Eleven: Bör inte en viss attityd härska i sinnet, om vi ska kunna fatta det ockulta i naturen? 

Den Vise: Sinnets attityd måste vara sådan, att vi därigenom blir i stånd att skåda sanningen i tingen. Sinnet måste vända sig från livets yttre sken och intressen, även om vi utvändigt försöker foga oss efter det sociala livets bud, och ska orubbad vila vid den sanningen, att Människan är en avbild av Universum och i sig själv äger en gnista av det Högsta Väsendet. I den mån vi lever oss in i detta, i samma mån fattar vi klart sanningen. Ett förverkligande av detta leder ovillkorligen till den slutsatsen, att alla andra människor och varelser är förenade med oss, och detta upphäver den själviskhet, som är frukten av avskildhetens föreställning. När vi fattar sanningen om Enheten, försvinner ur sinnet distinktioner beroende på den fariseiska uppfattningen, att den ene är bättre än den andre, och lämnar sinnet renare och mera fri att verka. 

Eleven: Finns det några andra hinder för sanningens uppfattande? 

Den Vise: Det förnämsta hindret av sekundär natur är det, som man ibland kallar fantasi, det vill säga ur minnet framträdande tankar och bilder. Minnet är en mäktig kraft, men sinnet är i och för sig inte minnet. Sinnet är rastlöst och irrande till sin natur och måste kontrolleras. Dess irrande fallenhet är nödvändig annars blir följden stagnation. Men det kan behärskas och fästas vid ett föremål eller en idé. För oss, som ständigt ser och hör nytt, blir sinnets naturliga rastlöshet mycket i ögonfallande, om vi försöker att hålla det fast vid ett ting. Minnet av en mängd föremål, ämnen, plikter, personer, omständigheter och göromål framställer inför sinnet bilder med därtill hörande tankar. Ögonblickligen söker sinnet följa deras dragning, och vi finner oss irrande från ett till ett annat. Därav följer med nödvändighet, att upplagrandet av en mängd värdelösa och ständigt återkommande tankar är ett hinder för uppnående av sanningen. Och detta hinder är just karakteristiskt för vårt nuvarande levnadssätt. 

Eleven: Kan du nämna något om det förhållande, vari solen i ockult hänseende står till oss och naturen? 

Den Vise: Det finns många sådana förhållanden, och de är alla viktiga, men jag vill först fästa din uppmärksamhet på ett av de större och mer begripliga. Solen är centrum för vårt solsystem. Detta system får sin livskraft tillförd genom solen, som är en brännpunkt eller reflektor för den punkt i rymden, där det verkliga centrum befinner sig. Men inte endast livet kommer genom denna brännpunkt, utan även mycket annat, som är andligt till sin natur. Därför bör solen inte bara beskådas med ögonen, utan även begrundas av själen. Solen är för jorden vad det Högre Självet är för människan. Solen är jordens och dess sex följeslagares själa-centrum, såsom det Högre Självet är centrum för människans sex principer. Till dessa sex principer i människan förenar solen en mångfald andliga väsensämnen och krafter. Därför skulle människan tänka på solen och inte nöja sig med att stirra på henne.

Den materiella sidan av solens inverkan, hennes ljus, värme och attraktion, ska fortsätta av sig själv, men i sin egenskap av en fritt verkande kraft måste människan tänka på solen för att vara delaktig av den välsignelse, som kan uppnås bara genom vår frivilliga tankeverksamhet 

Eleven: Vill du inte nu också säga ett par ord om något av de mindre förhållandena? 

Den Vise: Vi sätter oss i solen för att få del av hennes värme och kemiska verkningar. Men om vi samtidigt även tänker på henne såsom rymdens sol och på hurudan hon måste vara i sin innersta grund, så ska vi därigenom locka ur henne något av den kraft vi inte på annat sätt kan vinna. Detta kan också med delvis samma resultat ske på en mulen dag, då himlen är skymd av moln. Människor av naturen böjda för mystik – lärda och olärda – har på olika trakter av jorden av sig själva funnit detta och har hängivit sig åt denna övning. Men som du ser, det beror alltsammans på sinnet. 

Eleven: Kan sinnet verkligen uträtta något, då han i sig upptar en tanke och söker efter mera ljus? 

Den Vise: Det kan han visst. Likt ett känselspröt eller ett trevande finger utgår en lång, ilande dallring från hjärnan för att söka kunskap. Den går i alla riktningar och berör sinnet hos alla andra, som den kan nå, för att sålunda om möjligt få upplysning. Detta sker telepatiskt, så att säga. I tankens värld finns inget patent på sann filosofisk kunskap och ingen litterär äganderätt. Individens rättighet till individuellt liv respekteras till fullo, utom av mäktiga svarta magiker, vilka tillägna sig allas egendom. Men allmän sanning tillhör alla, och när den osedde budbäraren från ett sinne berör en annans verkliga sinne, så ger denne vad han äger av sanning i allmänna ämnen. På så sätt svävar sinnets finger eller trevare, tills den finner tanken eller tankefröet hos den andre och gör det till sin egendom. Men vårt moderna tävlingssystem och själviska begär efter vinst och rykte bygger ständigt en mur kring människornas sinne till skada för alla och envar. 

Eleven: Menar du, att den art av verksamhet du beskriver, är naturlig, vanlig och allmän, eller utövas den endast av dem, som vet hur det sker och är medvetna om det? 

Den Vise: Den är allmän och sker, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Högst få är i stånd att förnimma den inom sig själva, men det förändrar inte saken. Den förekommer ständigt. Då du sätter dig att allvarligt begrunda ett filosofiskt eller etiskt spörsmål, så spänner sinnet sina vingar och berör sinnet hos andra varelser, från vilka du får en mångfald av tankar. Om du inte är i inre jämvikt och psykiskt ren, så erhåller du mången gång osanna tankar. Detta är din Karma och människorasens Karma. Men om du i ärlig strävan håller fast vid livets sanna filosofi, så ska sinnet naturligen förkasta de skeva begreppen. Av detta kan du lära hur det kommer sig, att tankesystem byggs och vidmakthålles, fastän de är både dåraktiga, felaktiga och fördärvliga. 

Eleven: Vilken mental attityd och strävan är det säkraste skyddet i dylika fall och bäst i stånd att hjälpa sinnet att under sökandet förkasta villfarelsen och hindra henne från att slå rot i hjärnmedvetandet? 

Den Vise: Osjälviskhet, Altruism i lära och liv, önskan att göra det Högre Självets – ”vår himmelske Faders” – vilja, människokärlek. Disciplin, klart tänkande och god utbildning är en värdefull hjälp till dessa. 

Eleven: Således skulle en obildad människa vara sämre lottad? 

Den Vise: Nej, inte nödvändigt. Den mycket lärde är så införlivad i ett system, att han förkastar nära nog varje tanke, som inte stämmer med hans förutfattade åsikter. Den ödmjuke okunnige är ofta i stånd att fatta sanningen, men kan inte ge den uttryck. Trots sin okunnighet förstår vanligen den stora massan av människor naturens allmänna sanningar i sinnet, fastän den saknar förmåga att uttrycka dem. De flesta av vetenskapsmännens bästa upptäckter har förvärvats genom denna undermedvetna telepati. För de kommer sannerligen ofta nog till den lärdes hjärna från någon obemärkt så kallad olärd person, och så blir den lärde upptäckaren ryktbar på grund av sin förmåga att ge dem uttryck och spridning. 

Eleven: Kan detta i någon mån tillämpas på det arbete, som utföres av alla de goda Logernas Adepter? 

Den Vise: Ja, de äger alla dessa åtrådda sanningar, men de är dessutom i stånd att undanhålla dem för den sökande sinnet hos de människor, som inte ännu är mogna att rätt använda dem. Så snart de finner tiden lämplig och en lärd man redo, berör de hans kunskapssökande sinne med en bild av det han söker. Han får då en ”tankeblixt” besläktad med det han söker, såsom många av dem har medgivit. Detta ljus sprider han ut i världen, vinner rykte och gör världen mera kunskapsrik. Sådana bilder utsänder Adepterna ständigt, men då och då medger de åt en och annan en djupare inblick i naturens hemligheter, såsom fallet var med H P B. Hennes kunskap blev inte genast erkänd, därför att personlig vinst och rykte inte befordras av att medge värdet av det, som flutit ur en annan penna. Men den blev given i en bestämd avsikt, till tjänst för nästkommande århundrade, och ska göra verkan i sinom tid. 

Eleven: Säg något om Adepternas sätt att lära känna vad som pågår i tankevärlden till exempel inom västerlandet. 

Den Vise: De behöver bara frivilligt och medvetet förbinda sitt sinne med tidens förnämste tänkares, för att med ens fatta vad som redan blivit uttänkt eller står på väg att bli det, och kunna så överblicka alltsammans. Detta gör de beständigt och lika oavlåtligt egga de till fortsatta ändringar och förbättringar genom att på tankeplanet utkasta ljusstrålar, sökande och mottagliga sinnen till gagn. 

WILLIAM Q.JUDGE
Path, volym IX, December, 1894.

Översatt från William Q Judges artikel  Mental Disciplin. Ursprungligen publicerad i The Path, december 1894. Denna artikel är hämtad ur samlingsverket Judges Theosophical Articles I, ss 435-439. Utgiven av Theosophy Company, Los Angeles. Denna serie finns också i boken Vernal Blooms av William Q Judge, Theosophy Company, Bombay, India 1946.