I en artikel som publicerades i denna tidskrift år 1888, där överste Olcott omtalas, framfördes en del citat ur brev från Adepterna till A P Sinnett, vilka gavs som svar på tal till några invändningar som gjorts rörande Samfundets verksamhetssätt, som man tyckte fäste för liten uppmärksamhet på vetenskapsmän och vetenskapen i sig. (The Path, III, 12.) Sedan de året, då dessa brev skrevs har många personer anslutit sig till det Teosofiska Samfundet och Samfundets verksamhetsfält har betydligt vidgats. Men nu i lika stor utsträckning som då, om inte mer, har dess medarbetare börjat fästa allt för stor uppmärksamhet på teosofins intellektuella sida och allt för lite uppmärksamhet ägnas det utvecklingsstadium vilket Mästarna som står bakom rörelsen insisterar på, och som av HPB i Tystnadens Röst har kallats ”Hjärtats Lära”. Andra människor återigen har uttryckt att de inte vill befatta sig med något som rör Hjärtats Lära, utan önskar snarare att vi skall framtona oss själva som högst respektabla och vetenskapliga. Låt dem av oss som tror på Mästarna rådfråga dem.

När breven till Simla Logen skrevs kom några teosofer med invändningen att det nu var dags att anamma en annan riktning och börja samarbeta med vetenskapsmän, och det uppstod en svag antydan till motvilja mellan de färgade hinduerna och européerna, liksom även ett öppet fördömande av överste Olcotts och H P Blavatskys metoder. Adepternas svar, som kom till efter en rådgivning med andra betydligt högre utvecklade, lyder delvis som följer: 

Det finns ingen sanningens budbärare, ingen profet som har uppnått en fullständig seger under sin livstid – inte ens Buddha. Teosofiska Samfundet valdes ut att bli en hörnsten i mänsklighetens framtida religion. För att kunna uppnå det angivna syftet, beslöts det att en större, mera vittomfattande och speciellt en mera gynnsam sammansmältning var nödvändig mellan de högre och lägre klasserna, av samhällets alfa och omega.

Vem beslutade detta? Adepterna och de som i sin tur står bakom dem, det vill säga, de som för teosoferna är kända som Dhyan Chohanerna, vilka har uppsikt över sådana angelägenheter. Varför beslutades det? Därför att världen är försjunken i sorg och själviskhet, vilket hindrar den ena delen av samhället från att hjälpa den andra. Brevet fortsätter: 

Den vita rasen måste vara den första att sträcka ut broderskapets hand till de färgade nationerna. Denna framtidsutsikt faller måhända inte alla i smaken. Den som protesterar mot denna princip är ingen teosof... och skulle vi, de fullkomliga Lamornas ödmjuka lärjungar, förväntas tillåta det Teosofiska Samfundet att ge upp sitt ädlaste syfte, Mänsklighetens Broderskap, för att istället bli en anspråkslös filosofisk skola. Låt oss förstå varandra. Den som inte känner sig tillräckligt kompetent att förstå denna ädla idé, samt helt och hållet arbeta för den, behöver inte ta på sig en uppgift som ligger bortom den egna förmågan.

Den djupa innebörden av denna sarkasm går inte att mätas, och samtidigt är det näst intill omöjligt att förstå det tillfälle som påvisas med dessa ord, och den brist på framsteg som blir följden av att inte uppmärksamma dem. Dessa ord gäller alla, inte enbart de personer som det skrevs för, ty Mästarna uttrycker sig alltid på ett sådant sätt att det går att tillämpa det universellt. Brevet lyder vidare:

Det finns knappast en teosof inom hela Samfundet som inte skulle vara i stånd att effektivt hjälpa till genom att korrigera utomståendes felaktiga intryck, eller rent av att själv sprida dessa idéer.

Vid ett senare tillfälle, då HPB var i Tyskland kom andra och frågade vad de kunde göra, hur de borde arbeta och vilken ”inflytelsesfär” de skulle kunna finna. Den Mästare som är känd som KH skrev då ett brev till en av dessa personer, samtidigt som han skickade kopior med mer fullständiga anteckningar till andra. En del av detta brev har publicerats i den tyska tidskriften Sphinx, för inte så länge sedan. I detta brev säger Mästaren bland annat:  

Inflytandesfärer finns överallt. Det Teosofiska Samfundets första syfte är filantropi. Den sanna teosofen är en filantrop, som ”lever för världen och inte för sig själv”. Denna inställning samt filosofi, den rätta förståelsen av livet och dess mysterier, kommer att utgöra den ”nödvändiga grunden” och indikerar den rätta stigen som bör följas. Men den mest lämpliga ”inflytandesfären” för den sökande är just nu i [hennes eget land].

Hänvisningen till en grund och en inflytandesfär, var avsett för dem hyser idén att det finns ett behov av att först förbereda sig vetenskapligt eller åtminstone genomgå en lång period av förberedelser för att kunna åstadkomma en grund och sfär att arbeta i. Men svaret visar att Adepterna har en annan åsikt som indikerar riktlinjerna för arbetet och som är i linje med Hjärtats Lära. Och en del av de anteckningarna som medföljde de andra kopiorna lyder som följande: 

Min hänvisning till ”filantropi” var ämnat i detta ords vidaste betydelse och var avsett att fästa uppmärksamheten på det absoluta behovet av en ”Hjärtats Lära”, till motsats till den lära som endast är en ”Ögats Lära”. Tidigare har jag även skrivit att vårt Samfund inte enbart är en intellektuell skola för ockultism, och de som är ännu mäktigare än vi har sagt, att den som anser uppgiften att arbeta för andra vara alltför betungande, bör hellre avstå ifrån den. Det moraliska och andliga lidandet i vår värld är av större betydelse och i större behov av hjälp och botande än vetenskapen är inom något av sina forskningsområden. ”Han som har öron att höra med, låt honom höra” – KH

Efter sjutton års verksamhet är det hög tid att hela Samfundet i större utsträckning börjar uppmärksamma Visdomsmästarnas ord vilka har antytt vägen, och dessa utgör de ”ursprungliga riktlinjerna” som utstakats och som var avsedda att följas. Alla de som inte följer dessa är de som känner sig missnöjda med vårt arbete, och de som försöker verka enligt dessa linjer är de som känner och vet att hjälp alltid ges åt den uppriktige teosofen, som ständigt inte enbart försöker att förstå filosofin, utan även att påvisa och omsätta läran och det Universella Broderskapets syfte.

 

[ONE OF THE RECIPIENTS]
WILLIAM Q. JUDGE
The Path, Februari, 1893.  

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol II, sid. 218-220, ”What the Masters Have Said”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

 

___________________________________________________________________