Dessa tre, meditation, koncentration och vilja har kanske mer än några andra ämnen fångat teosofers uppmärksamhet. En opionsundersökning skulle förmodligen visa att majoriteten av våra läsande och tänkande medlemmar snarare skulle vilja höra dessa ämnen diskuteras och få bestämda direktiv beträffande dessa, än några andra ämnen inom hela det vida teosofiska fältet. De säger att de måste meditera, de önskar att de kunde koncentrera sig, de skulle vilja ha en stark vilja och de längtar efter bestämda direktiv, som kan läsas av den mest dåraktige teosof. Det är ett västerländskt krav på en läroplan, en kurs, en utstakad väg, en måttstock i centimetrar. Ändå har vägen sedan länge skisserats upp och beskrivits så att alla skulle kunna läsa instruktionerna, förutom de vars förnuft till hälften ruinerats av modern felaktig utbildning, vars minne fördärvats av ytliga metoder av en lika ytlig litteratur, samt en fullständig innehållslös livsstil. 

Låt oss indela meditationen i två olika typer. Den första typen av meditation är den som utövas vid en bestämd tidpunkt, eller tillfälligtvis, antingen efter ett bestämt mönster eller utifrån ens fysiologiska karakteristiskt drag. Den andra typen av meditation är den som omfattar ett helt liv, det vill säga, den odelade tråden av syfte, målmedvetenhet och begär som sträcker sig genom åren mellan vaggan och graven. Vad beträffar den första typen av meditation, så kan man i Patanjalis Aforismer finna alla regler och detaljer som behövs. Om dessa studeras och inte glöms bort, borde ett utövande ge resultat. Hur många av dem är det inte som gång på gång ropat efter anvisningar i detta ämne och som har läst denna bok, och sedan bara lagt den åt sidan för att aldrig mer tänka på den? Alldeles för många. 

Den mystiska subtila tråd som löper genom en livsmeditation är den som utövas varje timme av filosofer, mystiker, helgon, kriminella, artister, hantverkare och köpmän. Den bedrivs med hänsyn till det som hjärtat är riktat på; och den mattas sällan av; ibland springer den som mediterar girigt efter pengar, berömmelse och makt, ibland stannar han upp för ett ögonblick och suckar under detta korta uppehåll efter ett bättre liv, men glimten av en sedel eller en oinskränkt makt för honom tillbaka till sina vardagliga sinnen, och den gamla meditationen börjar åter igen. Eftersom alla teosofer befinner sig i denna sociala virvel som jag refererat till, står det dem fritt att ta åt sig som det behagar. En sak är säker, att om deras livsmeditation riktas lågt nere vid marken, så kommer resultaten som flödar till dem att vara mycket starka och ihållande och stå i relation till den låga nivå på vilka de är verksamma. De vars tillfälliga meditationer sker då och då kommer att få tillbaka exakt samma tillfälliga resultat då och då längs den långa kedjan av återkommande födslar. 

”Men,” säger någon, ”hur ligger det till med koncentrationen? Koncentration måste vi ha. Vi önskar oss den; vi lider brist på den.” Tror ni att det är en handelsvara som kan köpas eller något som kommer bara för att man önskar det? Knappast. På samma sätt som vi indelade meditationen i två stora typer kan vi indela koncentrationen. En innebär användandet av en redan förvärvad kraft vid ett specifikt tillfälle, den andra är ett djupgående och ständigt utövande av en kraft som man är i besittning av. Koncentration är inte samma sak som minnet, eftersom det sistnämnda är känt för att agera utan att vi koncentrerar oss på något, och vi vet att sedan århundraden tillbaka kallade de gamla tänkarna helt riktigt minnet för en fantasi. Men på grund av det mänskliga förnuftets egenhet uppväcks minnets associationsförmåga i samma ögonblick som det görs ett försök till koncentration. Det är detta som utmattar eleverna och som till slut för bort dem från att utöva koncentration. En människa sätter sig ned för att koncentrera sig på den högsta idé hon kan formulera, och likt en blixt dyker en skara hågkomster upp av alla de slag, gamla tankar och intryck ger sig tillkänna inför förnuftet, och driver bort den storslagna idé som var hennes föremål och koncentrationen är då till ända. 

Detta problem kan bara övervinnas genom övning, ihärdighet och varaktighet. Det behövs inga märkliga och komplicerade anvisningar. Allt vi behöver göra är att försöka och fortsätta att försöka. 

Viljans ämne har inte behandlats något nämnvärt inom den teosofiska litteraturen vare sig gammal eller ny. Patanjali berör den överhuvudtaget inte. Den verkar antydas av honom alltigenom aforismerna. Viljan är universell och tillhör inte bara människan och djuren, utan även varje annat naturrike. Den goda såväl som den dåliga människan har båda en vilja, liksom barnet och åldringen, den vise och dåren. Den är därför en kraft som i sig inte har någon moralisk kvalité. Denna kvalité måste människan ge den. 

Så sanningen måste vara att viljan agerar enligt begären, eller som de gamla tänkarna brukade framställa det, ”bakom viljan står begäret”. Det är därför som barnet, vilden, dåren och den ondskefulla människan så ofta visar sig ha en starkare vilja än andra. Den ondskefulla människan har gjort sina begär mer intensiva och därmed också sin vilja. Dåren har endast få begär och lägger all sin viljestyrka i dessa; vilden är fri från konventionella former, från olika idéer, lagar, regler och de antaganden som den civiliserande människan är föremål för, och har därför inget som distraherar hans vilja. För att göra vår vilja stark måste vi alltså ha färre begär. Låt dessa vara höga, rena, altruistiska; de kommer då att ge oss en stark vilja. 

Ingen övning kan per se [i och för sig] utveckla viljan, ty den existerar alltid, fullt utvecklad i sig själv. Men övning kommer att utveckla inom oss kraften att framkalla viljan som tillhör oss. Viljan och Begäret ligger vid meditationens och koncentrationens portar. Om vi önskar sanningen med samma intensitet som vi tidigare längtade efter framgång, pengar eller nöjen, så skulle vi snabbt uppnå meditation och äga koncentration. Om vi utför alla våra handlingar, stora som små, varje ögonblick, för hela mänsklighetens skull, vilka representerar det Högsta Självet, då skulle varje cell och fiber i kroppen och den inre människan vändas i en enda riktning vilket skulle resultera i fullkomlig koncentration. Detta har uttryckts i det Nya Testamentet i uttalandet: ”om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus” [Matt 6:22], och i Bhagavad-gita har det förmedlats ännu tydligare och mer begripligt i de olika kapitlen. I ett av kapitlen uttrycks det på ett vackert sätt genom att ”den Allra Högste tänds inom oss och blir sålunda synlig”. Låt oss meditera på det Högsta Självet som finns inom oss, koncentrera oss på det, och känna välvilja mot det som är inneboende i varje människohjärta.

WILLIAM Q. JUDGE
Irish Theosophist, July 15, 1893

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol I, sid.316-318, ”Meditation, Concentration, Will”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

___________________________________________________________________