Eleven: Vad är ockultism? 

Den Vise: Det är den  gren inom vetenskapen som framställer universum under formen av ett ägg. Vetenskapens ”cell” är en avbild i smått av världsägget, och att de lagar, som styr det hela, styr även varje del. Eftersom människan är en avbild i smått av universum – är mikrokosmos – så gäller för henne samma lagar, som styr hennes stora motbild. Därför meddelar ockultismen kunskap om de dolda lagarna och krafterna i universum och i människan, dessa krafter, som utgör grundvalen för hela den yttre världen, men som är bara delvis kända av vår tids människor, vilka inte erkänner den osynliga, verkliga naturen, som står bakom den synliga och är dess urbild. 

Eleven: Vad lär ockultismen om människan i stort sett? 

Den Vise: Att hon är uttryck för evolutionens högsta stadium, och att följaktligen finns hos henne en brännpunkt motsvarande varje centrum av kraft och makt i universum. Därför har hon lika många centra eller brännpunkter, makt och vetande som den större världen – både den yttre och den inre. 

Eleven: Innefattar du däri även vanliga människor, eller är det bara undantagen du avser? 

Den Vise: Jag medräknar varje mänskligt väsen, det lägsta som det högsta, både dem vi känner till och dem som är utöver oss, men vilkas tillvaro vi anar. Fastän vi är vana att använda uttrycket ”mänsklig” om varelser på denna jord, är det dock inte riktigt att sålunda benämna endast den grupp av dessa väsen, som bor på denna planet, för andra planeter befolkas av varelser med väsentligen samma natur och krafter och möjligheter. 

Eleven: Jag ber dig, förklara närmare, vad du menar med att vi har flera olika centra eller brännpukter inom oss. 

Den Vise: Elektriciteten är en mycket verkningsfull kraft, men, fast den är inte ännu till fullo känd av den moderna vetenskapen. När människans mentala kraft samverkar med nervsystemets och kroppens krafter, så kan dessa tre bildar ett resultat av samma mäktighet som den starkaste dynamo, så att denna kraft sedan kan  användas till att döda en varelse eller omvandla, förflytta och på annat sätt förändra ett föremål eller dess beskaffenhet. Den har av Bulwer Lytton i Ett kommande släkte beskrivits under namnet ”vril”. 

Naturen visar oss sin förmåga att på ett noga begränsat område samla ett visst mått av material vid åstadkommandet av såväl de minsta som de största naturföremålen. Ur luften och jorden tar hon vad där finns användbart, och genom att sammanpressa alltsammans inom gränserna för formen av ett träd eller ett djur, gör hon det synligt för våra materiella ögon. Detta är förmågan att sammantränga inom vad som kallas ”ideala gränser”, det vill säga inom gränserna för den form som av det ideala bestämmes. Människan har samma förmåga, och om hon känner lagarna och de rätta kraftcentra som finns inom henne själv, så kan hon åstadkomma precis detsamma, som naturen verkar.

Hon kan göra synligt och materiellt det som förut var eteriskt och osynligt, genom att fylla den tänkta formen med ur luften kondenserad materia. Den enda skillnaden består däri, att människan snabbt åstadkommer det som i naturen sker långsamt. Bland de hittills kända naturföreteelserna finner vi inget för oss lämpigt exempel på eller motstycke till tankeöverföring. Det som kallas tankeöverföring – telepati – är delgivandet av en tanke eller en idé från ett sinne till ett annat. Detta är en naturkraft, som, om den fullt behärskas, kan användas av en individ för att, på vilket avstånd som helst och i trots av varje hinder, till en annan överföra en tanke eller en idé. Den kan liknas vid vibrationen i en sträng, som försätter alla andra strängar av samma längd och beskaffenhet i likadan vibration. Denna gren av ockultismen är delvis känd av den moderna forskningen. Den är också en av de mest användbara och största krafter vi äger. Om den ska tjäna ett visst syfte, måste åtskilliga omständigheter samverka. I det dagliga livet användes den i sin allmännaste form – för människorna meddelar sig ständigt telepatiskt med varandra – men att använda den i dess fulländning, det vill säga trots hinder och avstånd, det är verklig ockultism. Dock kommer den en gång att bli fullt känd även av vanligt folk. 

Eleven: Arbetar naturen efter ett bestämt mål, vilket även människan borde göra? 

Den Vise: Naturen strävar ständigt att omvandla det oorganiska eller livlösa, förnuftslösa och omedvetna till en organism, ett förnuft, ett medvetande; och detta borde även vara människans mål. Naturen verkar med sina stora omvälvningar åstadkomma förstöring, men syftet går ut på uppbyggande. Bergen smulas sönder till jord, elementerna samverkar till åstadkommande av förändring; men evolutionen skrider ständigt framåt på sin väg. Människan borde likna naturen: den uppbygger men förstör inget, varken tid eller ting. Såsom en fri moralisk kraft bör människan arbeta för samma mål, och inte för att förskaffa sig njutning eller bringa fördärv inom något annat område. 

Eleven: Är ockultismen sanning eller lögn, är den självisk eller osjälvisk, eller är den än det ena, än det andra? 

Den Vise: Ockultismen är färglös, men kan av människan nyttjas i den ena eller andra riktningen och är då god eller ond. Ond ockultism är den som användes i själviska syften; men den är inte osann, för den är identisk med den som brukas för goda ändamål. Naturen har två sidor; den är positiv och negativ, god eller ond, ljus och mörk, varm och kall, ande och materie. Den svarte Magikern är lika mäktig i sin gärning som den vite, men innerst syftar naturen till det svartas undergång och det vitas seger. Men jag vill att du ska förstå, att den orättrådige såväl som den rättrådige kan vara ockultist. Jesu ord ska tjäna oss som rättesnöre i vårt omdöme. ”Av deras frukt ska ni känna dem. Inte hämtar man vindruvor av törnen eller fikon av tistlar?” Ockultismen är den allmänna, alltomfattande benämningen; skillnaden uttrycks med orden Vit och Svart; båda grupperna nyttjar samma krafter och samma lagar, för i universum finns inga särskilda lagar för en särskild skara arbetare i naturens hemligheter. Men de lögnaktigas och ondas väg, fastän skenbart lätt i början, är dock svår till slut, för det svartas skaror hyser inom sig inga vänner, bland dem står samtliga emot den andre, så snart det egna intresset fordrar det, vilket när som helst kan inträffa. Det sägs, att den personliga själens slutliga förintelse väntar dem, som har att göra med erfarenheter inom förstörelsens sida i naturens salar. 

Eleven: Vart ska jag vända mig, för att få den hjälp jag behöver för att rätt leva och rätt forska? 

Den Vise: Inom dig är det ljus, som lyser på samtliga av jordens barn. Det Högre Självets ljus och en Mahatmas ljus är inte varandra olika. Hur vill du förstå naturen, om du inte finner ditt Själv?

   
WILLIAM Q.JUDGE
Path, volym IX, Oktober, 1894.

Översatt från William Q Judges artikel  Occult Teachings. Ursprungligen publicerad i The Path, oktober 1894. Denna artikel är hämtad ur samlingsverket Judges Theosophical Articles I, ss 426-430. Utgiven av Theosophy Company, Los Angeles. Denna serie finns också i boken Vernal Blooms av William Q Judge, Theosophy Company, Bombay, India 1946.