och våra ansträngningar. Om vi är i stånd att förstå dess realitet på djupaste allvar, då skall vi aldrig upphöra att försöka förstå att tillämpa vad som har nedtecknats av Mästarnas Budbärare till vägledning och undervisning för oss. Vad är skillnaden mellan teosofi och någonting annat? De Grundläggande Principerna, skulle jag vilja säga. Ingenting annat erbjuder en allomfattande utsikt över tillvaron. Alla sorters allvarliga ansträngningar är till hjälp, alla sorters system innehåller någon sanning, men de kommer alla till korta, därför att de utelämnar eller ignorerar en del av naturen. Alla som i någon grad är teosofer borde inse att under karmans lag mycket krävs av dem till vilka mycket har givits i form av möjligheter och kunskap. Vi kan bara använda våra möjligheter och kunskaper till bästa möjliga fördel och fortsätta med det, om vi inte själva kommer till korta i kravet från ”Lagarnas Lag – absolut Medkänsla”. Vad som har gjorts har blivit till verklig och bestående fördel för många; det finns andra ännu ofödda, ännu ej komna. Detta är den tid när man önskar vara lik Brahmâ med ”ögon, huvuden, munnar och öron i alla riktningar” Läs ”Tidsvågen” (”The Tidal Wave”) i Lucifer nr 5, sidan 173 ) om du vill lära hur H.P.B. kände det – och känner det. Den verkliga sakfrågan är människans gudomliga natur. Den verkliga grunden för arbetet är att inpränta detta i förnuften hos dem som kommer. I teosofin har vi denna grund. Världen är i desperat behov en riktig filosofi. Utan denna är styrka och speciella förmågor meningslösa, därför att de då blir felaktigt använda. Teosofin är inte enbart ord. Den är Liv och detta omfattar alla ting i livet och alla upplevelseplan. För att uppnå broderskap bland de många, är det först nödvändigt att förverkliga broderskap bland de få, och grunden för broderskap är den inneboende gudomligheten inom alla människor.

Alla sanna intryck kommer inifrån – från den högsta Principen inom oss, Atman, eller Gudomligheten, som är en och samma inom allt. Om det inte finns någonting annat i hjärnan än intryck från vår existens lägre principer, ingenting som förbinder Tänkaren med ett högre plan, då kan hon inget annat än pendla mellan dessa lägre tillstånd. Om tanken ska stiga högre, måste den bli tänkt utan en hjärna. Naturen arbetar genom regelbundna processer som vi kallar för lagar. Inom individen kallas den Viljan. Genom en viljehandling kan alla normala mentala processer stoppas; sedan kan den mentala processens vanliga center transcenderas och uppstigandet till nästa plan kan göras, utan att förmågan att förnimma på detta plan förloras. I alla sådana försök måste vi tänka på Grundprinciperna – och hålla dem i förnuftet. Människans Ande, Förnimmaren, är ”oberörd av bekymmer, gärningar och deras frukter eller begär”. Det förefaller mig att den klaraste uppfattningen, om än inte förståelsen, av allt detta, få man om man dröjer vid idén om Förnimmaren, såsom någon ser in i ett av hennes ”höljen” eller något annat av dem och där finner uppteckningen av handlingarna i något av dem eller i samtliga.

Allting är beroende av vad man har i sitt förnuft – sin grundläggande föreställning om Gudomen, Naturen och Människan, när man överväger eller försöker att praktisera ”koncentration”. Den vanliga föreställningen om detta, liksom kring andra saker och ting är rent personlig. Det finns ingen självrannsakan av motiven, ingen kärlek till nästan, ingen ansträngning att i det dagliga livet genomföra det åtagna arbetet genom att anpassa sig själv att bättre kunna att hjälpa och lära andra, ingen koll på de onda effekterna av att rusa in i en ”psykisk utveckling”. H.P.B.säger: ”Man måste ha en orubblig tro på den inre Gudomen, en obegränsad tro på sin egen kraft att lära; annars faller man oundvikligen in i självbedrägeri och oansvarigt mediumskap”. Här visas varningsskylten mot alla försök att utvecklas psykiskt innan man har lärt att bemästra och leda det lägre, personliga självet. Vad som är oumbärligt är rätt filosofi och dess tillämpning i det dagliga livet. Genom den felaktiga attityden i detta och i andra aspekter, felar många välmenande teosofer och skadar sig själva och andra. Budskapet är enkelt. Lämna psykismen ifred; arbeta med den lägre naturen – den synliga och den osynlig, den psykiska och fysiska – från den andliga sidan, först genom analyser och verklig förståelse av vårt väsens principer som teosofin lär ut dem, sedan genom vägledningen från den kunskap som uppstår inom dig själv. Vi färdas från plan till plan dagligen, men relaterar allting till hjärnans kretsgång kring det nödvändiga och förlorar på så sett den verkliga betydelsen. Att dröja vid Grundprinciperna och vid strävandet att hjälpa andra, är den sanna koncentrationen. Judge skrev: ”På detta sätt blir Viljan befriad från begärens dominans och till sist underkuvas själva förnuftet”.

Vi måste vinna, var och en för sig själv, den orubbliga tron på att ”Mästarnas hand vilar över alla” uppriktiga teosofer, den ringaste såväl som den mest utvecklade. I det sanna arbetet för Mästarnas Sak finns ingen rivalitet. Vår plats i det Abetet är uppenbar för oss alla och är uppenbar för vem som helst som vill ta sig mödan att söka, som vi har gjort. Denna plats håller vi för dem som har den goda karman att komma i kontakt med den innan de möter andra faser av Rörelsen, såväl som för dem som har mött andra faser och antingen är invecklade i dem eller försöker finna en väg ut ur dem. De mörka fasernas skador kan vi inte avhjälpa, men vi kan låta det sanna ljuset lysa ”så vidsträckt och så snabbt som möjligt”. Jag skulle vilja se U.L.T.́s Deklaration bli känd för varje teosof och för varje Sanningssökare.

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher av Robert Crosbie, sid.398-401. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1945.

______________________________________