Ljus på Vägen - Bok I & II

yantra1.gif (2187 bytes)

LJUS PÅ VÄGEN

EN AVHANDLING

SKRIVEN FÖR PERSONLIGT BRUK TILL DEM
SOM ÄR OKUNNIGA OM DEN ÖSTERLÄNDSKA VISDOMEN OCH
SOM ÖNSKAR ATT KOMMA UNDER DESS
INFLYTANDE.

NEDSKRIVEN AV
M.C.

MED ANMÄRKNINGAR OCH KOMMENTARER
AV UTGIVAREN

Ljus på Vägen, Bok I & II Kommentarerna till Ljus på Vägen Karma

LJUS PÅ VÄGEN

I

Dessa regler är för alla lärjungar. Lyssna och lär!

Innan ögonen kan se, måste de vara oförmögna till tårar. Innan örat kan höra, måste det ha förlorat sin känslighet. Innan rösten kan tala i Mästarnas närvaro, måste den ha förlorat förmågan att såra. Innan själen kan stå i Mästarnas närvaro, måste dess fötter vara tvättade i hjärtats blod.

1. Döda Ambitionen! (1)

Anmärkning (1). AMBITIONEN är den första förbannelsen, den store frestaren för den människa som är på väg att höja sig över sina medmänniskor. Den är den enklaste formen för begäret efter belöning. Intelligenta och mäktiga personligheter förleds ständigt bort från sina högre möjligheter av den. Ändå är den en nödvändig läromästare. Dess frukter blir till stoft och aska när vi vill njuta av dem; liksom döden och utanförskap visar den människan slutligen, att arbeta för sig själv enbart leder till besvikelse. Men trots att denna första regel verkar så enkel och lätt, gå inte förbi den hastigt. För den vanliga människans laster genomgår en hårfin förvandling och uppträder åter i förändrad skepnad i lärjungens hjärta. Det är lätt att säga: "Jag vill inte vara ambitiös"; det är inte lika lätt att säga: "När Mästaren läser i mitt hjärta, ska han finna det fullständigt rent." Den äkta konstnären, som arbetar av kärlek till sitt verk, står ibland med säkrare fotfäste på den rätta vägen än ockultisten, som inbillar sig att han vänt bort sina intressen från sig själv, men i själva verket endast vidgat gränserna för sina erfarenheter och sin strävan, och förflyttat sitt intresse till de ting, som tillhör hans vidare värld.

Detsamma gäller om de två följande till utseendet så enkla reglerna. Begrunda dem noga och låt inte ditt eget hjärta bedra dig för lätt . För nu, på tröskeln, kan ett misstag rättas till. Men bär du det med dig, ska det växa och bära frukt, eller så skall dess utrotande kosta dig bittert lidande.

2. Döda begäret efter liv!

3. Döda begäret att leva bekvämt och behagligt!

4. Men arbeta som de ambitiösa arbetar; håll livets värde för ögonen som de gör vilka begär det; var lycklig liksom de som lever för lyckan.

Uppsök i ditt hjärta det ondas rot och ryck upp den. Den lever och bär frukt i hjärtat hos den hängivne lärjungen lika mycket som hos begärens människa. Endast den starke kan rycka upp den. Den svage måste invänta dess uppväxt, dess fruktsättning, och dess död. Och det är en växt som lever och frodas genom tidsåldrarna. Den blomstrar när människan samlat på sig frukterna av otaliga existenser. Den som vill beträda kraftens väg måste utrota detta ting ur sitt hjärta. Och då skall hjärtat blöda och människans hela liv se ut att vara fullständigt upplöst. Denna prövning måste uthärdas: den kan komma vid första steget på den riskabla stege som leder till livets väg: den kan komma först vid det sista. Men o lärjunge, kom ihåg att du måste uthärda den och samla dina själsliga krafter till denna uppgift. Lev varken i det närvarande eller i det kommande, utan i det eviga. Detta jättestora ogräs kan inte blomstra där: denna vanprydnad på tillvaron blir utplånad redan i atmosfären av den eviga tankens värld.

5. Döda all känsla av avskildhet! (2)

Anmärkning (2). Tro inte att du kan avskilja dig från den onda människan eller den dåraktiga människan. Dessa är du själv, om än i mindre grad än din vän eller din mästare. Men om du tillåter tanken om avskildhet från någon som helst ond sak eller person att växa upp inom dig, så skapar du därigenom karma, som kommer att binda dig vid denna sak eller person, tills din själ inser, att hon inte kan avskilja sig på detta sätt. Kom ihåg, att världens synd och skam är din synd och skam, för du är en del av henne; din karma är oupplösligt sammanvävd med den stora karman. Och innan du kan uppnå kunskap, måste du ha vandrat igenom alla platser, orena så väl som rena. Kom därför ihåg, att den smutsiga klädnad som du ryggar tillbaka för att vidröra, kanske var din i går, kanske blir din i morgon. Och om du med avsky vänder dig bort från den då den kastas om dina skuldror, kommer den bara att sluta sig om dem ännu mera. Den självrättfärdige bereder sig en bädd i leran. Avhåll dig från det onda, därför att det är rätt att avhålla sig; inte därför att du själv skall hållas ren.

6. Döda begäret efter förnimmelser!

7. Döda hungern efter tillväxt!

8. Men stå dock ensam och isolerad, för ingenting som har kroppslig form, ingenting som uppfattar sig som avskilt, ingenting som är utanför det eviga, kan hjälpa dig.

Lär av dina förnimmelser och iaktta dem, för bara på detta sätt kan du börja studiet av självkännedomens vetenskap och sätta din fot på stegens första nivå.

Väx som blomman växer, omedveten, men ivrigt angelägen att öppna sin kalk för luft och sol; så skall du sträva framåt och öppna din själ för det eviga. Men det måste vara det eviga, som drar fram din styrka och skönhet, inte begäret efter tillväxt. För i ena fallet utvecklar du dig i renhetens rikedom; i andra fallet förstelnas du inom ditt skal av ohejdad passion efter personlig storhet.

9. Åtrå endast det som är inom dig!

10. Åtrå endast det som är bortom dig!

11. Åtrå endast det som är utom räckhåll!

12. För inom dig finns världens ljus – det enda ljus, som kan upplysa vägen. Om du inte förmår att förnimma det inom dig, skall du förgäves söka det någon annanstans. Det är bortom dig, för när du når det, har du förlorat dig själv. Det är utom räckhåll, för det försvinner ständigt. Du skall inträda i ljuset, men du kommer aldrig att nå lågan.

13. Brinn av begär efter makt!

14. Brinn av begär efter frid!

15. Åtrå ägodelar framför allt!

16. Men dessa ägodelar måste bara tillhöra den rena själen, och ägs därför i lika mån av alla rena själar, och är på så vis helhetens särskilda ägodel då de är förenade. Hungra efter sådana ägodelar som kan ägas av den rena själen, så att du kan samla skatter för livets förenade ande, som är ditt enda sanna själv. Den frid du skall åtrå, är den helgade frid som inte kan störas av någonting, och i vilken själen växer som den heliga blomman på de stilla lagunernas vatten. Och den makt som lärjungen skall brinna av begär efter, är den som kommer att göra att han verkar som ingenting i människors ögon.

17. Sök vägen! (3)

Anmärkning (3). Dessa två ord kan tyckas för ringa att stå ensamma. Lärjungen kanske säger: "Skulle jag överhuvudtaget bekymra mig om dessa tankar, om jag inte sökte vägen?" Skynda dock inte vidare för fort! Stanna kvar ett ögonblick och tänk efter. Är det vägen du längtar efter, eller hägrar dimmigt för dig en syn av branta höjder att bestigas av dig, av en stor framtid som skall bli din? Tag dig i akt! Vägen måste sökas för sin egen skull, inte därför att det är dina fötter som ska vandra på den.

Det finns en motsvarighet mellan denna regel och den sjuttonde i andra avdelningen. När efter tidsåldrar av kamp och många segrar den avgörande striden är vunnen och du gör anspråk på den slutliga hemligheten, då är du beredd för nästa väg. När den första läxan är uppnådd och dess slutliga hemlighet avslöjad, så visar sig mysteriet om en ny väg för dig – en väg, som leder ut ur all mänsklig erfarenhet, och som står högt över allt vad mänsklig uppfattning eller föreställning vill säga. Vid båda dessa punkter är det nödvändigt att vara fullt övertygad om, att vägen väljs för dess egen skull. Vägen och sanningen kommer först, sedan följer livet.

18. Sök vägen genom att samla dig i ditt inre!

19. Sök vägen genom att djärvt gå fram i det yttre!

20. Sök den inte i bara en riktning.

För varje temperament finns en riktning som verkar vara den mest önskvärda. Men vägen finner man inte endast genom hängivenhet, eller bara genom religiösa betraktelser, eller enbart genom nitisk förkovran, genom självuppoffrande arbete och genom flitig iakttagelse av livet. Inget av detta på egen hand kan leda lärjungen mer än ett steg framåt. Alla stegen är nödvändiga för att bilda en stege. Människornas laster utgör sådana steg, den ena efter den andra, allt efter som de övervinns. Människornas dygder är i sanning sådana steg, nödvändiga – och vi kan inte på något vis göra oss av med dem. Fastän de skapar en klar atmosfär och en lycklig framtid, är de dock till ingen nytta om de står för sig själva. Hela människans natur måste användas klokt och vist av den som önskar beträda vägen. Varje människa är i sig själv den enda vägen, sanningen och livet. Men hon är det inte förrän hon har hela sin individualitet i sin makt och genom kraften av sin uppvaknade andliga vilja, fattar och inser att denna individualitet inte är hon själv, utan något som hon under lidande danat för sitt eget bruk, och med vars hjälp hon åsyftar, att i den mån hennes tillväxt långsamt utvecklar hennes insikt, nå livet bortom och över individualiteten. När hon vet att det är för detta ändamål som hennes underbart sammansatta avskilda liv finns till, då men inte förrän då, är hon på vägen. Sök den genom att dyka ned i ditt eget innersta väsens hemlighetsfulla och härliga djup. Sök den genom att pröva all erfarenhet, genom att använda dina sinnen till att förstå individualitetens tillväxt och betydelse, samt skönheten och det fördunklade hos dessa andra gudomliga fragment som kämpar vid din sida och utgör den ras som du tillhör. Sök den genom studiet av tillvarons lagar, naturens lagar och det övernaturligas lagar. Och sök den genom att skänka själens ödmjuka vördnad åt den dunkla stjärna som brinner i ditt inre. Medan du vakar och tillber, kommer dess ljus växa och ständigt tillta. Då vet du att du funnit vägens början. Och när du funnit dess slut kommer dess ljus plötsligt bli det oändliga ljuset. (4)

Anmärkning (4). Sök vägen genom att pröva all erfarenhet; och märk väl, att när jag säger så, säger jag inte: "Ge efter för sinnenas förförelser för att lära känna dem." Innan du blir ockultist, kan du göra det; men inte efteråt. När du valt och beträtt Vägen, kan du inte utan skam ge efter för dessa förförelser. Dock du kan erfara dem utan skräck: genom att väga, iaktta och pröva dem och med förtröstans tålamod avvakta den stund, då de inte längre ska fresta dig. Men döm inte den människa, som ger efter; räck henne din hand som en medvandrare, vars fötter blivit tunga av vägens lera. Glöm ej, o lärjunge, att hur stor än klyftan är mellan den goda människan och syndaren, är det dock större mellan den goda människan och den som uppnått kunskap, och omätligt mellan den goda människan och människan på tröskeln till gudomligheten. Tag dig därför i akt, så att du inte alltför snabbt inbillar dig vara någonting skilt från massan. När du funnit vägens början, skall din själs stjärna visa sitt ljus; och vid det ljuset skall du se, hur stort det mörker är, i vilket den brinner. Sinne, hjärta, hjärna, allt är omtöcknat och mörkt, tills den första stora segern vunnits. Bli inte modfälld och förskräckt av denna syn. Håll dina ögon stadigt fästade på det lilla ljuset; och det skall växa. Men låt mörkret inom dig hjälpa dig att förstå hjälplösheten hos dem, som inte sett något ljus, vars själar är i djupaste mörker. Klandra dem inte. Drag dig inte undan från dem, utan sök att lyfta något litet av världens tunga karma; ge din hjälp åt de få starka händer, som hindrar mörkrets makter att vinna fullständig seger. Då skall du inträda i glädjens partnerskap, som förvisso kommer att ge dig fruktansvärt hårt arbete och djup sorg, men även en stor och ständigt växande glädje.

21. Avvakta att blomman skall öppna sig i tystnaden, som följer på stormen: då men inte förr.

Den skall spira upp, skjuta i höjden, bilda grenar och blad och sätta knopp, medan stormen varar och striden pågår. Men först när människans hela personlighet upplösts och smält – först när det gudomsfragment, som skapat densamma, betraktar den som blott ett redskap för betydelsefull verksamhet och innehållsrika erfarenheter – först, när människans hela natur böjt sig för och underkastat sig dess Högre Själv, kan blomman slå ut. Och då inträder ett lugn, sådant som det, som i tropiska länder följer på slagregnet, och då naturen verkar så snabbt, att man kan följa det med ögonen. Ett sådant lugn kommer över den jäktade anden. Och i den djupa tystnaden sker den mystiska tilldragelse som bevisar att vägen blivit funnen. Kalla den för vilket namn du vill: det är en röst, som talar, där det inte finns någon som talar; det är en budbärare, som kommer, en budbärare utan kropp eller form; eller det är själens blomma, som öppnat sig. Det kan inte beskrivas genom någon metafor. Men du kan sträcka ut din hand därefter, invänta det och längta därefter, ännu medan stormen rasar. Tystnaden kan vara ett ögonblick, eller den kan vara i tusen år. Men den slutar dock en gång. Likväl bär du dess styrka med dig. Åter och åter igen måste striden utkämpas och vinnas. Det är blott under ett förbigående ögonblick som naturen kan vila. (5)

Anmärkning (5). Blommans öppnande är det härliga ögonblick när förnimmelsen vaknar; med den kommer tillförsikt, kunskap, visshet. Själens plötsliga stillhet är undrets ögonblick, och nästa ögonblick av tillfredställelse, är tystnaden.

Vet, o lärjunge, att de som genomgått tystnaden, känt dess frid och behållit dess kraft, deras innerliga önskan är att även du skall genomgå den. Därför skall i Lärandets Sal lärjungen alltid finna sin Mästare, när han är i stånd att inträda däri.

De som frågar skall få. Men även om den vanliga människan frågar hela tiden, blir hennes röst inte bönhörd. För hon frågar bara med tanken; och tanken röst hörs endast på det plan, där tanken verkar. Inte förrän de första tjugoen reglerna genomgåtts, säger jag därför: de som frågar, skall få.

Att läsa betyder i ockult mening att läsa med andens ögon. Att fråga är att känna själens hunger, den andliga längtans aspiration. Att kunna läsa betyder att ha uppnått förmågan att i någon mån stilla denna hunger. När lärjungen är färdig att få undervisning, blir han antagen, godkänd, erkänd. Det måste vara så, för han har tänt sitt ljus, och det kan inte döljas. Men att få undervisning är omöjligt, innan den första stora striden vunnits. Förståndet må inse sanningen, men anden kan inte anamma den. När lärjungen en gång genomgått stormen och nått friden, då finns alltid möjligheten för honom att lära, även om han vacklar, tvekar och vänder sig bort. Tystnadens Röst är kvar i hans hjärta, och även om han fullständigt lämnar Vägen, skall den en dag åter ljuda, och slita honom sönder och avskilja hans passioner från hans gudomliga möjligheter. Och då, under smärta och förtvivlans rop från hans övergivna lägre jag, skall han vända åter.

Därför säger jag eder, Frid vare med eder. Min frid giver jag eder, kan endast sägas av Mästaren till hans älskade lärjungar, vilka är som han själv. Till och med bland dem som inte känner Österlandets visdom finns några, åt vilka detta kan sägas, och åt vilka det kan sägas med för var dag allt större fog.

Betrakta de tre sanningarna. De är lika.

De ovanstående reglerna är de första, som är skrivna på väggarna i Lärandets Sal. De som frågar skall få. De som önskar att läsa skall läsa. De som önskar att lära skall lära.

FRID VARE MED EDER!

II

UT ur den djupa tystnad som är frid skall en ljudande stämma höja sig. Och denna stämma skall säga: Det står inte rätt till; du har skördat, nu måste du så. Och genom att veta att denna röst är tystnaden själv, så lyder du.

Du är nu en lärjunge, i stånd att stå, i stånd att höra, i stånd att se, i stånd att tala; en som övervunnit begäret och uppnått självkännedom; en som skådat sin själ i dess blomning och känt igen henne; och hört Tystnadens Röst. Gå nu till Lärandets Sal och läs vad som är skrivet för dig. (6)

Anmärkning (6). Att kunna stå innebär att ha tillförsikt. Att kunna höra innebär att ha öppnat själens dörrar. Att kunna se innebär att ha fått förnimmelseförmågan. Att kunna tala innebär att ha vunnit förmågan att hjälpa andra. Att ha övervunnit begäret innebär att ha lärt sig hur självet skall styras och nyttjas. Att ha uppnått självkännedom innebär att ha dragit sig in i den inre borgen, varifrån den personliga människan kan bedömas med opartiskhet. Att ha skådat din själ i dess blomning innebär att under ett ögonblick i ditt innersta ha sett en glimt av den omvandling, som en gång skall göra dig till mer än människa. Att igenkänna innebär att utföra det stora dådet att betrakta det bländande ljuset utan att sänka ögonen och utan att rygga tillbaka i skräck, som man gör inför en spöksyn; för detta händer somliga, och då glider den nästan vunna segern dem ur händerna; att höra Tystnadens Röst innebär att förstå att inifrån kommer den enda sanna vägledningen; att gå till Lärandets Sal innebär att inträda i det tillstånd där undervisning är möjlig. Då kommer många ord att vara skrivna för dig där, skrivna i eldskrift som för dig är lätta att tyda. För när lärjungen är redo, är även Mästaren redo.

1. Stå avsides i den kommande striden och fastän du kämpar, var inte krigaren!

2. Sök efter krigaren, och låt honom kämpa inom dig!

3. Ta emot order av honom inför striden, och lyd dem!

4. Lyd honom, inte som om han vore din hövding, utan som om han vore du själv, och hans ord dina hemliga begärs yttringar; för han är du själv, fastän oändligt mycket visare och starkare än du. Sök efter honom, annars kan du i stridens hetta och larm gå förbi honom; och han känner inte dig, såvida du inte känner honom. Om ditt rop når hans lyssnande öra, då kommer han att strida inom dig och uppfylla den dova tomheten i ditt inre. Och om det ligger till på det här viset, kan du gå genom striden lugn och obekymrad, genom att stå avsides och låta honom kämpa för dig. Då kommer det inte att vara möjligt att missa ett enda slag. Men om du inte söker honom, om du går förbi honom, då finns det ingen trygghet för dig. Din hjärna skall omtöcknas och ditt hjärta bli osäkert, och i stridsfältets dammoln kommer din syn och dina sinnen svika dig, och du kommer inte att kunna skilja vän från fiende.

Han är du själv, men likväl du är bara begränsad och benägen att göra fel; han är evig och ofelbar. Han är den eviga sanningen. När han en gång tagit sin boning i dig och blivit din kämpe, kommer han aldrig att helt och hållet lämna dig; och på den stora fridens dag kommer han vara ett med dig.

5. Lyssna till livets sång! (7)

Anmärkning (7). Sök efter den och lyssna till den, först i ditt eget hjärta. I början kanske du säger: "den finns inte där; när jag söker finner jag endast missljud". Sök djupare! Om du återigen blir besviken, ta då en paus och sök sedan ännu djupare. I varje människohjärta finns en medfödd sång, en dunkel källa. Den kan vara övertäckt och fullkomligt dold och stilla – men den finns där. Vid själva grundvalen av ditt väsen skall du finna tro, hopp och kärlek. Den som väljer det onda vägrar att blicka in i sig själv och täpper till sina öron för sitt hjärtats sång, liksom han tillsluter sina ögon för sin själs ljus. Han gör detta, därför att han tycker det är lättare att leva i begären. Men i allt liv flyter den starka underström, som inte kan hämmas; de stora vattnen finns där trots allt. Sök upp dem, och du skall se, att det inte finns någon, inte ens den eländigaste av alla varelser, som inte har del i detta, hur mycket han än sluter sina ögon inför detta och i sin inbillning bygger kring sig en yttre avskyvärd form. I denna betydelse säger jag dig: alla dessa väsenden, bland vilka du kämpar din strid, är delar av gudomen. Och så bedräglig är den illusion, som du lever i, att det är svårt att gissa, hos vem du först skall upptäcka den ljuva rösten i andras hjärtan. Men vet, att inom dig själv finns den med all säkerhet. Sök den där, och när du en gång hört den, kommer du att vara redo att känna igen den omkring dig.

6. Göm i ditt minne den sång du hör!

7. Lär harmonins läxa av den!

8. Du kan stå upprätt nu, fast som klippan bland virvlarna, lydande krigaren som är du själv och din konung; likgiltig i striden för annat än att utföra hans befallningar och utan bekymmer för stridens utgång, för endast en sak är av vikt, och det är att krigaren skall segra; och du vet att han är oövervinnlig – och när du står så, lugn och vaken, använd då den hörsel du vunnit genom smärta och smärtans tillintetgörelse. Enbart fragment av den stora sången når dina öron, så länge du bara är människa. Men om du hör något av detta, göm det då troget, så att inget som nått dig går förlorat, och sträva efter att lära dig meningen med detta mysterium som omger dig. Då skall du med tiden inte behöva någon lärare. Ty liksom individen har röst, så har även detta röst inom vilket individen finns till. Livet självt förmår tala och tiger aldrig. Och dess tal är inte, så som du i din dövhet tror, en klagan: det är en sång. Lär av detta, att du är en del av harmonin; lär av den att lyda harmonins lagar.

9. Granska med allvar allt liv omkring dig!

10. Lär dig att intelligent skåda in i människors hjärtan! (8)

Anmärkning (8). Från en fullkomligt opersonlig ståndpunkt måste detta ske, annars färgas din uppfattning. Därför måste man först förstå vad som menas med opersonlighet.
Intelligensen är opartisk: ingen är din fiende, ingen är din vän. Alla och en var är dina lärare. Din fiende blir ett mysterium som måste lösas, även om det fordrar tidsåldrar; för människan måste bli förstådd. Din vän blir en del av dig själv, en förlängning av dig själv, en gåta, svår att tyda. Bara en sak är ännu svårare att lära känna – ditt eget hjärta. Inte förrän personlighetens band är förlösta, kan självets djupa mysterium uppfattas. Inte förrän du ställt dig vid sidan av det, kommer det på något vis att avslöja sig för din förståelse. Då, men inte förr, kan du förstå och vägleda det. Då och först då, kan du använda alla dessa krafter och viga dem till värdig tjänst.

11. Granska med särskilt allvar ditt eget hjärta!

12. För genom ditt eget hjärta kommer det enda ljus som kan belysa livet och klargöra det för dina ögon.

Studera människornas hjärtan, så att du vet i vilken värld du lever i, och i vilken du vill vara en del av. Betrakta det ständigt växlande och föränderliga livet omkring dig, för det bildas av människornas hjärtan; och i den mån du lär dig förstå deras natur och mening, kommer du gradvis att bli i stånd att lära dig läsa livets större skrift.

13. Talets gåva kommer först med kunskapen. Uppnå kunskap, och du skall uppnå talets gåva! (9)

Anmärkning (9). Det är omöjligt att hjälpa andra förrän du uppnått någon egen visshet. När du lärt dig de första tjugoen reglerna och inträtt i Lärandets Sal med dina krafter utvecklade och dina sinnen frigjorda, då kommer du att finna, att det finns en källa inom dig, ur vilken orden kommer att strömma.

Efter den trettonde regeln har jag inga fler ord att tillägga än dem som redan är skrivna.

Min frid giver jag eder.

Dessa anmärkningar är endast skrivna för dem åt vilka jag giver min frid; för dem som kan läsa vad jag skrivit med det inre såväl som med det yttre sinnet.

14. Och när du nu lärt dig använda de inre sinnena, när du besegrat de yttre sinnenas begär, när du besegrat den individuella själens begär, och när du vunnit kunskap, förbered dig nu, o lärjunge, att i verkligheten beträda vägen. Vägen är funnen: gör dig redo att vandra på den.

15. Fråga jorden, luften, vattnet om de hemligheter de har i beredskap för dig. Utvecklingen av dina inre sinnen sätter dig i stånd att göra det.

16. Fråga jordens helige om de hemligheter de har i beredskap för dig. Segern över de yttre sinnenas begär ger dig rätt att göra detta.

17. Fråga den innersta, Den Ende, om den slutliga hemligheten som den håller i beredskap för dig genom tidsåldrarna.

Den stora och svåra segern, övervinnandet av den individuella själens begär, är ett verk av många tidsåldrar; förvänta dig därför inte lönen för detta förrän du samlat tidsåldrar av erfarenhet. När stunden är kommen att tillämpa denna sjuttonde regel, är människan på tröskeln till att bli mer än människa.

18. Den kunskap som nu är din, är din bara därför att din själ blivit ett med alla rena själar och med det innersta. Det är en skatt som är anförtrodd dig av Den Allra Högste. Svik den, missbruka din kunskap eller försumma den, och det är ännu möjligt för dig att falla från den höga ställning du uppnått. Även Stora själar har på tröskeln fallit tillbaka, ur stånd att uthärda bördan av sitt ansvar, ur stånd att gå vidare. Avvakta därför alltid med fruktan och bävan detta ögonblick och var förberedd inför striden.

19. Det står skrivet att det för honom som står på tröskeln till gudomligheten, finns ingen uttalad lag, finns ingen vägledning. Men för att ge lärjungen en föreställning om den slutliga striden kan den uttryckas såhär:

Håll fast vid det, som varken har substans eller tillvaro!

20. Lyssna endast till den röst som är ljudlös!

21. Se endast på det som är lika osynligt för det inre och det yttre sinnet!

FRID VARE MED EDER!

MABEL COLLINS
Ljus på Vägen

Översatt från Light on the Path av Mabel Collins. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1975.

wpeAF.jpg (3179 bytes)