Att erkänna Lagen – av Robert Crosbie

Vi får ta för givet att detta vårt universum antingen är lagbundet eller av kaos, slump och en tillfällighet. Faktiskt vet vi fullkomligt väl att universum inte är av någon tillfällighet, för allt som vi använder och förstår ser vi som lagbundet och när något händer oss, och vars orsak vi inte kan urskilja, så antar vi inte desto mindre att någon orsak finns och försöker finna den. Vi kan inte ens tänka oss någon verkan utan orsak.

Den första sak som den studerande måste lära sig att förnimma i allting och under alla omständigheter är lagens välde. Delvis medger och erkänner vi lag, men inte helt, så som det bordes. Missförstår vi vår egen natur, så sätter vi ändå genom själva den naturens kraft orsaker i rörelse, som framkallar verkningar som vi känner, och så kallar vi dem ”öde”, ”lott”, ”tillfällighet” eller ”Guds vilja”. För de flesta sinnen betyder lagens verksamheter att det är öden som drabbar oss, och som gagnar eller plågar oss, men som vi inte har någon kontroll över och på vars framställning inte berodde på oss. Ändå kan lagens verksamheter lätt förstås. Av alla de stora lärarna i historien har den förkunnats som att betyda handling, aktioner, och dess påföljande reaktioner. Låt oss komma ihåg att det inte är två separata och orelaterade ting. Orsak och Verkan, Aktion och Reaktion är två aspekter av en och samma sak. I sanskrit innefattas båda två i det enda ordet Karma.

I de kristna skrifterna som vi är mest bekanta med har karma erkänts i uttrycket ”Som människan sår skall hon skörda.” Följaktligen borde vi lätt se att vad än en människa skördar, det måste hon ha sått. Så fort vi kommer till den uppfattningen att handlingar inte framkallar sig själva, och att lagen inte verkar bara av sig själv, så kan vi se att vi själva orsakar handlingar och erfar reaktioner på dem. Att det är vi som sätter igång orsaker och känner deras verkningar. Orsak och verkan, aktion och reaktion – lagens verkningar – ses då som att vara inom oss själva, inte utanför. Det finns ingen handling med mindre det finns någon varelse som utför den och till att känna dess verkningar. Allt som händer vem som helst har sin föregående orsak och den orsaken ligger i någon förfluten handling av den varelsen själv. Med andra ord så styr lagen på varje plan av tillvaro. Och varje varelse, på varje grad av utveckling, är under lagen.

Vi skördar alla vad vi har sått, individuellt och kollektivt, för vi måste veta att vi aldrig agerar ensamma. Vi agerar alltid gentemot och i kontakt med andra, påverkar dem på gott eller ont, och vi får den nödvändiga följden av de orsaker som satts i rörelse av oss själva. Detta ger oss en uppfattning av absolut rättvisa, för enligt en sådan föreställning om lag mottar varje varelse exakt vad den ger.

Detta pekar mot en annan tanke. Det skulle inte kunna finnas något agerande och dess påföljande reaktion om vi inte ingick i gemenskap med alla andra varelser. Det måste finnas det i vår natur som inte är speciellt för någon utan gemensamt för alla. Med anda ord, vi har alla uppstått ur samma källa och vi reser alla mot samma mål. Vägen skiljer sig bara med pilgrimerna. De orsaker som var och en sätter i gång bestämmer vägen man måste följa. Det kan kallas ”öde”, om vi förstår det som ett öde av vår egen skapelse. Såsom skapat av oss kan det upprätthållas av oss eller förändras av oss. Om vi inte tycker om det ”öde” som händer oss, de verkningar som omger oss, de förhållanden som råder för oss, det enda som vi då behöver göra är att sätta sådana orsaker i rörelse som kommer att producera andra och mer önskvärda effekter. Men vi måste göra det. Ingen annan kan göra det för oss. Ingen håller oss tillbaka. Och ingen driver oss framåt.

Det finns ingen skillnad i våra förmågor. Var och en har samma krafter att förnimma, att erfara och lära känna. Vad vi lär oss skiljer sig, våra erfarenheter skiljer sig, våra förnimmelser skiljer sig, men det visar inte på några skillnader i våra krafter och förmågor, utan bara på skillnader i deras tillämpningar. Var och en av oss har inombords samma möjligheter som finns var som helst och överallt i universum. De mått och steg vi hittills tagit har fört oss till vad än som nu sker, de förhållanden och omgivningar som kan råda för närvarande. Men vi kunde ha gått en annan väg och framkallat en helt annan miljö. Vi bör inse att också nu, hur bundna och hämmade vi än kan vara, till följd av tidigare handlingar, så har vi inte förlorat och kan aldrig förlora våra krafter, att sätta andra och bättre orsaker i rörelse. Vägen till all kunskap ligger framför oss: ”All natur ligger framför dig. Tag vad du kan.”

Detta betyder att alla varelser nedanför människan, och alla varelser ovanför människan, såväl som människan själv, har vunnit vilka som helst positioner som de nu befinner sig i genom sina egna bemödanden. Det betyder att ingen varelse står still. Alla agerar, alla framskrider, i en eller annan riktning, längs de linjer de har följt och följer. Det betyder också att alla varelser nedanför människan kommer att någon gång nå vårt stadium och att varje varelse ovanför människan har passerat stadier som liknar våra egna, vilket utgör evolution, framdriven till sina högsta punkter, andliga och mentala såväl som fysiska.

Vi har tillämpat naturens stora sanningar bara i delvis, begränsade och personliga avseenden. Men de är universella sanningar och bör därför tillämpas i universella betydelser, om vi önskar komma fram till att fullt erkänna dem.

Livet i var och en av oss är det Universella Livet. Många tänker att livet betyder att existera i en fysisk kropp, och bara den, och att det inte finns något liv utanför fysisk existens. Men livet inkluderar alla saker och ting, från det högsta andliga ner till liv i sina grövsta former. Det är samma liv rakt igenom, gemensamt för alla. Det är det Enda Livet, den Enda Anden, i var och en och allt, så att inom var och en, och i varje grad av evolution, vilar den potentiella All-Tillvaron. Det finns något inom var och en som är utan början och utan slut, som är oföränderligt, och som kan inses och förverkligas av varje mänsklig varelse, fastän det är gränslöst och omöjligt att begränsa, osynligt och ofattbart.

Några illustrationer ska föra in detta faktum starkt i våra sinnen. Vi talar om oss själva, vår identitet. Vi säger ”Jag var ett barn, när jag var en ung man eller kvinna, när jag var medelålders, eller som jag är idag, som jag ska vara i framtiden.” Vad är nu Det, som i sig är oförändrat, och som går igenom dessa förändringar? Samma ”jag”, samma identitet. Det förändras inte. Kroppen förändras, idéerna och sinnet förändrar sig och omständigheterna förändras. Men människan själv, identiteten, förblir oförändrad, genom alla dessa kroppens, scenernas och omständigheternas förändringar.

Låt oss igen se på seendets förmåga. Den har vi alla och hur mycket vi än utövar den kvarstår förmågan att förnimma, uppfatta, begripa och inse. Den förändras inte av vad vi ser och upplever. Och vi kan betänka detta, att förändring inte kan se förändring. Bara något som är permanent kan se förändring. Så det finns det i oss som är permanent, som är Verkligt, som är av det högsta, som är en stråle av och ett med det Högsta, den universella Principen eller Kraften, skaparen, upprätthållaren, pånyttfödaren, av allt som var, är och någonsin skall vara. Vi måste först förverkliga Det – var och en för sig själv – genom att erkänna att DET ÄR, allomfattande, evigt, gränslöst oföränderligt och oåterkalleligt; för det andra, att frigöra oss ifrån allt som vi trott detta vara, såsom att det är denna kropp, detta sinne, dessa omständigheter. Allt sådant är föränderliga ting, ting som är sedda. Men Det som är det Verkliga, det Suveräna, vårt riktiga Själv, och alla tings Själv, är inte underkastat förändring. Det är Oföränderligt. Det kan inte ses, för det är vad som ser, uppfattar och förnimmer.

Idéerna vi har om det Högsta, om Lagen, om Naturen och om vår Existens styr handlingarna vi utför. När vi var barn hade vi vissa idéer och vi handlade i enlighet med dem, och så vidare, under åren som gick. Några av dem har vi undan för undan övergett och andra som vi samlat upp tog deras plats. Vi agerar nu enligt de idéer vi nu har. Är de de bästa och högsta möjliga för oss?

Om vi ändrar våra idéer ändrar vi våra handlingars mönster. Om vi ser att Lag styr, att denna Lag är inneboende i vår högsta natur, och inte utanför oss, så skall vi se att det är Anden i oss – vårt verkliga Själv – som orsakar och uppehåller alla våra handlingar. Och genom själva sin förmåga av det Högsta skapar det, på grund av falska idéer, falska positioner och falska öden för sig själv. Vi har ofta lagt oss till med idéer, och ändrar ofta på dem, utan att verkligen beakta deras möjliga sanningar eller osanningar, deras relationer till Livet och deras sammanhang med tillvaron. Vi måste anta tre stora idéer och hålla fast vid dem; att varje mänsklig varelse besitter vad som kallas ”Gudomlighetens tre attribut” – förmågan att skapa, förmågan att bevara vad hon skapar, så länge det verkar tillfredsställa, och förmågan att förstöra sina skapelser och att återväcka bättre sådana. Allt vi behöver göra är att förverkliga vår egen sanna natur, upptäcka vad våra brister är, stärka våra dygder, och gå vidare. Så säkert som vi gör det, så säkert ska vi finna att våra dygder och styrkor ökar och våra brister gradvis faller undan.

ROBERT CROSBIE

länk till innehållsförteckning för Universell Teosofi Online

mera Robert Crosbie Online

Översatt från Universal Theosophy: The Foundation of Religion av Robert Crosbie, sid. 15-19. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1963.

______________________________________