Reflektioner av William Q Judge

När jag blir irriterad av ett ostyrigt djur, så påminns jag om att djuren inte skulle motsätta sig människan om människan förstod och levde sig in i sina verkliga förhållanden med alla ting. Djuren är omedvetet medvetna om de allmänna mänskliga motsättningarna som de ser finns samlade inom varje människa. När jag är i harmoni med alla ting, så kan människorna inte och djuren kommer inte att sätta sig mot mig. I sin orubbliga instinkt så är djuren mer sanna än människorna inför den oskrivna Lagen.

De ”tomma ord” som fördömdes av Jesus är Existensens overksamhet. Det innebär upphörandet av den homogena resonansen, Logos eller Ordet. Ordet i dess högsta verksamhet är ren Ande; i stagnering är det ”helvetet”. Åt varje enskild människa är detta givet i tillit för alla människor; om hon misstolkar detta utsätts hon för smärta. Om hon avstänger sig från det fördöms hon till evig död så att det skall bli fritt; för det är evigt fritt. Genom felaktig användning kan hon lära sig dess nytta. Om hon förnekar det, är hon förlorad; för genom detta allena lever hon.

Det är bättre för en människa att synda medvetet mot Lagen än att förarga sig över samvetets tjänst. Den första är en avfälling som väljer en annan kung; den andra en feg stackare och slav som gör uppror men inte vågar vara olydig. Syndens befallande energi kan genom reaktion framtvinga ett återvändande, men rädslans försoffning bär ingen frukt.

Om du önskar få – så ge. Om du önskar uppstiga – så nedstig. Om du önskar leva – så dö. Om du önskar förstå dessa ord, läs dem då i ljuset av din ande och förkasta det som kommer av förståndet.

Skenbar ondska är ett nödvändigt resultat av manifestationen eller dualiteten. Enbart det goda är i Tiden overksamt. Ondska är det godas balans: Jämviktens kraft härskar ovan och bara den är evig.

När det Evigt tysta föder Andens verksamhet i Rymden, så utvecklas världarna, och i sökandet efter jämvikt så återvänder den igen till den eviga tystnaden. Samma sak gäller för människans själ.

Mer försonande drag finns i tjuvarnas samhälle än hos de människor av det fina folket som aldrig reflekterar kring en sann tanke. I det första finns en reaktion; i det senare finns ett förnekande av livet.

Bestraffning är roten till synden. ”Ondskan” som innehåller sitt eget straff besegrar regelbundet sig själv, och sår det ”godas” frö i sitt eget återskapande.

Hon som vill uppleva Fullkomlighet måste bli det. Hur? Genom att påbörja försöket. Dess första steg är den totala insikten om sina egna ofullkomligheter.

WILLIAM Q. JUDGE
Path, Februari 1889

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol II, sid.507-508 ,"Relections". Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

___________________________________________________________________