Teosofins Pånyttfödelse

OCKULTISMENS ÅTERUPPRÄTTANDE I VÄST



Helena Blavatsky 1831-1891


United Lodge of Theosophists
Den 21 december 2003
Nyhetsbrev nr 15
 

Den moderna Teosofiska Rörelsen invigdes i USA på uppdrag av Visdomens Mästare i New York 1875 genom deras apostel Helena Blavatsky. Ockulta frön såddes rikligt inför den ny eran – Vattumannens tidsålder – som inleddes 1898 enligt den esoteriska kalendern. Detta är den verkliga anledningen till varför HPB kom vid just denna särskilda tidpunkt. Sedan dess har det varit en ständig spridning av det "teosofiska budskapet" i väst liksom i öst. I Orienten hade mycket av den verkliga esoteriska traditionen som Rishierna ursprungligen förmedlade blivit bortglömd, till förmån för vidskepelse, dyrkan av gudar och ett blint följande av prästerskapets dogmatiska läror. Genom teosofins insatser på en rad olika områden, både i öst och väst, har detta synsätt radikalt förändrat vår världsbild. Idag kan vi med glädje konstatera att det finns teosofiska loger, samfund och studiegrupper som sprider "den teosofiska läran" i nästan varje stor stad i hela världen. Teosofins pånyttfödelse håller på att ske mitt framför våra ögon. Hur många är medvetna om den globala spridningen av esoteriska tankar? Vilka är dessa teosofiska tankar som är så viktiga att sprida i vår era? Hur sprids dessa?

Förmedlandet av den teosofiska undervisningen har börjat nå allmänheten, om än i väldig liten skala, både i press, radio och teve samt på internet, för att nämna några media där teosofiska tankar gör sig påminda. Teosofin är däremot mer känd bland dem som studerar esoteriska och ockulta ämnen. Det finns två sätt att betrakta på teosofin på. För det första: den "traditionella teosofin" som bland annat fick sitt startskott med greken och neo-platonikern Plotinos på 300-talet, för att sedan föras via renässansen och medeltiden fram till våra dagar genom en hel rad ockulta organisationer och hemliga grupper. Vi kan i sammanhanget till exempel nämna hermetister, kabbalister, alkemister, rosenkreutzare och frimurare, som alla har bidragit med sin beskärda del för att bana väg för teosofins budskap. För det andra: så har vi den "moderna teosofin" med Helena Blavatsky som den självklara gurun och förmedlaren av teosofisk gnosis. Idag förmedlas teosofin helt öppet och utan avgifter.

Det är den andra aspekten av den teosofiska rörelsen – den "moderna teosofin" – som vi ska undersöka närmare till att börja med. När vi idag talar om modern teosofi så menar vi framför allt Helena Blavatskys skrifter och de som är i samklang med dessa, samt Mästarbreven. Dessa bildar tillsammans "den ockulta kärnan" inom den moderna teosofin. Ingen annan har påverkat den teosofiska rörelsen så mycket som HPB; ingen annan än HPB har haft i uppdrag av Mästarna att föra ut teosofins gnosis på tröskeln till vattumannens tidsålder; ingen annan kan tala i Mästarnas sak på samma sätt som HPB eftersom Hon var Mästarnas direkta budbärare. "Många var kallade, men få har blivit utvalda".

Vi ser i Helena Blavatsky den självklara teosofiska ledaren och gurun i modern tid, med eller utan fysisk kropp. Utan henne hade vi inte haft teosofin. Utan Helena Blavatskys uppoffringara hade vi inte haft kännedom om Mästarna och det Vita Broderskapet, detta är helt och hållit hennes förtjänst. Helena Blavatsky öppnade dörren till Mästarnas Loge och hon instiftade Chelaskapet inom rörelsen. Helena Blavatsky var också den första att tala om Nirmanakayornas eller Bodhisattvornas betydelse, hur de offrar sig för mänskligheten för att avhjälpa lidandet, och hur de är en ockult länk i förmedlandet av teosofisk gnosis. Detta hade ingen offentligt förklarat före henne. Detta gör HPB till en mycket speciell person inom den västerländska ockultismen, särskilt för dem som förstår Hennes position inom Logen. Vi kan läsa följande intressanta rader om medvetandets funktioner i Helena Blavstkys artikel Mysteriet Buddha:

Men vad menas egentligen med en "Bodhisattva"? Buddhister inom Mahayana´s mystiska system lär att varje BUDDHA manifesterar Sig Själv (hypostatiskt eller på annat sätt) simultant i tre världar, nämligen i Kama-världen (dvs.de sexuella begärens eller åtråns värld – vår jords sinnliga "universum") i form av en människa; i Rupa-världen (formernas värld, likväl supersinnlig) som en Bodhisattva; och i den högsta andliga världen (den av ren icke-kroppslig existens) som en Dhyani-Buddha. Den senare finns evigt i tid och rum, dvs. från en Maha-kalpa till en annan – den syntetiska kulminationen av dessa tre är Adi-Buddha [4], Visdomsprincipen som är absolut och därför utanför tid och rum. Deras interrelation är följande: när världen behöver en mänsklig Buddha så "skapar" Dhyani-Buddhan genom Dhyanas kraft (meditation, omnipotent hängivenhet) en förnufts-född son – en Bodhisattva – vars mission det är att efter den mänskliga Manushya-Buddhans död fortsätta sitt arbete på jorden tills nästa Buddha träder fram. Den esoteriska innebörden av denna undervisning är tydlig. I fallet med en vanlig dödlig så är dennes principer mer eller mindre klara reflektioner av de sju kosmiska och de sju celesta Principerna, dvs. de supersinnliga Varelsernas Hierarkier. I fallet med en Buddha så är dessa principer nästan essensen själv. Bodhisattvan ersätter i honom Karana Sarira, Jag-principen, och därefter resterande enligt korrespondenstanken; och det är enligt detta sätt som den Esoteriska Filosofin förklarar innehållet ur följande vers: "genom Dhyana´s dygd (abstrakt meditation) så skapar Dhyani-Buddha (Buddhas Ande eller Monad) en Bodhisattva", eller det astralt klädda Jaget inom Manushya-Buddhan. Så medan Buddha går tillbaka in i Nirvana varifrån denne kom, så stannar Bodhisattvan  kvar för att fortsätta Buddhas arbete på jorden. Det är då denna Bodhisattva som troligtvis har skänkt den lägre principen till Avataren Samkaracharyas skenbara kropp.
 ______________

[4] "Det är meningslöst att väcka protester utifrån exoteriska verk gent emot dessa uttalanden, som har till syfte att förklara, om än ytligt, den Esoteriska Läran . Det är på grund av att de är förledda av de exoteriska lärorna som biskop Bigandet, och andra påstår att uppgiften om en högsta, evig Adi-Buddha endast finns nertecknad i skrifter av senare datum. Vad som förmedlas här är taget från de hemliga delarna av Dus-Kyi Khorlo (Kala-Chakra på sanskrit, eller "Tidens Hjul" eller fortvaron)."

Men att säga att Buddha återvänder för att reinkarnera i en ny kropp efter att ha uppnått Nirvana, skulle vara en hädelse för en brahmin såväl som från en buddhistisk ståndpunkt. Till och med i den exoteriska Mahayanaskolan i dess lära om de tre "Buddhi" kropparna [5] sägs det om Dharmakaya – den ideala formlösa varelsen –  att så fort den är tagen så lämnar Buddha den supersinnliga perceptions världen för alltid, och har inte, och kan inte ha någon mer förbindelse med den. Att säga, som den Esoteriska eller Mystiska Skolan lär, att fastän Buddha är i Nirvana så har han lämnat kvar Nirmanakayan (Bodhisattvan) att arbeta efter honom, är ganska oortodoxt och i överensstämmelse med både den esoteriska Mahayana och Prasanga Madhyamika skolan, den senare är en anti-esoterisk skola med ett helt rationellt system. För i Kala-Chakra Kommentaren står det att det finns: (1) Adi-Buddha, evig och orsakslös; sedan (2) några Sambhogakaya-Buddhor eller Dhyani-Buddhor som existerar under (eonisk) evighet och försvinner aldrig –  Kausal Buddhorna, så att säga; och (3) Manushya-Bodhisattvorna. Relationen mellan dem är bestämd av den givna definitionen. Adi-Buddha är Vajradhara och Dhyani-Buddhorna är Vajrasattva; men även om dessa två är olika varelser på sina respektive plan, så är de faktiskt identiska, eftersom den ene agerar genom den andre, liksom en Dhyani agerar genom en mänsklig Buddha. En är den "Gränslösa Intelligensen"; den andra bara den "Högsta Intelligensen". Det är sagt om Bodhisattvan Phra – som senare på jorden var Buddha Gautama: 

"Efter att ha fullgjort alla villkor för ett omedelbart uppnående av fullkomligt Buddhaskap så föredrog den helige av sin obegränsade givmildhet till levande varelser, att än en gång reinkarnera för mänsklighetens bästa."

______________

[5] De tre kropparna är (1) Nirmanakaya (Tul-pa'i-Ku på tibetanska), i vilken Bodhisattvan efter att ha beträtt Vägen till Nirvana genom de sex Paramitas [generositet, dygd, tålamod, energi, meditation och visdom] framträder inför människorna för att undervisa dem; (2) Sambhogakaya (Dzog-pa'i-Ku), sällhetskroppen, ogenomtränglig för alla fysiska förnimmelser, och mottas av en som har fullgjort de tre villkoren för moralisk perfektion; och (3)  Dharmakaya (på tibetanska Cho-Ku), som är Nirvana-kroppen [Cf. The Voice of the Silence, ss 95-97, [ i svensk övers. Tystnadens Röst, utgiven 1912, sid. 100 -102] och Hui Neng's Platform Sutra, kap 6].
 

Av ovanstående utdrag förstår vi kanske att den teosofiska undervisningen är rent esoterisk. Vi kanske även inser att Mästarna kan verka på flera nivåer samtidigt och att alla deras funktioner gränsar till det mystiska. Mästarnas sätt att föra kunskapen vidare tar sig många olika vägar genom flera olika dimensioner simultant. Att förstå detta fullt ut är inte det lättaste om vi inte är invigda i teosofins högre läror. Att de teosofiska lärorna inte kan "utvecklas" eller "förbättras" blir kanske mera begripligt om vi inser att denna undervisning är TIDLÖS och inte ett resultat av en person, utan är det samlade resultatet av tusentals mästares erfarenheter under många tidsåldrar. Detta är anledningen till att vi inom ULT håller oss väldigt strikt till  Helena Blavatskys ursprungliga undervisning, som vi anser ska föras vidare i oförändrat skick, och inte förändras efter eget godtycke eller bristande insikt. HPB skrev följande minnesvärda ord om Mästarna och hur de inhämtat sin kunskap i Den Uråldriga Källan vilket är hämtat ur Den Hemliga Läran:
 

Den Hemliga Läran är tidsåldrarnas samlade visdom, och enbart dess kosmogoni är det mest häpnadsväckande och fulländade av alla kända system, även i den beslöjade gestalt vari den framträder i de exoteriska Purana-böckerna. Men så stor är den ockulta symbolikens hemlighetsfulla makt att alla de fakta, som oräkneliga generationer av Invigda Siare och profeter har sammanställt, nedskrivit och förklarat under det långa evolutionsförloppet, är upptecknade på ett fåtal sidor med geometriska tecken och sinnebilder. Dessa Siares skarpa blick har trängt in till själva kärnan av materien och spårat tingens själ, där en vanlig oinvigd betraktare, om än aldrig så lärd, skulle ha varseblivit blott det yttre skalet. Men den nutida vetenskapen tror inte på "tingens själ" och förkastar därför hela den urgamla kosmogonins system. Det hjälper inte att framhålla att systemet ifråga inte är någon inbillning från en eller flera enstaka individer; att det är en oavbruten kedja av iakttagelser, gjorda av tusentals släktled av Siare, vars särskilda erfarenheter togs i anspråk för att pröva och bekräfta de traditioner som muntligen överlämnats från den ena till den andra av de tidigare raserna angående läror, meddelade av de högre, andliga väsen, som vakade över mänsklighetens barndom, samt att under långa tidsåldrar de "Vise Männen" av den Femte Rasen, den skara som bärgats och räddats vid den sista allmänna översvämningen och kontinentförändringen, tillbringade sina liv genom att lära sig och inte genom att undervisa. Hur gick de då tillväga? Svaret lyder: De prövade, jämförde och besannade inom varje naturens område de urgamla traditionerna med den självständiga iakttagelseförmåga som utmärker stora adepter, dvs. människor som till den högsta möjliga grad utvecklat och fullkomnat sina fysiska, mentala, psykiska och andliga förmågor. Ingen enda adepts iakttagelse togs för sann förrän den jämförts med och bekräftats av andra adepters iakttagelser – gjorda på sådant sätt att de kunde gälla som självständiga vittnesbörd – samt av århundradens erfarenheter.

 Gelugpa sektens grundare Tsong Kha Pa

Helena Blavatsky var den första att tala om det mystiska verket Dzyans Bok – långa utdrag förmedlades i Den Hemliga Läran –  och att det var en mycket gammal bok som innehåller många esoteriska tankar vilka teosofin vilar på angående människans och kosmos utveckling. Hon skriver i sin artikel Lam Rim´s och Dzyan`s Hemliga Böcker:

Dzyans Bok – från sanskritordet ”Dhyana” (mystisk meditation) är den första volymen av Kommentarer över Kiu te´s sju hemliga folios, samt en Ordbok på de offentliga verken med samma namn. Kiu-te´s trettio-fem volymer för exoteriskt bruk, vilka används av lekmän, finns hos de tibetanska Gelugpa Lamorna, eller i biblioteken i varje kloster; liksom Kommentarer och Anteckningar i fjorton böcker över dessa, sammanställda av de initierade Lärarna.

Strängt talat, så borde de trettio-fem böckerna kallas för ”Den populariserade versionen” av den Hemliga Läran, vilken är full av myter, dolda fakta och felaktigheter; De fjorton volymerna med Kommentarer, å andra sidan – med sina översättningar, anteckningar och omfattande ordbok över Ockulta termer, vilka har utarbetats från en liten arkaisk folio som kallas, Världens Hemliga Visdomsbok, [1] – innehåller en sammanfattning av alla de Ockulta Vetenskaperna. Dessa verkar att förvaras på hemligt och avskilt ställe, och det är Teshu Lama från Shigatse som har ansvaret för dem. Kiu-te Böckerna är förhållandevis moderna och sammanställdes under det senaste årtusendet, medan de tidiga volymerna av Kommentarerna är uråldriga och av ett okänt datum, där en del fragment av de ursprungliga cylindrarna har bevarats. Förutom att de förklarar och lägger till rätta några av de fantastiska berättelserna i Kiu-te Böckerna [2] – som de verkligen är – så har Kommentarerna  lite gemensamt med dessa. De står i relation till dem såsom den kaldisk-judiska kabbalan står i förhållande till Moseböckerna. I det verk som är känt som Avatamsaka Sutra, i avdelningen: ”Den Högsta Atman [Själen] såsom den manifesteras i Arhaternas och i Pratyeka-Buddhornas karaktärer”, står det att:

Eftersom alla förnimmande varelser från begynnelsen har sammanblandat sanningen och omfattat det falska, så kom den dolda kunskapen som kallades Alaya Vijnana fram.

________________________

[1] Det är från texter från alla dessa verk som den Hemliga Läran har blivit förmedlad. Det ursprungliga materialet skulle lätt kunna få plats i en liten skrift, men förklaringarna och anteckningarna från Kommentarerna och Ordböckerna skulle omfatta minst tio volymer av samma storlek som Isis Unveiled.

[2] Munken Horace Della Penna förlöjligar en hel del i sina Memoirs (se Clements Markham´s  Narratives.....of Tibet) vissa påståenden i Kui-te Böckerna. Han påpekar till exempel för den kristna publiken ”det stora berget som är 160 000 leagues högt” (en tibetansk league är 5 miles) i Himalayas Bergskedja. ”Enligt deras lag”, säger han ”i västra delen av denna värld, ligger en evig värld... ett paradis, där det finns ett Helgon som kallas Hopahme, som betyder 'Det oändliga Ljusets och Härlighetens Helgon'. Detta Helgon har många lärjungar som alla är Chang-Chub,” vilket betyder tillägger han i en fotnot, ”Andarna hos dem som efter att ha uppnått fullkomlighet avstår från att bli helgon, för att istället träna och undervisa Lamornas återfödda kroppar,... så att de kan hjälpa de levande.” Detta betyder att de så kallade ”döda” Jang-Chub (inte ”Chang-chub”) helt enkelt är levande Bodhisattvor, där en del är kända som Bhante (”Bröderna”).Vad beträffar ”Berget 160 000 leagues högt”, så ger Kommentaren nyckeln till sådana påståenden och förklarar att enligt koden som används av författarna, att ”till väster om det ”Snötäckta Berget” 160 leagues [nollorna faller bort] från en viss plats och vid slutet av en anvisad väg, ligger Bhante Yul [landet eller ”Brödernas säte”] Maha Chohans residens...” osv. Detta är den verkliga betydelsen. Della Penna´s ”Hopahme” är – Ledaren  Maha-Chohan. [Se i Lucifer, vol XV, s 14 & Blavatsky Collected Writings. vol VI, ss 100-01 i artikeln ”Tibetan Teaching”]

Frågan ställdes: ”Vem är i besittning av den sanna kunskapen?”. Svaret blev: ”De Snötäckta Bergens stora Lärare”.

Dessa ”stora Lärare” är kända för att ha levt i Himalayas ”Snötäckta Bergskedjor” under oräkneliga tider. Att förneka, rakt i ansiktet på miljontals hinduer tillvaron av deras stora Guruer, som lever i Ashrams spridda överallt runt Trans- eller Cis Himalayas sluttningar, är att göra sig löjlig i deras ögon. När den buddhistiske Frälsaren framträdde i Indien så fanns deras Ashrams – ty det är mycket ovanligt att dessa stora Män finns i lamaklostren, annat än på korta besök – på samma plats som de intar idag, och de fanns där även innan brahminerna själva kom från Central Asien för att slå sig ner vid Indus. Och innan dess så hade mer än en berömd  och historiskt erkänd arisk Dvija suttit vid deras fötter, för att lära sig vad som senare kulminerade i en eller annan av de stora filosofiska skolorna. De flesta av dessa Bhante från Himalaya var ariska brahminer och asketer.

Ingen elev, såvida han inte är väldigt avancerad, skulle kunna dra nytta av en genomläsning av dessa exoteriska volymer [3]. De måste läsas med en nyckel för att förstå innehållet, och denna nyckel finns bara i Kommentarerna. Dessutom finns det ett par relativt moderna verk som helt klart är skadliga, till och med om man vill skaffa sig en relativt korrekt uppfattning om den exoteriska buddhismen. Dessa är Buddistisk Kosmos, av Bonze Jin-chan från Peking; Shing Tao-ki (eller Urkunderna om Tathagatas Upplysning), av Wang-Puh – från sjunde århundradet; Hi-shai Sutra (eller Skapelsens Bok), samt några andra.
________________________

[3] I vissa kommentarer från ett Manuskript, skrivna av Gelong (prästen) Thang-pa Chhe-go-mo sägs det att: ”De få romersk-katolska missionärer som har besökt vårt land (under protest) det senaste århundradet har visat lite omdöme och ännu mindre insikt, då de återgäldade vår gästfrihet genom att förlöjliga vår heliga litteratur. Det är sant att tibetanernas Heliga Kanon, Bkah-hgyr och Bstan-hgyr, innefattar 1707 skilda verk –1083 offentliga och 624 hemliga volymer, där de förra utgör 350 folio volymer, de senare 77 folio volymer. Ska vi ödmjukt bjuda in de goda missionärerna, så att de kan berätta för oss om de överhuvudtaget lyckats få se en skymt av de sist nämnda hemliga folios? Men även om de av ren tillfällighet hade sett dessa, så kan jag försäkra dessa västerländska lärde att dessa manuskript och folios aldrig skulle kunna bli förstådda, inte ens av en infödd tibetan utan en nyckel till (a) dessa särskilda skrifttecken, (b) dess fördolda mening. I vårt system är varje beskrivning av en plats figurativ, och varje namn och ord avsiktligt beslöjad; och man måste först studera sättet att avkoda och därefter lära sig de likvärdiga hemliga termerna och symbolerna för nästan varje ord inom det religiösa systemet. Det egyptiska  hieratiska systemet är en barnlek jämfört med vårt prästerliga pussel”.

 

Helena Blavatsky var också den första inom New Age rörelsen att tala om männskans sju principer, de sju hierkierna, de sju strålarna, att vi har ett Högre Jag och ett Lägre Jag, samt att vi alla är förenade i det vita ljuset, Det högre Självet, Gud i människan. HPB skriver en del om dessa mysterier i sin artikel De Sju Principerna hon säger:
 

DEN SJUFALDIGA INDELNINGEN ENLIGT OLIKA INDISKA SYSTEM   [se i Den Hemliga Läran, vol 1, sid. 179]
	ESOTERISK BUDDHISM		VEDANTA	TARAKA RAJA YOGA
1	Sthûla Sharira		Annamayakosha  (Kosha betyder  bokstavligt "höljet",  som varje princip bildar)	Sthûlopâdhi  (Sthûla-upâdhi, eller  principernas        underlag)
2	Prâna (Livet)		Prânamayakosha
3	Prânas farkost  (Astralkroppen, eller Linga Sharira)
4	Kâma Rûpa		Mânomayakosha	Sûkshmopâdhi
5	Förnuftet/Sinnet	(a) Viljeyttringar och känslorna etc.
		(b) Vijnânam	Vijnâmayakosha
6	Andlig Själ (Buddhi)		Anandamayakosha	Kâranopâdhi
7	Atmâ		Atmâ	Atmâ

”Mysteriet Buddha” gäller även flera andra Adepter – kanske en hel del. Problematiken ligger i att korrekt förstå detta andra mysterium: det vill säga, de reella fakta, som är så svårfattliga och transcendentala vid första anblicken, angående människans ”Sju Principer”, de fysiska avspeglingarna i människan av de sju Naturkrafterna, och av Tillvarons sju Hierarkier avspeglade intellektuellt och andligt. Vare sig en människa är indelad i grupper enligt det ena eller andra systemet – för att lättare kunna förstå hennes trefaldiga natur (generellt sett) – materiellt, eteriskt, och andligt – så kommer basen och toppen av denna indelning alltid att vara den samma. Det finns bara tre Upadhis (underlag) i människan, och hur många Koshas (höljen) som helst och deras aspekter kan byggas kring dessa utan att helhetens harmoni förstörs. Medan det Esoteriska Systemet accepterar den sjufaldiga indelningen, så talar det vedantiska klassificeringen om fem Koshas, och Taraka  Raja Yoga förenklar dem till Fyra – tre Upadhis sammanfattade genom den högsta principen, Atma.
 

Dessa påståenden kommer såklart att väcka frågan: ”Hur kan en andlig (eller semi-andlig) personlighet leva ett tredelat eller ett tvådelat liv, och skifta mellan sina särskilda ”Högre Själv” ad libitum [efter behag] och ändå fortsätta vara den enda eviga Monaden under Manvantarans Oändlighet?” Svaret på detta är enkelt för den verklige Ockultisten, medan det för den världslige icke-initierade måste framstå som absurt. De ”Sju Principerna” är givetvis den enda odelbara Andens manifestation, men det är bara vid slutet av Manvantaran, och när de blir återförenade på det Enda Verklighetens plan, som föreningen blir synlig; under pilgrimens resa så har reflektionerna av denna odelbara Enda Flamma, aspekter av den enda eviga Anden, var för sig förmågan att agera på ett av de manifesterade existensplanen – de gradvisa differentieringarna från det omanifesterade planet – det vill säga, på det  existensplan som det verkligen tillhör.

Vår jord tillåter alla Mayaviska villkor, vilket innebär att den renade Egoistiska Principen, det astrala och personliga Självet av en Adept, kan faktiskt, trots att den är ett med sitt Högsta Själv (Atma och Buddhi), i avsikt att förmedla universell barmhärtighet och välvilja, separera sig själv från sin gudomliga Monad, för att på detta illusoriska plan och temporära tillvaro leva sitt eget distinkta självständiga medvetna liv genom en lånad illusorisk gestalt, och kan på så sätt samtidigt tjäna ett dubbelt syfte: göra slut på sin egen individuella karma, och hjälpa millijoner mindre lyckligt lottade människor bort från den mentala blindhetens verkningar. Om det frågas: ”När förändringen sker, som beskrivs som Buddhas eller en Jivanmuktas övergång till Nirvana, var tar då det ursprungliga medvetandet vägen som uppfyllde kroppen  – går det in i Den Som Ingår i Nirvana eller går det in i de påföljande reinkarnationerna av den senares ”kvarlevor” (Nirmanakayans)?” Svaret är att det infångade medvetande kan vara ”av en viss kunskap baserat på observation och erfarenhet”, som Gibbon säger, medan icke-förkroppsligat medvetande inte är en verkan utan en orsak. Det är en del av det hela, eller snarare en Stråle på den manifesterade aktivitetens graderade skala, av den allt genomträngande, gränslösa Flamman, vars reflektioner är de enda som kan bli differentierade; och som sådant, är medvetandet allestädes närvarande, och kan varken lokaliseras eller centreras i eller kring något särskilt subjekt, inte heller kan det begränsas. Dess verkningar är de enda som tillhör materians region, ty det är en energi som verkar på materian på olika sätt, men medvetandet per se, som det förstås och förklaras av den Ockulta filosofin, är den högsta kvaliteten av den kännande andliga principen inom oss, den Gudomliga Själen (eller Buddhi) och vårt Högre Jag, och tillhör inte materians plan. Efter den fysiska människan död, om hon är en initierad, blir denna transformerad från att ha varit en mänsklig kvalité till att bli en egen oberoende princip; det medvetna Jaget blir då Medvetande per se, utan något Jag, i den meningen att den senare inte längre är begränsad eller betingad av sinnena, inte ens av tid och rum. Därför är den kapabel, utan att separera sig själv från, eller genom att överge sin ägare, Buddhi, att på samma gång avspegla sig själv i den astrala människan som varit, utan att på något sätt behöva begränsa sig själv. Detta syns på ett lägre plan i våra drömmar. För om medvetandet kan vara aktivt under våra visioner, medan kroppen och dess materiella hjärna sover djupt – och även om det under våra drömmar är allt annat än allestädes närvarande – hur mycket större måste dess kraft då inte vara när den är helt fri från, och utan förbindelse med vår fysiska hjärna.

Var och en som har studerat någon artikel eller bok som Helena Blavatsky skrivit inser ganska snabbt vilken kunskap som döljer sig bakom hennes ord. Mycket av vad som skrivits av Helena Blavatsky är ett resultat av HPB och hennes två Mästares förenade insatser. Teosofins sätt att förmedla kunskap genom att  behandla både metafysik och etik på en och samma gång är ett ganska unikt sätt att förmedla gnosis på. Helena Blavatsky anser att metafysik och etik är de två vingar som gör att vi kan lyfta mot himmelska höjder där gudomlig visdom finns. I detta sammanhang bör vi kanske också nämna det hemliga prästerskapspråket SENSAR som Helena Blavatsky gjorde oss uppmärksamma på. Hon ansåg det var alla Invigda Mästares hemliga språk, och att det användes i det förflutna liksom det används nu. Följande rader skrev Hon i Förordet till sin andaktsbok Tystnadens Röst om detta hemliga språk, vi kan läsa i ett utdrag därifrån: Senzar – prästerskapets språk:
 

Tystnadens Röst ur De Gyllene Föreskrifternas Bok. Till dagligt bruk för Lanoos (Lärjungar)

De ursprungliga Föreskrifterna är inristade på tunna, avlånga plattor [oblongs]; kopior mycket ofta på runda skivor. Dessa skivor förvaras vanligen på altaret i de tempel som är uppförda vid centra knutna till de så kallade "kontemplativa" eller Mahayana (Yogacharya) skolorna. De är skrivna på olika sätt, ibland med tibetanska bokstäver, men ofta med bildskriftstecken. Prästerskapets språk (Senzar) kan, förutom på sitt eget alfabet, också återges på olika sätt med chifferbokstäver, som mera liknar bildskriftstecken än stavelser. En annan metod (på tibetanska lug), är att använda siffror och färger, där var och en motsvarar en bokstav i det tibetanska alfabetet (trettio enkla och sjuttiofyra sammansatta bokstäver). Dessa utgör på så vis ett fullständigt kryptografiskt alfabet. När bildskriftstecken används finns det ett bestämt sätt att läsa texten. I detta fall står de symboler och tecken som används inom astrologin – zodiakens tolv djurtecken samt de sju grundfärgerna, var och en i tre nyanser (den ljusa, den primära och den mörka) – för det enkla alfabetets trettiotre bokstäver, samt för ord och meningar. Enligt denna metod utgör de tolv "djuren", upprepade fem gånger, tillsammans med de fem elementen och de sju färgerna, ett helt alfabet som består av sextio heliga bokstäver och tolv tecken. Ett tecken placerat i början av texten anger om den ska läsas enligt det indiska sättet, där varje ord helt enkelt är anpassat till sanskrit, eller enligt den kinesiska sättet att tyda bildskriftstecken. Det lättaste sättet är emellertid det där läsaren inte behöver använda något specifikt språk överhuvudtaget, eftersom tecknen och symbolerna, i likhet med de arabiska siffrorna, är en gemensam och internationell egendom bland invigda mystiker och deras anhängare. Samma egenhet är kännetecknande för ett av de kinesiska skrivsätten, vilken lätt kan läsas av vem som helst som känner till skrivtecknet; till exempel kan en japan läsa det lika lätt på sitt språk som en kines på sitt.

De Gyllene Föreskrifternas Bok – där några delar är förbuddhistiska, medan andra är från senare tid – innehåller omkring nittio enskilda små avhandlingar. Jag lärde mig trettionio av dessa utantill för många år sedan. Att översätta de övriga skulle inte vara någon lätt uppgift eftersom jag då skulle tvingas att gå igenom osorterade anteckningar som jag har samlat på mig under tjugo år och som ligger utströdda bland en stor hög papper och memoranda. Inte heller skulle man vilja översätta alla och delge dem en värld, alltför självisk och bunden till materiella ting för att på rätt sätt kunna ta emot en sådan upphöjd etik. För om en människa inte är allvarligt ihärdig i sin strävan att uppnå självkännedom, kommer hon aldrig att lyssna på råd av detta slag.
 

Slutligen bara några utdrag ur ett Brev från en Visdomen Mästare som tar upp förhållandet mellan "praktisk" och "teoretisk" teosofi, citerad ur artikeln Några ord om vårt dagliga Liv:
 

Teosofin bör inte bara representera en samling av moraliska sanningar, en knippe av metafysisk etik, sammanfattade i teoretiska utläggningar. Teosofin måste göras praktisk; den måste därför befrias från gagnlösa utläggningar i form av planlöst ordsvall och vackert tal. Låt bara varje teosof göra sin plikt, det som han kan och bör göra, så skall snart summan av mänskligt elände inom och omkring varje gren av ert samfund märkbart minskas. Glöm dig SJÄLV i arbetet för andra – och uppgiften skall bli lätt och naturlig för dig.

De bland er som vill fatta innebörden av att lära känna sig själv, borde lära sig leva ensamma även mitt ibland den folkmassa som stundtals omger er. Sträva bara efter gemenskap och umgänge med Gud inom din egen själ; lyssna bara till beröm eller klander från denna gudomlighet, som aldrig kan skiljas från ditt sanna Själv, ty detta är i sanning denne Gud själv: kallad det HÖGRE MEDVETANDET. Omsätt omedelbart dina goda avsikter i praktiken, låt inte en enda bara bli en avsikt – och förvänta dig inte vare sig belöning eller erkännande av det goda som du kanske utfört. Belöning och erkännande finns inom dig själv, de är oskiljaktiga från dig, ty det är bara ditt Inre Själv som kan uppskatta deras verkliga grad och rätta värde.

Teosofin kan bara finna objektivt uttryck i allomfattande etiska levnadsregler, som är fullständigt genomträngda av en anda av ömsesidig tolerans, medkänsla och broderkärlek. Dess samfund har som organisation en uppgift, som om den inte utförs med allra största varsamhet, kommer att bringa den värld där de likgiltiga och de själviska spelar huvudrollen, i harnesk mot detsamma. Teosofin måste bekämpa intolerans, fördomar, okunnighet och själviskhet, allt dolt under skenhelighetens mantel. Den måste sprida allt det ljus den kan från sanningens fackla, som anförtrotts av dess tjänare. Den måste göra detta utan rädsla eller tvekan, utan att frukta klander eller fördömande. Teosofin skall genom sitt språkrör, samfundet, säga SANNINGEN mitt  upp i ansiktet på LÖGNEN; den skall trotsa tigern i dess håla utan tanke på fruktan eller dåliga följder, och den skall trotsa förtal och hot. Betraktad som ett Sällskap [Association], har den inte bara rätt, utan dess plikt är att avslöja lasten, och att göra sitt bästa för att avhjälpa den anstiftade skadan, antingen detta sker genom lämpliga föreläsare eller genom det tryckta ordet i dess böcker och tidskrifter – dock måste anklagelserna framföras på ett så opersonligt sätt som möjligt. Men dess medlemmar har individuellt ingen sådan rätt. Dess anhängare måste framför allt visa exempel på en klart uppfattad och lika klart tillämpad moralitet, innan de har någon rätt att ens i en anda av vänlighet, påpeka frånvaron av en liknande etisk enighet och en strävan riktad mot ett enda mål, hos andra sällskap eller individer. Ingen teosof borde klandra en broder, vare sig inom eller utom sällskapet; inte heller får han kasta en skugga på en annans handlingar eller förkasta honom, om han inte själv vill förlora rätten att betraktas som teosof. Han bör nämligen som sådan vända blicken bort från sin grannes ofullkomligheter och hellre lägga märke till sina egna brister, så att han kan avhjälpa och rätta till dessa och bli en visare människa. Han ska inte påvisa olikheten mellan ord och handling hos en annan, utan  han ska hellre, vare sig det gäller en broder, en granne eller helt enkelt en medmänniska, hjälpa den som är svagare än han själv på livets mödosamma stig.
 

UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS, Malmölogen
Vintersolståndet
den 21 december 2003

___________________________________________________________________

Till Huvudindex för NYHETSBREV Online
___________________________________________________________________
 

_______________________________________________________________________________________________________

  | till Helena Blavatsky Online  | till William Q Judge Online |  till Robert Crosbie Online  | till  B P Wadia Online | till ULTs hemsida   | 

_______________________________________________________________________________________________________

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23