Träffa målet av William Q Judge

”Må han efter att ha fattat bågen, det stora vapnet, däri lägga pilen, vässad av hängivenhet. Efter att ha spänt den med en tanke riktad på det som är, träffa målet, O, min vän – det Oförgängliga. OM är bågen, Självet är pilen, Brahman är målet. Det kan inte nås av den tanklöse; och precis som pilen blir ett med skottavlan, så blir han ett med Brahman. Känn honom som Självet allenast, utelämna alla andra ord. Han är den brygga, som leder till Odödlighet. Meditera på självet såsom OM. Må det lyckas dig att korsa mörkrets hav.”
Mundaka Upanishaden

Bågskjutningskonsten har alltid stått högt i anseende både bland civiliserade nationer och bland vilda folk. Vi finner Arjuna, den indiske fursten, i besittning av en underbar båge kallad Gandiva, gudarnas gåva. Ingen annan än han kunde spänna den, och i striden spred den förskräckelse i fiendens led. Dessutom var Arjuna en underbar bågskytt. Han kunde hantera Gandiva lika väl med den vänstra handen som med den högra, och kallades därför en gång av Krishna i Bhagavad Gita: ”O du tvåarmade kämpe.” Bågen spelar en framstående roll i de grekiska hjältarnas liv, och just i dessa dagar har Louis Stevenson gett ut en bok, där han lovsjunger den båge, som Ulysses använde; under striden sjöng den sin egendomliga, genomträngande, klara sång, och pilarna som sköts från densamma träffade målet.

Bågskjutningskonsten symboliserar koncentration. I denna ingår skytten, bågen, pilen och skottavlan. För att träffa denna är det nödvändigt att koncentrera tanken, ögat och kroppen på flera punkter samtidigt, och på samma gång måste strängen släppas lös utan att siktet förloras. Strängens spännande genom pilen måste ske lugnt och fast i skottlinjen, och när allt är i ordning, måste pilen utan ryckning släppas, just då spänningen är som starkast, för att den på så sätt genom bågens högsta kraft ska kunna föras till målet. På samma sätt är de som allvarligt söker visdom bågskyttar som strävar att träffa målet. Detta är andlig bågskjutningskonst, och på detta syftar versen ur Mundaka Upanishaden.

Den som vill skjuta med båge måste inta en fast ställning, och vid sökandet efter sanningen måste samma fasta ställning intas och aldrig ges efter på om målet någonsin skall kunna uppnås. Ögat får inte vika från skottavlan, i annat fall kommer pilen att flyga åt sidan och missa sitt mål. Så om visdom är det mål vi har i sikte, går det inte att tanken och hjärtat gör utflykter på egen hand, ty vägen är smal, och en dags vandring i fel riktning kan leda till årslånga strävanden att återfinna vägen.

Bågens beskaffenhet är av stor betydelse för de resultat som uppnås av skytten. Om inte bågen är god, av starkt material och av stor spännkraft, så kommer pilen inte att flyga rätt fram och får inte den kraft som krävs för att uträtta sitt verk. Samma sak är det med människan, som är sin egen båge: om hon inte är den typen som ser till att uppfylla alla krav, så skall hon i sitt utövande som andlig bågskytt komma till korta. Men liksom den av trä eller stål gjorda bågen kan genomgå förändringar på grund av sin beskaffenhet så kan även vi förändras, och bli uppmuntrade genom tanken på karma- och reinkarnationslagen som visar oss att vi i kommande liv och i bättre kroppar kommer att utföra ett bättre arbete. Skytten säger också, att bågen påverkas av väderleken och andra jordiska förhållanden, och att den vissa dagar är mycket bättre än andra. Samma sak iakttar den uppmärksamme teosofen, som lär sig att även han tid efter annan genomgår vissa förändringar som ger honom möjlighet att uträtta mera och bli närmare andlighetens tillstånd. Men bågsträngen måste alltid hållas spänd, och detta betecknar i den andliga bågskjutningen det fasta beslutet att alltid sträva mot målet.

Då pilen riktas och avlossas, måste den något litet höjas för att hållas uppe i projektilbanan, annars missar den sitt mål. Detta motsvarar på sitt plan en viss nödvändig förutsättning i den mänskliga konstitutionen, vilket innebär, att vi måste såväl mentalt som andligt sikta högt, om vi vill nå ett högt mål. Vi kommer inte att nå så högt som vi siktar, och måste därför vid beräkning av projektilbanan ta hänsyn till vår naturs begränsningar; på samma sätt som man beträffande pilens bana tar hänsyn till tyngdkraften som strävar att dra ner den. Våra strävanden har samma verkan på sinnenas krav, ärftliga svagheter och dåliga vanor, vilka aldrig tillåter oss att göra allt vad vi skulle vilja göra.

Låt oss träffa målet, O, min vän! Och det målet är det oförgängliga, det högsta andliga liv vi är mäktiga att uppnå.

WILLIAM BREHON
[WILLIAM Q. JUDGE]
Path, September, 1890.

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol II, sid.389-391, "Hit the Mark". Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

___________________________________________________________________