Hur man visar prov på sitt intresse för teosofin av William Q Judge

Teosofins grundläggande läror har inget värde om de inte tillämpas i det dagliga livet. I den mån det sker blir de levande sanningar till skillnad från intellektuella uppfattningar av läran. Enbart den intellektuella uppfattningen kan ge upphov till andlig stolthet, medan den levande läran blir en entitet genom människosjälens mystiska kraft. Många stora tänkare har uppehållit sig vid detta. Aposteln Paulus skrev:

Om jag talade med människors och änglars tungor men inte hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm och en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag intet. Och om jag gav bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men inte hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

Tystnadens röst, som uttrycker åsikterna inom ockultismens högsta skolor, uppmanar oss att lämna solskenet och stiga in i skuggan för att lämna plats åt andra och förklarar vidare att de som vi hjälper i detta livet, kommer att hjälpa oss i vårt nästa liv.

Detta stödjer sig på lärorna om karma och reinkarnation. Den förra visar att vi måste skörda vad vi sår och den senare att vi kommer tillbaka i sällskap med dem som vi levt och verkat tillsammans med i föregående liv. Aposteln Paulus var i fullständigt överensstämmelse med alla andra ockultister, och hans ovannämnda ord måste ses i det ljus som teosofin sprider över alla sådana uttalanden. I motsats till människokärlek, kärlek till våra medmänniskor, uppställer han alla tänkbara dygder och talanger. Alla dessa är ingenting om människokärleken saknas. Varför? Därför att de dör med den kärlekslöse, de har inget värde och en sådan människa återföds utan vänner och förmåga.

Detta är av högsta vikt för den uppriktige teosofen, som kanske begår misstaget att söka intellektuella fördelar men förblir kärlekslös. Det faktum att vi nu är aktiva inom den Teosofiska Rörelsen betyder att vi varit det i föregående liv, och måste bli det igen, och ännu viktigare är, att de som vi nu är tillsammans med kommer att reinkarnera med oss i vår nästa återfödelse.

Skall de som vi nu känner eller som vi är bestämda att lära känna innan det här livet är slut bli våra vänner eller ovänner, våra medhjälpare eller motståndare i nästa liv? Vad kommer i så fall att göra dem ovänligt eller vänligt inställda mot oss? Inte det som vi kommer att säga eller göra för eller emot dem i nästa liv. För ingen människa blir din vän i ett innevarande liv enbart genom de handlingar som sker i det livet. Hon har varit din vän eller du hennes, tidigare i ett föregående liv. Dina nuvarande handlingar återupplivar endast den gamla vänskapen, förnyar den gamla förbindelsen.

Var hon din ovän förut, så är hon det även nu, oavsett om du gör henne tjänster, för sådana tendenser varar alltid i mer än tre liv. Om vi stärker det nuvarande vänskapsbandet i dag genom människokärlek, skall våra ovänner allt mer övergå till att bli våra medhjälpare. Deras ovänskapliga tendenser kommer i varje liv att minskas med en tredjedel, om vi nu håller fast vid vänlighet, kärlek och barmhärtighet. Denna barmhärtighet består inte av att ge pengar, utan av kärleksfulla tankar för varje svaghet, och för varje misslyckande.

Våra framtida vänner eller ovänner är alltså de, som är med oss nu eller kommer att vara det i det här livet. I fall de nu visar sig som våra ovänner begår vi ett allvarligt misstag, om vi idag tillåter oss att brista i vår nästa kärlek gentemot dem; därigenom skjuter vi endast upp försoningens dag tre liv framåt. Vi är besvärade av dem som direkt handlar emot oss, liksom av andra vars blotta åsyn, temperament och omedvetna uppträdande retar och stör oss. Våra normer av rättvisa gentemot oss själva – som ofta endast är personliga obetydligheter – driver oss att klandra, kritisera och angripa dem. Det är ett misstag av oss att handla på det viset. Kunde vi bara få en skymt av nästa liv, skulle vi se dem som vi nu bara känner obetydlig nästa kärlek för, färdas tillsammans med oss och ständigt i vår väg, och alltid skymmande ljuset för oss. Men om vi förändrar vår nuvarande attityd så kommer vi i vårt nästa liv att finna att dessa ointresserade, delvis ovänner och motståndare kommer att hjälpa och bistå oss i varje strävan vi gör. För då ger karma dem kanske bättre tillfällen och större förmåga än oss själva.

Kan någon teosof som reflekterar över detta vara så dåraktig – om hon har styrka att ändra på sig – att fortsätta i en riktning som kommer att ge henne en skörd av törnen i hennes nästa liv? Vi bör fortsätta med vår nästa kärlek och vänlighet gentemot våra vänner som vi gärna vill hjälpa, men mot dem som vi av naturen tycker illa om, och nu retar oss på, bör vi alldeles speciellt bemöda oss om att hjälpa och omsorgsfullt odla en känsla av kärlek och barmhärtighet. Detta ger oss ränta på vår karmiska investeringar. Ett motsatt riktning skall lika visst som solen går upp och vattnet rinner nedåt dra ifrån ränta från vårt konto och införa en betungande post på skuldsidan i livets bok.

Framför allt borde hela den teosofiska organisationen handla efter de riktlinjer aposteln Paulus och Tystnadens Röst angivit. För karmiska tendenser är en orubblig lag, den driver oss att fortsätta i denna tankens och lärans rörelse; den kommer att återföra i reinkarnation alla som nu tillhör den. Våra känslor förmår inte att rubba lagen en hårsmån, även om vi skulle önska bli kvitt närvaron av dessa män och kvinnor som vi för närvarande inte tycker om eller känner sympati för – och de är åtskilliga för var och en av oss – så kommer lagen att återföra dem i vårt sällskap, med ökade vänliga tendenser eller minskade ovänliga känslor allteftersom vi nu framkallar den ena eller förebygger den andra. Målet för Samfundets stiftare var att uppväcka tendenser till framtida vänskap; det borde bli alla våra medlemmars syfte.

Vad kommer du att ha? Vänner eller ovänner i nästa liv?

EUSEBIO URBAN
[WILLIAM Q. JUDGE]
Path, Januari, 1893.

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol I, sid.92-93 ,"Friends or Enemies in the Future". Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

___________________________________________________________________