Eleven: Du nämnde Mantra, genom vilka man kan behärska de elementaler, som vaktar undangömda skatter. Vad är ett Mantra? 

Den Vise: Ett Mantra är en samling ord, vilka då de genom talet kläds i ljud, framkallar bestämda vibrationer, inte ensamt i luften utan även i den finare etern, varigenom vissa verkningar åstadkommes. 

Eleven: Tar man dessa ord på en slump? 

Den Vise: Det gör endast de, som betjänar sig av Mantra utan egentlig kunskap i saken. 

Eleven: Kan de alltså användas såväl enligt fasta lagar som oregelbundet? Är det möjligt att folk, som alls inget vet om deras tillvaro eller verkningsområde, trots allt skulle kunna göra sig nytta av dem? Eller kan detta liknas vid matsmältningsprocessen, om vilken så många är okunniga, medan de ändå för sin tillvaro faktiskt är beroende av dess regelbundna verksamhet? Jag ber dig ha överseende med mina frågor, för jag vet inget om denna sak. 

Den Vise: Det ”lägre folket” i nära nog vartenda land använder ständigt Mantra; men även i detta fall är själva principen alltid densamma. I nyare länder, där folksägner ännu inte hunnit växa fram, äger folket inte så många Mantra som i Indien eller i länge bebodda delar av Europa. Vartenda lands urinvånare är emellertid alltid i besittning av sådana. 

Eleven: Du vill väl inte påstå, att européer begagnar sig av dem för att behärska elementaler? 

Den Vise: Nej, jag menar nu deras inverkan på det vanliga umgänget människor emellan. Det finns emellertid både i Europa och i Asien personer, som på så sätt kan behärska även djur; men detta är dock mestadels enstaka fall. I Tyskland, Österrike, Italien och Irland finns män, som kan åstadkomma ganska märkvärdiga verkningar på hästar, boskap och andra djur genom egendomliga ljud, som uttalas på ett särskilt sätt. I sådana fall är det ljud som användes bara ett så kallat enkelt Mantra och dess verkan sträcker sig ensamt till det bestämda djur, som uttalaren vet att han därmed behärskar. 

Eleven: Känner dessa människor till de lagar som i det sammanhanget är bestämmande, och kan de undervisa andra om detta? 

Den Vise: Vanligtvis inte. Det är en självfunnen eller ärvd gåva, och de vet endast att de är i besittning av det; alldeles som en magnetisör vet att han med en strykning av handen kan åstadkomma vissa resultat, under det att grunden därtill är honom fullkomligt okänd. De är lika okunniga om grunden till denna sällsamma verkan, som våra moderna fysiologer angående grunden och orsaken till något så vanligt som en gäspning. 

Eleven: Hur ska vi benämna denna omedvetna maktutövning? 

Den Vise: Den bör kallas naturlig magi och är något som den materialistiska vetenskapen aldrig kan bortförklara. Den är ett samband med naturen och hennes lagar, ständigt bevarat av den stora mängden, vilken, fastän den utgör befolkningens flertal, dock så ofta av de bildade klasserna lämnas förbisedd. Du ska sålunda finna, att det inte är i Londons, Paris eller New Yorks eleganta mottagningsrum, som Mantra, regelbundna eller oregelbundna, är i bruk bland människorna. Sällskapsvärlden, alltför ”civiliserad” för att vara naturlig, har accepterat talesätt som är avsedda att dölja och vilseföra; därför kan naturliga Mantra inte studeras inom dessa kretsar.  

Enstaka naturliga Mantra är sådana ord som till exempel ”maka”. När detta ord uttalas, framkallas för sinnet allt vad däri innefattas. På andra språk används ord motsvarande samma grundidé. Naturliga Mantra är även många så kallade slanguttryck, som: ”Jag skulle vilja se färgen på hans pengar”. Det finns även Mantra, som kan riktas till enskilda individer, och användandet av dem bevisar, att talaren äger kännedom om den tilltalade personens karaktär. När detta sker, framkallas i den persons sinne som träffas därav en särskild och varaktig vibration, som leder till att han i handling utför vad orden eller ljuden innebär; eller också åstadkommer de en fullständig omvälvning i hans liv. Denna förändring beror på valet och sammanställningen av de framkastade idéerna och den egendomliga kontrast de åstadkommer i hans sinne. När verkningarna ger sig till känna, är kanske redan det mantram som framkallade dem glömd, sedan ”vanans lag” börjat göra sig gällande i hans hjärna.  

Uttryck med mantra lika egenskaper kan påverka hela människomassor; detta kan bland annat iakttas vid stora sociala omvälvningar. Orsaken är densamma som jag förut nämnt. En mäktig idé väcks upp, och då den här samman med något för folket betungande missbruk eller med dess behov i övrigt uppstår i hjärnan en verkan och återverkan mellan idén och det ”bevingade ordet”, ända tills resultatet är uppnått. För ockultistens djupare observationsförmåga ter sig detta som ett ordens vibrerande i samklang med hela skalan av känslor, intressen, förhoppningar och så vidare; och detta tilltar i hastighet och djup, allt som tiden närmar sig för befrielse eller förändring. Lord Beaconsfields bevingade ord kan tjäna oss till illustration på detta faktum. Han förstod sig på Mantra och uppfann oupphörligen ordstäv av detta slag. ”Fred med ära” var ett; ”en vetenskaplig gräns” var ett annat. Hans sista: ”Kejsarinnan av Indien” var avsett att få en större räckvidd, men döden hindrade honom att fullfölja det. Konung Henrik av England gjorde även, när han till sina övriga titlar lade den av ”Trons försvarare’”. – Med ledning av dessa vinkar kan du lätt själv finna talrika exempel. 

Eleven: Dessa Mantra berör endast människor sins emellan och inverkar inte på elementaler, efter vad jag kan förstå. De är inte heller huvudsakligen beräknade på ljudets verkningar, utan hellre på de idéer som av orden framkallas. Har jag inte rätt i detta? Och är det inte så, att det ges ett område där vissa ord eller ljud framkallar verkningar i Akahsan, varigenom både människor, djur och elementaler kan påverkas, oavsett deras kunskap eller okunnighet om det språk som används? 

Den Vise: Du har alldeles rätt. Vi har endast talar om naturliga, omedvetet brukade Mantra, och det du nu menar hör till de vetenskapliga Mantrorna. Men du kan ifrågasätta, om sådana finns i de moderna västerländska språken, i all synnerhet hos de engelsktalande folken, vilka oupphörligt förändra och öka sitt ordförråd till den grad, att Chaucer’s föregångare knappast skulle ha förstått vår tids engelska. I det urgamla sanskrit och i det språk, som föregick detta, finner vi en mängd Mantror dolda. I dessa språk, och inte i nutidens språkvetenskapliga arbeten, är även lagarna för deras verkningssätt på plats. 

Eleven: Antag trots det, att någon skaffade sig kunskap om de urgamla, korrekta Mantror, skulle han då genom engelska ord kunna påverka en engelsktalande människa? 

Den Vise: Det kunde han; och alla adepter kan översätta strängt lagbundna Mantra till vilket språk de önskar, så att en enda mening, på detta sätt av dem uttryckt, skulle utöva en oerhörd verkan på den åsyftade personen, vare sig de därvid använde skrift- eller talspråket. 

Eleven: Finns det inget sätt för oss att, om man så får uttrycka sig, imitera adepterna i denna sak? 

Den Vise: Jo, du bör studera enkla former av mantra lik beskaffenhet, för att därigenom nå alla de personers inre varelse, vilka behöver andlig hjälp. Tid efter annan ska du finna, att något visst uttryck, som länge återljudat i en persons öron, slutligen på honom utövar den verkan, att han vänder sitt sinne mot andliga intressen. 

Eleven: Jag tackar dig för din undervisning. 

Den Vise: Må Brahmamantram leda dig till oförgänglig sanning! – OM. 

  
WILLIAM Q.JUDGE
Path, Augusti, 1888.

Översatt från William Q Judges artikel Mantrams. Ursprungligen publicerad i The Path, augusti 1888. Denna artikel är hämtad ur samlingsverket Judges Theosophical Articles I, ss 400-404. Utgiven av Theosophy Company, Los Angeles. Denna serie finns också i boken Vernal Blooms av William Q Judge, Theosophy Company, Bombay, India 1946.