Karma - "Ljus på Vägen", Appendix

yantra1.gif (2187 bytes)

Karma
Appendix till "Ljus på Vägen"

M.C.

Ljus på Vägen, Bok I & II Kommentarerna till Ljus på Vägen Karma

KARMA

Låt oss föreställa oss den individuella tillvaron som ett rep vilket sträcker sig från det oändliga till det oändliga, och som varken har början eller slut, och som inte heller under några förhållanden kan brista. Detta snöre är sammansatt av oändligt många, fina trådar, som genom att ligga tätt tillsammans ger det dess tjocklek. Dessa spända trådar är färglösa och av fullkomlig jämnhet och styrka. Då snöret genomtränger alla platser, möter det många märkliga situationer. Mycket ofta blir en tråd insnärjd och fjättrad vid något, eller så blir någon tråd endast våldsamt dragen åt sidan ur sin jämna riktning. Men då den på detta sätt för en lång tid kommer i oordning, leder den även det hela i förvirring. Ibland blir någon av trådarna nersmutsad, och inte nog med att färgen från fläcken sprider sig vidare utefter tråden, utan andra trådar blir även missfärgade. Och kom ihåg, att trådarna är levande – de kan liknas vid elektriska trådar eller snarare vid skälvande nerver. Hur långt skall inte då nersmutsandet av eller dragningen i en tråd göra sig gällande och kännas!

Men slutligen lämnar det långa knippet av levande trådar, vilket i sin oavbrutna kontinuitet bildar individen, skuggan och kommer fram i ljuset. Då är trådarna inte längre färglösa utan gyllene, och åter ligger de fullkomligt jämna sida vid sida. Åter härskar harmoni mellan dem, och genom denna inre harmoni upplevs den större harmonin.

Denna bild återger endast en liten del, en enda sida av sanningen; den är mindre än ett fragment. Begrunda den emellertid, och denna liknelse skall leda dig till att inse mera. Vad som först är nödvändigt att förstå är, att framtiden inte godtyckligt formas genom någon särskild enstaka handling i det närvarande, utan att framtiden i sin helhet står i oavbrutet sammanhang med det närvarande, liksom det närvarande är förbundet med det förflutna. På ett plan, från en synpunkt sett, är denna liknelse med repet fullständigt riktig.

Det är sagt, att till och med lite uppmärksamhet ägnad åt ockultismen medför stora karmiska följder. Detta är så, eftersom det är omöjligt att ägna ockultismen någon uppmärksamhet utan att göra ett bestämt val mellan vad som vanligen kallas gott och ont. De första stegen i ockultismen leder den som forskar däri till kunskapens träd. Han måste ta av frukten och äta; han måste välja. Han kan Inte längre leva i obeslutsamhet som den okunnige. Han går vidare antingen på den goda eller den onda vägen. Och att definitivt och med berått mod bara ta ett enda steg på endera vägen medför stora karmiska följder. Den stora mängden människor vandrar hit och dit, osäker om målet; deras livsideal är obestämda, och följaktligen verkar deras karma på ett förvirrat sätt. Men när kunskapens tröskel en gång är nådd, börjar förvirringen att minskas, och på så sätt ökas de karmiska verkningarna i ofantlig grad, eftersom de alla verkar i samma riktning på alla de olika planen; för ockultisten kan inte skänka sitt ideal bara ett halvt hjärta, lika litet som han kan återvända, sedan han överskridit tröskeln. Allt detta är lika omöjligt, som att den vuxne mannen åter skulle kunna bli ett barn. Individen har genom att växa uppnått ansvarets ålder och kan inte mer återgå till sitt forna tillstånd.

Den, som vill frigöra sig från karmas bojor, måste höja sin individualitet ur skuggorna upp mot solljuset, och måste lyfta sin tillvaro så att dessa trådar inte kommer i kontakt med ting, som skulle kunna smutsa ner dem; att de inte insnärjs så att de blir dragna ur sin ordning. Han höjer sig helt enkelt själv upp ur den region i vilken karma verkar. För att göra detta behöver han inte lämna den tillvaro han lever i. Där kan finnas mycket som är obehagligt och smutsigt, eller där kan finnas fullt av yppiga blomster, vilkas frömjöl färgar allt som vidrör dem, och behagliga ting som snärjer själen och bli bojor; men över huvudet finns alltid den fria himlen. Den som vill bli fri från karma måste betrakta luften som sitt hem och därifrån ta sin tillflykt till etern. Den som söker skapa sig en god karma skall möta många förvillelser, och under sina strävanden att så ett rikt utsäde för egen skörd är det möjligt, att han planterar massor av ogräs och bland detta det jättelika ogräset. Önska inte att så något för egen räkning, önska endast att så den säd, vars frukt skall ge föda åt världen. Du är en del av världen; och när du ger den föda, ger du dig själv näring. Men även i denna tanke lurar en stor fara, vilken plötsligt skall störta fram och visa sig ansikte mot ansikte med lärjungen, som sedan länge endast trott sig verka för det goda, fastän han i sin innersta själ varseblivit endast ont; det vill säga, i och med att han arbetat för vad han tänkt skulle ge världen stor välsignelse, har han hela tiden omedvetet i sig närt tanken på karma, och att de stora fördelar han arbetar för, är för honom själv. Han kan besluta att avstå från varje tanke på lön för egen räkning. Men i själva denna vägran att tänka på belöningen kan man se det faktum, att den är åtrådd. Och det är till ingen nytta att lärjungen strävar att lära genom att tvinga sig själv. Själen måste vara ofjättrad, begären fria. Men så länge de inte är riktade på det tillstånd, i vilket varken finns belöning eller straff, gott eller ont, är det förgäves han strävar. Det kan synas, som om han gjorde stora framsteg, men en dag skall han komma ansikte mot ansikte med sin egen själ, och han skall erfara, att då han kom till kunskapens träd, valde han den bittra frukten och inte den goda; och då skall slöjan falla fullständigt, och han skall kasta sin frihet över bord och bli en begärens slav. Tag därför varning härav, du som nu vänder dig mot det ockulta livet. Lär nu, att det inte ges något botemedel för begäret, inget botemedel för kärlek till belöning, inget botemedel för åtråns kval, utom att fästa både syn och hörsel på det som är osynligt och ohörbart. Börja att öva detta redan nu, och tusen ormar skall hållas fjärran från din väg. Lev i det eviga.

Hur i verkligheten karmas lagar verkar bör inte studeras förrän lärjungen nått den punkt, då dessa lagar inte mer berör honom. Den invigde har en rättighet att kräva naturen på dess hemligheter, och att känna till de lagar som styr det mänskliga livet. Han uppnår denna rättighet därför att han har klarat sig undan naturens begränsningar och därför att han frigjort sig från de lagar som styr det mänskliga livet. Han har blivit en erkänd del av det gudomliga elementet, och berörs inte längre av det som är tillfälligt. Han erhåller då kunskap om de lagar som styr de tillfälliga förhållanden. Därför kan du som önskar förstå karmas lagar först försöka frigöra dig från dem; och detta kan endast utföras genom att du fäster din uppmärksamhet på det som inte berörs av dessa lagar.

MABEL COLLINS
Ljus på Vägen, 1884

Översatt från Light on the Path (efter 1884 års originalutgåva) av Mabel Collins. Utgiven av The Theosophy Company 1975, Los Angeles.

___________________________________________________________________