MIN uppmärksamhet har fängslats av ett föredrag som hölls under Adyar kursen av dr. Daly och som är refererat i septemberhäftet av Theosophist. Föredragets titel är ”Klärvoajans”. 

Då det kommit fram under Adyar kursen ger det ju ett visst sken av auktoritet, som nog kommer att inverka på rätt många av samfundets medlemmar och möjligen förmå dem att följa de praktiska anvisningar som meddelades under sista avdelningen av nämnda föredrag. Men på samma gång är det också sant att T.S. inte är ansvarigt för vad som yttras av dess medlemmar i egenskap av enskilda personer. 

Det faktum att klärvoajans är en förmåga som ivrigt eftersträvas av en hel mängd folk kan inte ifrågasättas, men frågorna: ”är det lämpligt att försöka utveckla klärvoajans?” samt ”ska vi lära ut klärvoajans?” har inte blivit tillräckligt klarlagda och besvarade. Tillåt mig därför att här lämna mina åsikter angående detta

Jag vill då till en början meddela min personliga ställning till dessa frågor och vad jag tror angående sakförhållanden. När jag använder uttrycket ”klärvoajans”, ämnar jag inbegripa alla slags tydliga, bestämda förnimmelser på det planet. 

1. Jag har sedan många år tillbaka varit övertygad genom andras bevis liksom av personlig erfarenhet, att klärvoajans är en förmåga som tillhör människans inre natur; och att den även ägs av djuren. 

2. Denna förmåga är antingen ärvd eller förvärvad genom övning. 

3. De som äger den medfött, är vanligen fysiskt svaga och sjuka, utsatta för nervåkommor och nervsvaghet. Det är nämligen mycket sällsynt att klärvoajans uppträder sig hos en person som är fullkomligt frisk och i full jämvikt. 

4. Spiritualismens historia i Amerika sedan mer än  40 år tillbaka bevisar entydigt att klärvoajans inte kan eftersträvas med säkerhet av personer som inte har en kompetent vägledare; att dess utövande gjort stor skada; och att så gott som varje medium åt vilket man ställer frågan: ”kan jag utveckla klärvoajans?” kommer att svara ”ja”. 

5. Varken i Amerika eller Europa finns det inom detta område fullt kompetenta ledare som är villiga att lära folk hur man förvärvar klärvoajans utan fara.

6. De kvalifikationer en sådan lärare måste äga gör det ytterst svårt att finna någon om inte helt omöjligt. Dessa är: förmågan att blicka in i och tydligt se hela elevens inre natur; en fullständig kunskap om alla de plan, på vilka klärvoajansen verkar, inbegripet kunskap om ursprunget, betydelsen och verkan av allt det som den klärvoajante ser, hör och förnimmer; och sist men inte minst, förmågan att när han vill, upphäva utövandet av de klärvoajanta förmågorna. Uppenbarligen krävs det en adept för detta.

Vilka är lärarna som undervisar i klärvoajans och de som råder att vi ska utöva den? De flesta av dem är medier och varje forskare vet hur lite sådana personer vet. Det finns inte två medier med alldeles samma förmågor. De flesta besitter bara en slags klärvoajans; då och då påträffar man någon som besitter flera olika slags klärvoajanta förmågor. Men inte en enda av dem förmår att mentalt se vad som döljer sig bakom den iakttagna bilden eller föreställningen, eller kan säga i ett givet fall om den sedda bilden är ett verkligt föremål eller resultat av en tanke från någon annan människas hjärna. Ty på dessa förnimmelseplan blir människors tankar lika objektiva som de materiella föremålen är för våra fysiska ögon. En klärvoajant kan visserligen tala om att vad man ser eller förnimmer inte uppfattas av det fysiska ögat, men längre sträcker sig inte hans vetande. Detta har bekräftats för mig genom hundratals exempel. I nittionio fall av hundra misstog sig siaren genom att han trodde tanken från en annans hjärna var en klärvoajant förnimmelse av en levande person eller ett fysiskt föremål. 

De siare jag talar om ser alltid i enlighet med sin inre tendens, som behärskas av subtila ärftlighetslagar vilka är totalt okända för vetenskapsmännen och naturligtvis ännu mer obekanta för medierna själva. Den ena når bara det symboliska planet; en annan det som ockultister känna till som den positiva sidan av ljudet; en tredje de negativa eller positiva aspekterna av ytterhuden och dess emanationer; och så vidare genom oräkneliga lager efter lager av klärvoajans eller oktaver efter oktaver av vibrationer. Alla vet de bara det lilla de själva erfarit, och för varje annan person är det farligt att försöka utveckla samma förmåga  Det filosofiska bakom det hela, de lagar som förorsakar att bilden framträder och försvinner, är terra incognita.

Det ockulta sjufaldiga systemet i naturen med alla sina modifikationer frambringar mångfaldiga verkningar, och ingen vanlig klärvoajant är i stånd att urskilja hur det verkligen förhåller sig med det enklaste fall av klärvoajant förnimmelse. Om en människa flyttar sig från en stol till en annan, så uppstår omedelbart hundratals möjligheter för det klärvoajanta ögat, och bara han som är högt skolad och en filosofisk siare – en adept, kort sagt – förmår att kombinera dem alla så att ett verkligt förnimmande uppnås. I och med den nyssnämnda enkla handlingen sätts nästan alla kraftcentra hos den förflyttande individen i verksamhet, och var och en av dem frambringar sin egen särskilda verkan i astralljuset. Både den utförda rörelsen och de väckta tankarna framkallar sitt eget ljud, sin egen färg, sin rörelse i etern, sin grad av eterljus, sin symboliska figur, rubbningar av de elementala krafterna, och så vidare genom hela den långa listan. Om man blott blinkar med ett öga, så följer samma verkningar i vederbörlig ordning. Och siaren kan endast förnimma det som stämmer med hans egen utveckling och personliga egendomligheter, alla begränsade till kraft och grad. 

Vad, om jag får fråga, vet de klärvoajanta om förebyggandets eller lagerbildandets lag som alltid gör sig gällande hos vissa personer? Ingenting, absolut ingenting. Hur ska de kunna förklara de fall där, hur de än bär sig åt, så ser de ändå ingenting beträffande vissa saker? Med hänsyn till människonaturen och simpelheten som kännetecknar många klärvoajanta skolor, är vi inte på den säkra sidan då vi säger att om det funnits någon verklig eller pålitlig klärvoajant förmåga bland dem idag som erbjuder sig att undervisa i klärvoajans eller som tar betalt för det, så skulle folk för länge sedan blivit rika på detta, banker plundrats, förlorade föremål återfunnits och slitna vänskapsband oftare återknutits?  Även om vi medger att lösryckta exempel på framgång i ett eller annat av ovannämnda fall förekommit, bevisar inte just dessa undantagsfall att sann klärvoajans varken är förstådd eller komma att förstås av vanliga människor. 

Vad skall teosoferna göra? Helt enkelt upphöra med alla försök att lära sig klärvoajans. Varför? Därför att det leder dem långsamt, men säkert – nästan oåterkalleligt – in i ett inre och yttre passivt tillstånd där viljan gradvis övermannas, och de befinner sig till slut i demoners våld vilka ständigt lurar vid vårt medvetandes tröskel. Framför allt, följ inget råd att  ”passivt inta vissa ställningar för utveckling  På den vägen lurar vanvettet. De fjäderlätta beröringar som kännas på huden när sådana experiment utförs, sägs av medierna vara ”andarnas” behagliga beröringar. Men det är de inte. De förorsakas nämligen av etervågor inifrån oss själva, eteriska fluida, som banar sig väg ut genom hudens porer och på så vis framkallar den illusoriska känslan av en beröring. När tillräckligt av dessa fluida ha trängt ut, blir offret gradvis mer och mer negativt, ett framtida villebråd för spöken och allsköns sinnesvillor.

”Men vad”, säger de, ”ska vi då ägna oss åt och studera?” Studera livets filosofi, lämna dekorationerna som kantar den andliga utvecklingens väg till kommande liv, och – praktisera altruism. 

WILLIAM Q. JUDGE
Path, December, 1890

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol I, sid. 351-354, ”Shall We Teach Clairvoyance”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

___________________________________________________________________