De som har engagerat sig i diskussionen kring vilket som är klokast: antingen att göra sig bekant med Astralplanet och försöka förvärva förmågan att kunna skåda i Astralljuset eller att studera teosofins metafysik och etik; kanske kan en medstuderandes erfarenhet i detta avseende vara till nytta. För flera år sedan studerade jag och experimenterade med Astralljuset i avsikt att, om det var  möjligt, hos mig själv utveckla förmågan att skåda däri och få se de underbara bilder som finns på det planet och som är så frestande för iakttagaren. Men fastän mina bemödanden i viss grad belönades med framgång, så till vida att jag verkligen fick se dessa sällsamma saker, vann jag dock ingen ökad kunskap angående orsakerna till hur dessa bilder blev synliga, och inte eller vilken källan var ur vilken de uppstod. En stor mängd fakta var i min ägo, men ju mer jag samlade på mig, desto svårare blev det att förnimma den lag som behärskade dem. Jag vände mig till en lärare och han sade:

”Se upp för materiens illusioner!”

”Men”, sade jag, ”är detta som jag skådar i materia?”

”Ja; och av grövre slag än den som er kropp är sammansatt av; full av illusioner, myllrande av varelser som är fientliga mot verkligt framåtskridande, och fullt av de tankar som alstrats av alla onda människor som levt.”

 ”Hur”, invände jag, ”skall jag kunna lära mig känna det om jag inte försöker utforska det?”

”Det blir tid nog att göra detta när du hunnit bli rätt utrustad för denna forskning. Den som vågar sig in i ett främmande land utan nödvändigt förråd, utan kompass och utan kännedom om folkets vanor, är i fara. Undersök och se”

Sålunda lämnad åt mig själv, uppsökte jag de som hållit på med studier i Astralljuset, och som var vana att dagligen se bilder däri, och bad dem att förklara vad de lärt. Inte en enda hade någon teori, någon filosofisk grund. Alla hade förvirrade och olika uppgifter. Nästan alla befann sig dessutom i en hopplös okunnighet om andra och vitala frågor. Ingen var självbehärskad eller sansad; genom att vara driven av begärens motstridiga vindar så verkade var och en abnorm; ty, fastän han ägde förmågan att se eller höra i Astralljuset, uppvisade han oregelbundenheter i alla andra avseenden. Dessutom så verkade alla i någon grad vara berusade av det sällsamma i deras förmåga, ty det placerade dem i detta avseende över andra personer, ändå var det till ingen nytta för dem i det praktiska livet.  

Vid närmare undersökning fann jag att alla dessa ”siare” endast till hälften var siare – och knappt ens det. Den ene kunde bara höra astrala ljud, men kunde inte se astrala syner; en annan såg bilder, men uppfattade inga ljud, ingen lukt; andra åter såg endast symboler, och var och en gjorde sig lustig över den andres särskilda förmåga. Och när jag vände mig till den store Swedenborg, fann jag en siare med underbara förmågor, men vars konstitution bara tillät honom se serier av bilder i Astralvärlden som var avspeglingar av hans egna nedärvda föreställningar. Och fastän han haft ett fåtal visioner från det verkliga dagliga livet vilka tilldrog sig på långt avstånd från honom, så var dessa så sällsynta att de bara verkade märkliga.

En av de faror som läraren varnat för var alltså helt tydlig. Det var faran att bli förvirrad och omtöcknad i sinnet genom ständigt återkommande bilder, vilka visat sig inte ha någon hälsosam verkan så långt nu dessa erfarenheter sträcker sig. Jag sökte därför åter upp läraren och frågade:

”Har Astralljuset ingen förmåga att lära oss något, och om så är fallet, varför är det på det viset? Och finns det andra faror än dem jag fått reda på?

Astralplanet har ingen som helst förmåga att meddela dig någon undervisning. Det innehåller de intryck människorna gjort i sin okunnighet och fåfänga. Genom att vara ur stånd att tänka sanna tankar, fortsätter de att ständigt infektera Astralljuset med sina virus vilka alstras genom deras planlösa  liv. Dessutom kommer du eller någon annan siare som skådar i Astralljuset att förkrympa och förvränga allt vad du finner där. Det kommer inför dig att framställa bilder som i stort sett härrör från dina vanliga vanor, svagheter och egendomligheter. Du ser sålunda endast en förvrängd och överdriven kopia av dig själv. Det kommer aldrig lära dig något om tingens orsaker, för det har det ingen aning om.” 

Men sällsammare faror än dem du någonsin mött finns där om du går längre på den vägen. Tröskelns Väktare finns där, alstrad genom allt det onda en människa gjort. Ingen kan undgå detta möte, och den som inte är beredd kommer att befinna sig i dödsfara, i förtvivlan eller bli moraliskt fördärvad. Hänge dig därför åt andlig strävan och sann hängivenhet, ty endast på det sättet skall du lära känna de orsaker som verkar i naturen, hur de fungerar och på vilket sätt dessa påverkar var och en av oss.” 

Jag hängav mig sålunda åt de anvisningar han gett mig och fann i dessa, att sedan man en gång uppnått en filosofisk grund, hur tydligt de visade hur man uppnår frigörelse från begären och hur man erfar att strävandet efter dessa underlättas mer och mer. De satte mig även i stånd att undanröja de tusentals tvivel vilka angriper var och en som nyfiket kikar in i Astralljuset. Detta är även det gamla tillvägagångssättet som de forntida skolorna var i besittning av, och varifrån vår kunskap om Astralljuset härleder sig. De tvingade lärjungen att avsvärja sig alla sina ockulta övningar tills den tidpunkt, då han hunnit lägga en säker grund genom studier i logik, filosofi och etik; och först då fick han tillåtelse att bege sig in i detta sällsamma land, från vilket så många oförberedda forskare återvänt utan att ha funnit sanningen, men ibland blivit berövad sitt förnuft. Dessutom vet jag att Mästarna inom det Teosofiska Samfundet har skrivit dessa ord: ”Låt det Teosofiska Samfundet blomstra genom sitt eget moraliska värde och genom sitt sökande efter kunskap och ge upp jagandet efter psykiska fenomen.” Ska vi vara större än Dem, och i vår okunnighet vända in på den väg som leder till fördärv?
 

BRYAN KINNAVAN
[WILLIAM. Q. JUDGE]
Path, Juli, 1890.

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol I, sid. 348-350 ,”True Progress, is it aided by watching the Astral light”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.
 

_________________________________________________________________