Rätt många personer, däribland en del teosofer, gör misstaget att tillämpa flera doktriner som är tillgängliga i teosofisk litteratur på endast en eller två skeden av en frågeställning eller på bara en sak i taget, och begränsar därmed regler som har universell tillämpning till enbart ett par områden, när istället alla dessa doktriner, som under lång tid funnits tillgängliga i Österlandet, ska tillämpas universellt. Till exempel gäller detta karmalagen. Några personer säger, "ja, vi tror på den", men tillämpar den endast på människor. De tänker endast på karma i dess relation till deras egna handlingar eller till mänsklighetens handlingar. De ser inte att karma påverkar inte bara dem och deras medmänniskor, utan också de största Mahatmorna. Dessa fullkomliga Varelser är inte befriade från karma; faktum är att man kan säga att de är mer bundna av den än vad vi andra är. Även om det sägs att de är ovanför karmalagen, så bör detta enbart tolkas på det viset att de har undgått Samsara hjulet (vilket betyder livs- och dödshjulet, eller återfödelser), och i den meningen befinner sig ovanför karma, och dessutom så finner vi dem ofta oförmögna att agera i ett givet fall. Varför? Om de har transcenderat karma, hur kan det då komma sig att de inte i något fall kan bryta lagen, eller handla på ett sätt som för oss verkar lämpligt i just den stunden? Varför kan de inte t.ex. när det gäller en chela, som under flera år har arbetat för dem och för deras syfte med en hög grad av osjälviskhet, ingripa och rädda honom från att plötsligt falla eller bli överväldigad av en fruktansvärd olycka; eller ingripa för att hjälpa eller leda en rörelse? Det är för att de själva har blivit en del av den stora karmalagen. Det är omöjligt för dem att ens lyfta ett finger.

Vi vet att vid en viss tidpunkt i utvecklingen, långt högre än denna jordiska värld, så når adepten en punkt när han kan, om han vill, önska att bli en Deva, en i den skara av de ljusa varelser vars njutning, ära och makt vi inte har någon föreställning om. Enbart önskan om detta är nog. I den stunden blir han en Deva. Sedan njuter han under en tid, vars utsträckning är omöjlig att räkna ut, av det tillståndet – och sedan? Sedan måste han börja om igen, långt nere på skalan, i ett tillstånd och för ett syfte som det vore gagnlöst att mer detaljerat förklara här, eftersom det inte skulle förstås, och också därför att jag inte kan förklara det på ett språk som jag behärskar. Är då inte denna särskilda adept som på detta sätt fallit ner, underkastad karmalagen?

Det finns i hinduernas skrifter en vacker historia som illustrerar detta. En man fick höra att varje dag så steg en otroligt vacker kvinna upp ur havet, för att kamma sitt hår. Han beslöt sig för att han skulle gå dit, för att få se henne. Han gick dit, och hon steg upp som vanligt. Han dök i havet efter henne, och följde henne ner till hennes hem. Där levde han med henne under en rätt lång tid. En dag sa hon att hon var tvungen att åka iväg, och varnade honom för att röra en tavla som hängde på väggen, och försvann sedan. Efter några dagar så beslöt han, rastlös av nyfikenhet, att gå och titta på tavlan, och såg att det var en emaljerad bild av en fantastiskt vacker person, och han la handen på bilden för att röra vid den. I samma stund så blev figurens fot plötsligt större, och den flög ut ur tavlans ram, och skickade mannen tillbaka till jordens skådeplats, där han endast möttes av sorg och bekymmer. 

Karmalagen måste tillämpas på allting. Ingenting är undantaget denna. Den styr växtens vitala molekyler ända upp till Brahma själv. Tillämpa den sålunda på växt, djur och människoriket. 

En annan är Reinkarnationslagen. Denna ska inte begränsas bara till människors själar och kroppar. Varför inte använda den på naturens alla områden, som den mycket väl kan tillämpas på? Det är inte bara vi män och kvinnor som reinkarnerar; utan även varje molekyl som skapar våra kroppar. På vilket sätt kan vi då förena denna regel med alla våra tankar? Går den att tillämpa på dem? Det tycks mig vara möjligt, och med lika mycket tyngd som någon annanstans. Varje tanke har en definitiv längd. Den varar inte längre än ett kort ögonblick, kan man säga, men dess tillvaro är faktiskt ännu kortare. Den kommer till liv och sedan dör den; men den är genast pånyttfödd i form av en annan tanke. Och på så sätt går processen vidare från stund till stund, från timme till timme, från dag till dag. Och varenda en av dessa reinkarnerade tankar lever sitt liv, några bra, några dåliga, några så fruktansvärda i dess natur att om vi kunde se dem så skulle vi rygga tillbaka i skräck. Och mer än så, ett antal av dessa tankar skapar sig själva till en specifik idé, och dör sedan för att reinkarnera när det är dags. På så sätt flödar denna oändliga flodvåg. Kommer den att överväldiga oss? Den kan göra det; den gör det ofta. Låt oss då göra våra tankar rena. Våra tankar är matrixen, förrådet, källan, ursprunget till allt vi är och till allt vi kan bli.

WILLIAM Q. JUDGE
The Occult Word, Maj, 1886.  

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol I, sid. 8-10, ”The Application of  Theosophical Theories”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.
 

___________________________________________________________________