Namnet psykometri har tilldelats en förmåga som sägs vara medfödd hos ungefär sju utav tio personer, men för mig tycks detta vara en beskrivning som både är otillräcklig och oriktig, då det inte säger någonting om allt det som avses att förmedlas. 

Förmågan till psykometri kan beskrivas på följande sätt: förmågan att inför det mentala eller andliga ögat, få en helhetsbild av allt som har hänt med det undersökta föremålet. Ordet "psykometri" infördes när professorerna Buchanan och Denton slog fast att man med hjälp av den förmågan undersökte (dvs. mätte) tingens själ. 

Om ordet "själ" betyder den innersta andliga delen av tinget som undersöks, så är det i det här sammanhanget otillräckligt och felaktigt; ty om det anses att "själen" betyder den ytliga eller tillfälliga materiella delen eller kännetecknet av ett föremål, så är det en förvrängning av dess verkliga och tilltänkta användning. De fenomen som betraktas när någon genomför psykometri tillhör nästan bara tillfälliga eller yttre intryck, som medan de filtrerar eller genomsyrar massan av det undersökta föremålet aldrig inkluderar föremålets konstitution eller egenskaper. Samtidigt, när man använder sig av psykometri, så är det så att förmågan som används tar med anden eller själen hos föremålet i beräkningen. Så därför ser vi att beskrivningen, själsmätning, inte bara är felaktigt utan även överflödig. Ett annat ord borde väljas för att uttrycka vad vi menar när vi använder ordet "psykometri". 

Vetenskapen av idag erkänner inte psykometri, eftersom man inte vill inse att den mänskliga själen eller hjärnan har förmågan att alstra verkningar, som vetenskapen samtidigt erkänner kan produceras genom användandet av kemikalier eller elektricitet. Man har erkänt att ett bevarande och reproducerande avtryck kan göras på en bit stål genom att bara placera biten ovanpå ett annat objekt, som till exempel ett mynt, och att de borttvättade bilderna på särskilda plåtar kan komma fram i ljuset igen genom elektricitet eller kemikalier. Men vetenskapen erkänner inte att en människa, genom att endast hålla samma plåt i sin hand eller mot sin panna, kan plocka upp och tydligt för hennes inre öga se samma gamla och utplånade avtryck. Vad de erkänner innebär dock att dessa avtryck verkligen består och ger oss anledning att hoppas på att de en dag ska erkänna resten.

Om någon sätter upp en stor fondkuliss i papper, som är ca två meter hög, och ställer sig bakom den, så kommer han naturligtvis att upptäcka att sikten framför honom döljs av kulissen. Men vad händer om han gör ett titthål på kulissens högra övre sida, och placerar ena ögat där? Han ser föremålen som innan låg dolda. Och om han gör ytterligare ett titthål på kulissens vänstra övre sida så kommer han att kunna se samma föremål eller scen utifrån ett helhetsperspektiv. Detta kan naturligtvis upprepas på kulissens alla sidor. Om man samtidigt som han tittar ut från titthålet på den högre övre sidan, placerar en kameralins i ett hål på kulissens mitt, så kommer ett foto kunna tas som visar precis det som han själv ser genom titthålet. 

Detta visar, sammanfattningsvis, att föremålets bild eller att en del av scenen är inpräntad eller reflekterad på varje del av fondkulissen; och på den minsta lilla fläck, eller snarare på den allra minsta lilla del av kulissen, så kommer det att finnas en helhetsbild på föremålet eller scenen som ligger framför den, lika väl som en komplett bild kastar en reflex över hela kulissens yta.

En känd gammal illustration kan exemplifiera min text. Om någon håller en droppe av kvicksilver över en tallrik, så kommer tallrikens yta reflekteras på droppen. Om droppen splittras i tusen små droppar, så kommer varje droppe reflektera samma yta. Eller genom en ännu enklare förklaring: Om fem människor står framför en människa, som står lite längre bort, så kommer varje människas båda ögon se denne ensamma människa; vilket bevisar att det på varje enskild näthinna finns en enskild och hel bild av människan ifråga. 

Teosofer och ockultister har från de tidigaste dagarna hållit fast vid att varje levande varelse i denna värld får och behåller alla intryck som finns, inte bara från alla föremål som visar sig framför dem, utan även allt som skett i deras närhet; att dessa intryck är outplånliga och kan vid varje givet tillfälle hämtas från människans nervsystem och från vad som registrerats av hjärnan. Därför så kan vi om vi äger en bit sten från det antika Forum i Rom, återframkalla till vår hjärna, lika tydligt som ett fotografi, vad som hände i Forum. 

Användandet av exemplet med fond illustrationen, och vårt insisterande på det, var för att visa att det inte är löjligt eller omöjligt när vi hävdar att ett litet fragment från Forum kan ge en hel bild och inte endast en fragmentarisk bild.  

Jag fick från en vän, år 1882, en bit linne som var inlindat runt en egyptisk ibis, som hittades vid bröstet på en mumie. Jag förde det, inslaget i papper, till en vän som över huvud taget inte visste vad som fanns i papperet. Han tog det till sin panna och började strax därpå beskriva en egyptisk scen; först en uråldrig stad; därefter började han beskriva en man som i egyptiska kläder färdades på en båt på en flod; sedan att denne man gick iland vid en skogsdunge där han dödade en fågel; sedan att fågeln liknade en ibis som finns på teckningar, och slutade sin beskrivning med att mannen återvände med fågeln till staden, en beskrivning som stämde väl överens med bilder och berättelser av antika egyptiska städer. 

Jag lämnar denna slump, som vetenskapen vill kalla det, till dem som kan uppskatta det för dess sanna värde. 

När vetenskapen börjar erkänna existensen i människan vad de kristna kallar ande, men som andra känner som materia i ett odelbart tillstånd, så kommer psykometri att studeras som det bör. Och då kommer också ovärderlig hjälp och häpnadsväckande insikter att komma in i den arkeologiska och etnologiska forskningen. 

Men finns det något hopp för vetenskapen?

 
WILLIAM Q. JUDGE
The Platonist, Januari, 1884.  

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol I, sid. 465-467, ”Psychometry”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

 

___________________________________________________________________

tankar kring  Psykometri av Helena Blavatsky från Isis Unveiled

___________________________________________________________________