För några år sedan föreslogs det att psykometrin skulle användas till att lösa brott och för att upptäcka motiven bakom alla uppgörelser människor emellan. Detta skulle, menade den påstådde upptäckaren, totalt förändra den rådande samhällsordningen genom att tvinga folk att vara ärliga och minska brottsligheten. Och för dem som inte vet vad detta är, vill jag bara säga, att när du ska psykometrisera så tar du ett föremål som varit i direkt kontakt med någon person eller plats där någonting skett, eller något som en annan har skrivit, och genom att hålla detta föremål emot pannan eller i handen kan en person som äger denna förmåga, inför sin inre syn framkalla en mer eller mindre riktig bild av tilldragelsen, av den skrivande, av omgivningarna, samt av föremålets historia. Tid och avstånd sägs inte göra någon skillnad, ty en bit av linnebindlarna kring en mumie har på detta vis blivit psykometriserade av en person som inte hade den minsta aning om vad det var, och mumien med dess tänkbara historia blev noggrant och riktigt beskriven. Även brev har behandlats på samma sätt, utan att de blivit lästa, och då har inte bara deras innehåll återgivits utan till och med den skrivandes outtalade tankar och omgivningar vid tillfället. Klärvoajanter har även vid oräkneliga tillfällen gett riktiga beskrivningar av händelser och personer som de aldrig kunnat se eller känna. Men de har även vid andra otaliga tillfällen misslyckats.

 

Om myndigheterna i en stad eller en grupp av människor vilka ägde egendom som kunde stjälas, ibland sina anställda hade en man eller kvinna som utan att någonsin göra ett misstag kunde beskriva platsen där något stulet gods befann sig, vem som stulit det, samt på förhand påvisa en avsikt hos en annan att stjäla, att bedraga, att ljuga eller på annat sätt göra ont, då skulle utan tvivel ett av två ting inträffa. Antingen skulle brottslingarna och de som ämnade begå något lagbrott lämna platsen och slå sig ner någon annanstans, eller så skulle de hitta på något sätt att göra sig kvitt den besvärliga ”klarseende” personen.

 

Med tanke på de lockande möjligheter klärvoajansen erbjuder såsom den nu i allmänhet förstås, har en mängd personer längtat efter denna förmåga av många olika skäl. Några skulle velat använda den för de ovan angivna ändamålen, men många andra har bra tänkt på detta som ett nytt medel att främja personliga syften.

 

Dess självbedrägerier är av så många slag, fastän mystiska och psykiska ämnen fått en ny ställning i det allmänna medvetandet, så kommer klärvoajansen inte att bli något annat än en kuriositet för en tid framåt, och när en gång dess fenomen och lagar blir förstådda, så kommer man inte ha mer tillit till den än vad man har nu. Och även om  enstaka klärvoajanter med underbara förmågor blir kända, så kommer de inte låta sig utnyttjas, ty de har uppnått sin förmåga genom särskild utbildning, och reglerna inom deras skola förbjuder utövandet av dessa förmågor till förmån för själviska intressen, vare sig på ena eller andra sidan.

 

Om inte denna sak alltid vore underkastad tvivel och svårigheter, så skulle ju för länge sedan naturliga klärvoajanter faktiskt ha bevisat ofelbarheten av sitt inre seende genom att upptäcka brottslingar som inte kunnat fångas, påvisa var stulet gods kunde återfinnas, eller genom att sätta fingret på en moralisk pesthärd som man vet existerar men inte kunnat lokalisera. Detta har de emellertid inte gjort, och omtänksamma teosofer finner bekräftelse på den gamla läran att klärvoajansens kraftfält är fullt av självbedrägerier. Annalkande ondska kunde på samma sätt avvärjas, då felet av i dag är ju förspelet och orsaken till smärtsamma följder i framtiden.

 
Självbedrägeriet huvudsakliga orsak uppstår då en person tänker på något vilket då skapar en bild av det tänkta runt tänkaren  Och alla bilder inom detta tanke-fält är av samma natur, ty vi minnas ett föremål genom vår bevarade tanke-bild, inte genom att vi bär föremålet i våra huvuden. Därför är bilden i vår aura av något som vi sett genom medverkan av någon annan av samma slag –  för otränade siare – som våra egna idéer om själva händelsen som vi inte deltagit i. Sålunda kan en klärvoajant, vilket inte sker så sällan, missta sig på dessa tanke-bilder, så att han tar den ena för den andra, och minskar därmed chanserna att veta. Om till exempel en orolig moder inbillar sig att hennes barn är i fara och i tanken livligt föreställer sig detaljerna av en järnvägsolycka, så är den bild som klärvoajanten kommer att se en bild av något som aldrig inträffat och endast en produkt alstrad av starka känslor eller föreställningsförmågan.

 

Förväxling av identitet kommer härnäst. Detta är lättare att göra på astralplanet – som är medlet för klärvoajansen – än det är på det synliga planet, och uppstår av många olika orsaker. Detta är så omfattande och komplext att det är svårt att förklara det helt och hållet och det är inte bara hopplöst utan även tröttsamt. Till exempel så kan den människa som vi kan säga är på avstånd, mot vilken den klärvoajantens öga riktas, för denna synas vara helt annorlunda än hon i verkligheten är, vare sig det gäller klädsel eller anletsdrag. Hon kan mitt i vintern synas vara klädd i sommarkläder, och den klärvoajante meddelar detta, och tillägger att det troligen symboliserar nästa sommar.  Men i själva verket härrörde sig sommarklädseln från hennes tankar på en väl använd sommarkostym, vilken kastade en synvilla av denna klädsel framför klärvoyantens syn. Några fall som absolut liknar detta har jag själv iakttagit och verifierat. Så kan även älskaren, som dröjer i tanken vid den älskades gestalt och anletsdrag, eller brottslingen som tänker på den han gjort skada, åstadkomma en förvillande förändring och omintetgöra identifieringen.

 

En annan källa till misstag ligger i det omedvetna överförandet till klärvoajanten av våra egna tankar, vanligen mycket förändrade till det bättre eller det sämre. Eller också kan det vara någon annans tankar som du nyligen träffat eller hört något ifrån. För om du rådfrågar siaren angående någon viss tankebana, och du nyss läst någon annans tankar därom, och vars karaktär är fullständigt dominerande – så kommer klärvoyanten i nio fall av tio att känna inflytandet av den andre och ge dig hans idéer.

 

Omkastning av bilden är det sista jag vill omnämna. Det har alltid blivit lärt inom den impopulära teosofiska skolan att astralljuset kastar om bilderna, alldeles på samma sätt som vetenskapen vet att bilden på ögats näthinna inte står upprätt. Detta har inte bara sagts  av kabbalisterna, utan även av de österländska skolorna, och de som nu studerat dessa läror enligt de teosofiska riktlinjerna har upptäckt att detta är ett faktum. Således kan den otränade klärvoajanten se ett nummer eller siffertal baklänges, eller ett föremål upp och nervänt, antingen helt och hållet eller delvis.

 

Den tillit vi kan ha på de iakttagelser som i allmänhet görs av otränade personer i det dagliga livet har för länge sedan blivit utrönt av såväl de vetenskapliga skolorna som domstolarna; men sökarna efter det fantastiska accepterar oförsiktigt iakttagelser från dem som  måste vara lika otränade på klärvoajansens område som de själva är. Naturligtvis förekommer det även många fall av genuint skickligt klarseende, men mängden är inte att lita på. Uppodlandet av de psykiska sinnena är mycket svårare än någon fysisk gymnastik, och antalet verkligt tränade klärvoajanter i den västerländska världen skulle kunna uttryckas med siffran noll..

M. MORE
[WILLIAM Q. JUDGE]
Path, Juli, 1892.  

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol I, sid. 355-358, ”Delusions of Clairvoayance”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.
 

___________________________________________________________________