Opublicerade brev av B P Wadia

Det var en gång förklarat: ”Det finns de som arbetar för Saken och som har kommit att älska Saken” (dvs. blivit helt hängivna åt den och Dem som står bakom den). Sålunda ”finns det de som älskar Saken och som lär sig att arbeta för den, mer och mer och mer.” Saken och Mästarna är en; De och Deras Undervisning går ihop. Gamla chelor i nya kroppar älskar Mästarna och lär sig på det viset på nytt den Filosofi som kallas den Esoteriska Filosofin – Gupta Vidya; nya aspiranter går från Undervisningen till Lärarna. De kan inte skiljas åt. Det tolfte kapitlet i Bhagavad Gita ger bilden av den fullständige chela-hängivne; det fungerar som en modell för villiga och beslutna aspiranter. Strävanden räknas; misstag spelar mindre roll. (Se Voice, s. 68)

Ingen, inte ens en Gudomlig Inkarnation, kan utrota ondskan; men Guruerna pekar ut vägarna varigenom den kan övervinnas. Det verkliga inre arbetet för Logens Mästare är att påverka människosläktets sinnelag genom att åter kungöra den gamla visdomen och som en följd av detta kan individer transformera sig själva. Det är individen som höjer sig till att bli Adept, människosläktets och civilisationens sällsynta blomma.

Gurun kan bara justera sinnelaget hos lärjungen; den senare måste lära sig den verkliga betydelsen av denna justering. Även om man vill bli en chela krävs det att man redan har utvecklat den rätta inre attityden och det rätta yttre beteendet, som lämpar sig för och krävs enligt Chelaskapet. Den gode människan måste vara aktiv och moraliska principer måste stå i fokus. För närvarande kommer dennes försök och prövningar att ställa stora krav på karaktären. Hur ska han slåss? Det beror på hans redan utvecklade moraliska uthållighet.

Verkligt chelaskap kan vara långt borta, men Himalaya har inte heller bestigits på en dag. Tålmodigt måste vi hålla ut. Hjärtats hängivenhet, huvudets vaksamhet och händernas fromhet – det är den treenighet vi måste utveckla. Hängivenhet flödar när störningarna är frånvarande i medvetandet; och de kan bara vara frånvarande när medvetandet ser till och sköter dess verkliga funktioner, hittar positiva uttryck i fromma gärningar, heliga handlingar. Det är detta som gör alla funktioner sakramentala – utåt och ett synligt tecken på den inre och andliga nåden. Reflektera över denna treenighet; den har en fin kraft.

Ljus på Vägen har något som du vid detta skede kommer att finna vara användbart; låt ditt sinne uppehålla sig vid det: ”Den kommande lärjungen (vi kan säga ”lekmannachelan”) måste väcka sig själv till liv genom en stark och beslutsam och okuvlig viljeansträngning.” Vilken person som helst kan bli en lekmannachela; han kan inom sig själv känna vem som är hans Mästare, men verka i tystnad om detta medan han arbetar för Saken. Om han genom egenkärlek ger ut sin inre övertygelse, eller till och med sin tro, kommer han därigenom ha tagit första steget i riktning mot ett misslyckande. Sett utifrån Mästarens sida, så vet Han såklart, men Han arbetar i Sin egen tystnad. Det är så långt som lekmanna-chelaskapet berörs. Accepterat chelaskap är mycket annorlunda och innebär att chelan å sin sida har kunskap om att han blivit accepterad av sin Guru.

Ja, Mästaren använder sig även av lekmannachelans karma för att dra ut dolda krafter, goda såväl som onda. Men Chelan vet inte om detta, och i många fall så misstänker han inte ens det. Begärslöshet är utgångspunkten. Hur var och en värderar och hur var och en bedömer människor, saker och ting, och händelser är relaterade till hans inre attityd. Begärslöshet i varje sammanhang avser vår förmåga att korrekt värdera alla dessa. Det är inte bara att fly! I detta, spelar principen ”Motstå inte det onda” och den högre underkastelsen en viktig roll.

Man behöver inte vara en verkligt accepterad chela för att kunna uppleva samtliga av chela-livets verksamheter. Prövotiden är en förberedelse för accepterat chelaskap. Därför måste vi teoretiskt leva som om vi i morgon skulle vara beredda att erbjuda oss för chelaskap. Ta H.P.B.s artikel om Praktisk Ockultism där hon citerar flera ”Regler för Chelaskap” om till exempel att skaka hand, sällskapsdjur, etc. Nu är dessa svåra för oss, ja i praktiken nästan omöjliga. Men vi måste veta vad som förväntas av oss och fokusera på rätt förberedelser, med hjälp av urskiljningsförmågan. Att använda Viveka under utövandet av Vairagya är en av våra prövningar – nu och här.

Vi kommer nu till nästa punkt: vi är skyldiga att utveckla högre underkastelse, likgiltighet, inre tålamod, etc.; för att möta och klara vår karma och säga: ”Detta är vad jag vill och inte bara vad jag förtjänar”, att stå emot utan motstånd och vara verkligt broderlig. Allt detta kräver inte bara övertygelse utan tro, övertygelse som upphöjs till tillit genom sann kunskap. Teosofin berättar om Mästarnas undervisning av elever – vi accepterar det mentalt och teoretiskt; men hur skall det tillämpas? Om vi utvecklar närhet till de Stora Lärarna, och som ett resultat av vår studie blir De mer och mer verkliga för oss, så slutligen kommer vi att se på våra liv – dvs. all vår karma – på något sätt relaterad till Dem och förenad med Dem. Allt eftersom vi fördjupar vår hängivenhet och De börjar bli en närvaro i alla våra uppgifter, i alla våra vakna timmar, eftersom vi börjar leva enligt vår dharma i bemötandet av karma, ser vi hur känslan av karma som kommer från Dem uppstår naturligt. Det finns en styrka i denna attityd. Vi blir inte övermannade och kullkastade av våra svagheter; vi blir inte heller uppblåsta av våra meriter. Det är denna resonemangsmetod jag erbjuder er att beakta. Det är, som ni säger, en inspirerande idé, och så vad ska du göra med den? Du har kanske inte överlämnat dig själv, kropp och själ, till Mästarna, men försöker du inte att överlämna dig? Vad betyder tillämpning med hänvisning till Chelaskapets Väg? Deras Rörelse, i varje tidsålder och cykel handlar om Mänsklighetens Karma och en slående variation i denna Rörelse är valet av chelor som är redo att bli kanaler för Dem.

Jag håller inte med om att vi kommer att behöva lång tid för att komma fram till skedet för Chelaskapets prövotid. Hela H.P.B.s enorma strävanden och hennes Mission skulle annars bli en fantasifull plan. Om vi studenter, inte kan tillämpa den grundläggande propositionen att ”Hela livet är prövotid” på vår egen inkarnation, då är hennes ankomst på värdens scen berövad all allvarlig mening. Dessa Regler i Praktisk Ockultism har avsiktligt förmedlats; naturligtvis inte för vår nuvarande och omedelbara tillämpning, men sätter de oss inte i stånd att göra vårt mentala och moraliska bagage redo – särskilt genom att förkasta delar av det bagage som kommer att visa sig vara en börda eller ännu värre? Kom ihåg att Chelaskap är indelat i grader – provkandidaten eller lekmannachelan är den första och därifrån fortsätter vi till Adept-Chelan som sedan är redo för att bli ”Initierad” och bli en Broder, en medlem av det Stora Brödraskapet. Sålunda har det första skedet följande som sin fundamentala och grundläggande princip: Lev som en chela; övervinn din egen karma; för närvarande kommer prövningar och försök att precipitera sig själv; förvänta dig inte att se eller höra från Gurun; odla Självet inom självet. För detta ändamål förmedlas instruktioner och det som var och en ska välja att studera, och som är anpassad till hans temperament, överlämnas åt honom själv och detta utgör i viss mening hans första prövning. Bland det som förmedlas nu är arbete för kommande dagar och skeden; vägkartan som vi följer och som vi erbjuds vandra på bör vi vara tacksamma för. Kom också ihåg att många grader av mänsklig Intelligens lever och strävar sida vid sida; mjölk tillhandahålls för barnungar och kött för män. Åter igen så är temperamenten hos sinnelagen många och åtgärder vidtas för varje. Det är som en buffé måltid; där 20 rätter erbjuds; vi kan äta vad vi finner är lämpligt för oss. Vissa äter det som är gott och får smärta; somliga provsmakar alla 20 rätterna och går förmodligen bort hungrig, missnöjd och full av klagomål!

B. P. WADIA

Översatt från The Theosophical Movement, September 1960, Volym 30, # 11, p 431-435