triangel.gif (5598 bytes)
  64

 Odlandet av koncentrationsförmågan
Del II


William Q. Judge

© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Dorje1.gif (4461 bytes)
 



WILLIAM Q JUDGE 1851-1896

wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)

 

Det är nu över ett år sedan som jag skickade in första delen av denna artikel till utgivaren av THE PATH. Under denna tid har jag hört att en del elever hyst en längtan att få läsa den andra delen. De har kanske inte lagt märke till att första delen är fullständig i sig och om den studeras väl kommer att leda till lyckande resultat. Det har inte funnits något behov av att skriva del två tidigare. Och till de olika elever som strax efter att de läst första delen frågade efter den andra säger jag rent ut att ni blivit vilseledda på grund av att det utlovats en andra del. Ni kan inte ha studerat del ett tillräckligt. Vidare betvivlar jag om ni kommer att tillgodogöra er mer av den andra delen än den första.

 

Framgång i odlandet av koncentrationsförmågan uppnås inte av den som endast bedriver sporadiska övningar. Framgång springer fram ur ”ett fast antagit beslut med hänsyn till det mål man har i sikte och vilket orubbligt måste fasthållas”. Det nittonde århundradets elever är alltför benägna att tro, att framgång i ockultism uppnås på samma sätt som man uppnår framgång i skolan eller vid universitetet genom att studera och lära sig tryckt text. Även om en människa hade fullständig kännedom om allt som någonsin skrivits om koncentrationsförmågan så skulle detta dock inte skänka henne någon framgång i utövandet därav. Att bara äga bok kunskaper skrattas det åt inom denna skola lika mycket som den görs av en bonddräng. Det är inte så att jag menar att bok kunskap bör undvikas, men en sådan förvärvad kunskap utan att äga koncentrationsförmågan är lika värdelös som en tro utan gärningar. Jag tror att den på vissa håll kallas för ”ren ögonkunskap”. Sådan är den verkligen också och ett sådant odlande är trots allt det som värderas högst i dessa degenererande tider.

 

I första delen av denna artikel kallas den rätta övningsmetoden Raja Yoga. Den förkastar dessa fysiska övningar, kroppsställningar och föreskrifter som uteslutande är knutna till den nuvarande personligheten och hänvisar eleven till dygd och altruism som utgör den grund varifrån han bör utgå. Men denna utgångspunkt förkastas oftare än den accepteras. Så mycket har sagts under de senaste 1800 åren om rosenkorsare, egyptiska Adepter, hemliga Mästare, kabbalan och andra underbara magiska böcker, att eleven utan någon anledning, men dock genom att lockas av dessa ämnen, förtvivlat söker att få information och vinna inträde till lärandets tempel som döljer vad de längtar efter. Men på grund av att de intar den attityden att  dygdens regler bara är avsedda för småbarn och söndagsskolor och inte för dem. Och som en följd av detta finner vi en mängd böcker på alla möjliga europeiska språk, som behandlar riter, ceremoniell magi, invokationer och andra märkvärdiga som inte leder till något annat än en förlust av tid och pengar. Men få av dessa författare ägde annat än en ”ren ögonkunskap”. Det är nog sant att vissa av dem vunnit ryktbarhet men det är endast en sådan ryktbarhet som tillskrivs den okunnige av dem som bara är ännu okunnigare. Den såkallade store mannen som inser hur fatalt det skulle vara för hans rykte att låta någon veta hur liten hans praktiska kunskap egentligen är, pratar istället om ”projektioner och elementaler”, ”de vises sten och livselixiret”. Och han döljer omsorgsfullt för läsaren hur okunnig han i själva verket är och döljer även den obalans som råder i hans eget mentala tillstånd. Låt sökaren en gång för alla förstå att att det går inte att förkasta eller ignorera dygderna. De måste utgöra en del av vårt liv och vi måste lära oss att inse vikten av att förstå deras filosofiska grund.

 

Men man kan då ställa sig frågan om man kan vinna framgång i odlandet av koncentrationsförmågan bara genom utövandet av dygden. Svaret är nej, inte i detta liv men kanske en dag i ett kommande liv. Ett dygdigt liv ackumulerar mycket förtjänst; och denna förtjänst kommer att leda till att vi en gång kommer att födas i en vis familj där en verklig odling av koncentrationsförmågan kanske kan inledas, eller i en familj av hängivna, eller hos dem som andligen har kommit långt på Vägen så som det talas om i Bhagavad-Gita [kapitel VI:, verserna 41-43]: ”Men en återfödelse som denna sista är svår att uppnå” säger Krishna. Dygden ensam leder oss således inte alltid inom kort tid till vårt mål.

 

Vi måste besluta oss för ett liv av ständig strävan mot detta mål. De lättjefulla eller de som söker lyckan kan lika gärna ge upp allt detta vid ingången till visdomens tempel och nöja sig med de fina stigar som är avsedda för dem som ”fruktar Gud och ärar Konungen”. Forskningens och experimenterandets omätliga fält måste genomkorsas och vi kommer där att möta aldrig tidigare anade faror och okända krafter. Allt måste övervinnas, ty i den striden kan vi inte räkna med någon nåd. Stora mängder kunskap måste upptäckas och erövras. Himmelriket tillfaller oss inte allenast genom önskningar, utan måste tas med storm. Och det enda medlet varigenom vi kan förvärva viljan och förmågan att på så vis gripa tag och hålla fast är å ena sidan att förvärva sig dygden och å andra sidan att vi lär känna oss själva fullständigt. En dag skall vi börja förstå varför inte en aldrig så flyktig tanke får lämnas utan avseende eller ett aldrig så svagt intryck får förbises. Detta är som vi kan förstå inte någon liten uppgift, tvärtom, det innebär ett oerhört mödosamt arbete. Har du någonsin tänkt på att enda flyktig blick på en tavla eller ett enda ord som hastigt försvunnit i livets jäktande kan utgöra orsaken till en dröm som förgiftar nattens vila och återverkar på hjärnan följande dag? Vart och ett måste noggrant studeras. Om du under en dag inte har varit uppmärksam tillräckligt på dig själv måste du vid ditt uppvaknande påföljande dag i minnet gå igenom varje ord, varje tillfälle från föregående dag och precis som astronomen genomsöker rymden, så måste du söka det förlorade ordet, det förlorade tillfället. Och på liknande sätt, fast utan ett sådant speciellt skäl, måste du förvärva dig förmågan att baklänges kunna gå igenom dina gångna dagar samt med omsorg och noggrannhet gå över allt i tanken som hänt, allt som du låtit passera genom din hjärna. Är detta en lätt uppgift?

 

Men låt oss för ett ögonblick återgå till de påstådda Adepterna, de beryktade Mästarna vare sig de var välsinnade eller motsatsen. Ta till exempel Eliphas Lévi som skrev så många bra saker och vars böcker innehåller sådana mängder hemlighetsfulla antydningar. Han uttalade själv sig egen dom. Han gjorde en stor affär av att berätta hur han materialiserade Apollonius skugga. Under flera veckor utförda han alla möjliga sorts förberedelser och på den utsatta natten utfördes besynnerliga nekromantiska ceremonier. Vad blev resultatet? Jo, endast att den så kallade skuggan visade sig några få ögonblick och Lévi säger att de aldrig gjorde om försöket. Ett bra medium av idag skulle kunna frammana Apollonius skugga utan några förberedelser och om Lévi hade varit en Adept så hade han kunnat se den döde lika lätt som om han bläddrat fram hans porträtt i en bok. Med sådana sporadiska försök och yttre förberedelser uppnås i själva verket ingenting, men det skadar däremot dem som sysslar med sådana saker. Och de amerikanska teosofernas dåraktiga sysslande med de indiska yogiernas övningar som de inte begriper en åttondel av och som dessutom i sig är ofullständiga, kommer att leda till mycket värre resultat än det tvivelaktiga försök som Eliphas Lévi har nedtecknat.

 

Eftersom vi har att göra med det västerländska medvetandet – så fullständigt oerfaret som det är i dessa ting och så överbelastat genom falska övningar och ännu falskare logik – så måste vi börja just där vi befinner oss. Vi måste undersöka våra tillgångar som vi har nu, och mogna så att vi kan lära känna våra nuvarande förmågor och mentala tillvägagångssätt. När detta väl utförts, först då kan vi söka komma in på den väg som leder till det rätta målet.

 
 

 

[RAMATHIRTA]

WILLIAM Q. JUDGE
Path, February, 1890

 


Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol I, sid. 329-332, ”
Culture of Concentration” part 2. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

___________________________________________________________________

  | till Robert Crosbie  Online  |   till William Q Judge Online  till Helena Blavatsky Online |  till ULTs hemsida   |  

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23