Det majestätiska mysteriet (3)– av Robert Crosbie

Det ”Majestätiska Mysteriet” är Livet självt. Liv har vi alla. Alla är vi Livet. Varje varelse överallt är Livet – uttrycker Livet. Att veta vad Livet självt är, innebär att veta vad mysteriet är.

Men det finns en omständighet som föregår denna mystiska kunskap och som Krishna angav i början av Bhagavad Gitas nionde kapitel: ”Till er som icke ser något fel ska jag nu göra denna mest mysteriösa kunskap känd, och med den bliven känd och förverkligad av er ska ni befrias ifrån ondska.” När människan som önskar lära sig inte är kritiklysten, när hon på ett eller annat sätt har förnummit att sanningen ligger åt ett visst håll, och ger all sin uppmärksamhet däråt, utan att kivas med termer eller idéer som läggs fram, då har hon den sant studerandes hållning. Den som har behov av att veta måste för stunden lägga alla förutfattade meningar, stoltheter och fördomar som hon kan ha haft åt sidan. Då är hon redo att påbörja sina studier och ta första steget åt rätt håll.

Världen är full av falska idéer, falska religionsformer och falska filosofier som måste kastas undan. Vi västerlänningar har blivit lärda att vi föddes som eländiga syndare. Och ingenting kunde vi göra själva. Vi har tagit för givet att vi är stackars miserabla syndare och vi har levat, verkat och handlat som sådana. Hela vår civilisation är färgad och genomsyrad av denna falska och lögnaktiga oriktighet. Våra teologier, vetenskaper och kommersiella, sociala och politiska förhållanden grundar sig alla på denna falska idé och som åter igen vilar på en annan lika falsk – att människan är här på jorden bara för en gång. Hon kommer då hit på den fysiska scenen bara genom andras handlingar och så tror vi att hennes förtjänster eller svagheter bara gavs henne av hennes förfäder. Följaktligen lever människan med ständigt ombytliga förpliktelser och såsom utan ansvar. Hela vår tillvaros alla oriktigheter har sitt centrum i detta. Ty vi svarar själva för allt ont ibland oss. Varje slag av lidande var som helst har åstadkommits genom en eller annan falsk idé och de falska handlingar som då följde av det. Vad är synd, sjukdom, sorg och lidande, om inte resultat av våra egna tankar och handlingar?

Om igen säger vi att ”vi kan inte veta”, eller, ”detta liv är allt som finns”. Därför riktas hela kraften i vårt medvetande i den falska idéns riktning, och hämmar andra att komma till uttryck; medan alla riktningar ligger helt öppna för oss, om vi bara förstår vår egen natur. Människan begränsar sina egna förhållanden av de falska idéer hon har ifråga om livet. Ingen annan och inget annat håller henne tillbaka. Hon håller sig själv tillbaka. Ändå är hon med sina avsmalnande och begränsande idéer och begrepp i stånd att åstadkomma underbara ting. Vad än hon sätter igång med att göra i det rent fysiska och materiella lyckas hon med, på kortare eller längre tid. Men om alla hennes religiösa idéer helt handlar om livets fysiska aspekter, hur skulle hon då kunna veta något mera? Alla möjliga erövringar skulle vara blott fysiska. Vad skulle det kunna gagna henne, i riktning mot verklig kunskap, om hon bara fortsatte med sådana erövringar, från civilisation till civilisation, tidsålder efter tidsålder, på planet efter planet, i solsystem efter solsystem? Hon skulle inte kunna vinna något mera än en liten summa av alla möjliga kombinationer och korrelationer. Och i allt med sina sökanden och ansträngningar skulle hon inte ha vunnit det första fundamentala i sann kunskap, det om sann tanke och handling.

Livets majestätiska mysterium kan inte betyda fysisk existens, som bara är en aspekt av det Stora Livet. Vi måste gå djupare in i vår egen natur, och in i alla varelsers natur, för att kunna fatta vad detta stora mysterium är. Då blir alla varelsers liv klara för oss. Vi förstår vad alla faser i tillvaron betyder. Vi ser orsakerna till alla svårigheter som omger oss; vi vet hur vi ska åstadkomma bättre resultat och vi förnimmer från själva början att kraften ligger inom oss, och bara i oss själva, för att åstadkomma alla framtida förändringar. Ser vi all tillvaro ur en universell synpunkt blir vi istånd att utöva och sätta den kraften i rörelse, den som är i den väsentliga andliga grunden, hos varje varelse, hög eller låg. Bara bland varelserna framträder det Enda Självet såsom delat; I verkligheten är Det inte delat alls. I sin essens är varje varelse Det. I Det är grunden för all kraft, kraften för utveckling – för evolution, som möjliggör för varje varelse – som representerar en stråle av Det Enda Livet – att uppnå full kunskap om Livet, i sin egen sanna natur.

Var och en av oss står i mitten av en stor och tystgående evolution. Var och en av oss ser olika varelsers många uttryck – de av samma grad som oss själva och de nedan oss. Vi känner till förhållanden med andra element, men vars krafter vi inte ser och vars källa vi inte begriper, men vars verkningar vi ändå känner. Överallt får vi verkningar av olika grader av andra varelser och var och en mottar verkningarna på olika sätt. Varelserna nedanför oss i de minerala, vegetaliska och djuriska världarna arbetar alla, precis som vi, mot ett allt större förverkligande av det hela. Gnistor av den Enda Anden, det Enda Medvetandet, har börjat sina små liv i former eller kroppar, och genom dem kan de kontakta andra. Så som de behöver allt bättre instrument, och vidare och vidare kontakter, så utvecklar de inifrån bättre instrument. På det sättet löper hela evolutionens förlopp – alltid inifrån och utåt, och alltid med en tendens mot ökande individualitet. Från den enda Livets Ocean tenderar det till sist att uppstiga – Gudomlighet.

Gudomlighet är alltid förvärvad. Det är inte någon donation. Och den existerar inte av sig själv. Om vi kunde göras goda, om vi kunde göras till att vända oss om och gå åt rätt håll, skulle livet kunna vara mycket lättare för oss. Men det finns ingen flykt från lagen, ingen kan få bort oss ifrån våra misstags följder, och ingen kan skänka kunskap åt någon annan. Var och en måste själv se och lära sig. Var och en måste själv och på sitt eget sätt förvärva Gudomlighet. Vi tror att denna värld är vanlig. Men så är det inte. Det finns inte två människor som ser på livet från samma synvinkel, som har samma gillanden och ogillanden och som påverkas av detsamma på precis samma sätt. Två människor är inte likadana, vare sig i livet eller efter kroppens död. Var och en skapar sitt eget tillstånd, var och en sina egna begränsningar; var och en förvärvar sin egen Gudomlighet. Gudomlighet vilar latent inom var och en av oss; alla krafter ligger latenta i var och en, och ingen varelse någonstans kan bli större än vi kan bli.

Vad är Gudomlighet, annat än allomfattande kunskap? Sann andlighet är inget dunkelt förhållande. Det är inget som förnekar någon del av universum. Inte heller förnekar det någon sorts varelse. Ett dunkelt abstrakt förhållande skulle betyda inga människor, inga principer och inga motsatser. Men Gudomlig andlighet är förmågan att veta och se vad än önskas vetskap om och seende i. Det är en innersta kunskap i den yttersta essensen hos allting i naturen. En sådan kunskap skulle inte betyda att se allting på en gång. Inte heller att vara överallt samtidigt. Men det är förmågan att se och veta åt vilket håll som helst – förmåga att begripa vad än det vill – och förmågan att utestänga vad än det vill. Annars skulle det inte vara någon förmåga alls. Det skulle inte finnas någon mening med att ha förmågan och visdomen. Och sådana varelser som Mästarna skulle vara plågade och hemsökta av all världens eländen och därmed oförmögna att hjälpa, där hjälp behövs och är möjlig.

Allomfattande kunskap ligger framför varje levande varelse, om han bara vill ta de nödvändiga stegen. Vad som hindrar människan är de falska idéer som hon håller, ty alla handlingar bygger på tankar och felaktiga idéer om livet medför oundvikligen felaktiga handlingar. Vi har tänkt att vi alla är olika, för vi har olika idéer, men i essensen är vi Ett. Det Enda Livet är i var och en av oss alla. Var och en står i samma läge och ser utåt; allt annat är sett. Börjar vi härifrån, så börjar vi finna oss själva, se oss själva, känna oss själva och känna av alla andra. Allt människan kan veta om Gud är vad hon vet i sig själv, genom sig själv och av sig själv. Aldrig kan det uppkomma av någon framställning utifrån. Alla tiders alla stora frälsare har aldrig bett människan att lita på någon extern Gud, att frukta någon djävul, att följa den ena eller andra uppenbarelsen, att tro på något slags bok, kyrka, ”ologi” eller ”ism”. De har bett henne att ta det steg, som hennes kallelses höjd fordrar – att lära känna sig själv, känna sin egen sanna natur och varje annan varelses natur. De har visat att den Verkliga Människan måste göra anspråk på sig själv och handla i enlighet med sin egen natur och med det ansvar som all naturs enhet begär.

Människan upptar den mest betydelsefulla platsen i hela evolutionens schema. Hon står där Ande och materia möts. Hon är länken mellan de högre varelserna och de nedanför. Hon har att verka så, att tänka och handla så – i, på, med och genom den fysiska materien – att hon lyfter allt av det uppåt och ger det en annan tendens, en annan trend och riktning. Genom själva sin naturs konstitution, och av skäl av hur hon är kopplad ihop fysiskt kroppsligen med all natur, uppger Den Hemliga Läran att människan kan bli större än någon av Dhyan Chohanerna och jämställd med dem alla tillsammans. Det är målet som ligger framför människan – det ”Majestätiska Mysteriets” mål – att se, veta, känna och handla universellt. Ty det finns en förmåga i människan som sätter henne i stånd att döma riktigt; hon har det allseende ögat – det allt övergripande seende, som låter henne se det rättvisa i alla saker och ting. Och där finns alltid förmågan att välja åt ena eller andra hållet. Frågan framför varje människa är: Vem vill du tjäna? Vill du tjäna den högre andliga naturen? Eller kroppen av kött? VEM VÄLJER NI DENNA DAG?

ROBERT CROSBIE

länk till innehållsförteckning för Universell Teosofi Online

mera Robert Crosbie Online

Översatt från Universal Theosophy. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1963.

______________________________________