1. Eleven: Jag har så många funderingar om vår tid. Somliga teosofer tycks avsky den, som om de önskade att bli tagna bort ur densamma; de klandrar moderna uppfinningar sådana som telegraf, järnvägar, maskiner och dylikt och uttrycker sin saknad efter forna tiders civilisation. Andra har en annan synpunkt och påstår, att vår tid med allt vad därtill hör är den bästa möjliga. Säg mig, vem av dem har rätt; eller om båda har orätt, säg mig vad vi behöver veta om den tid vi lever i. 

Den Vise: Sanningens förkunnare känner allt om denna tidsålder, men de tar inte det nuvarande århundradet för hela cykeln. Från Mästarnas synpunkt sett, tillhörde till exempel de äldre skedena av Europas historia, då makt var rätt och mörkret härskade över västerlandets nationer, lika mycket denna tidsålder som innevarande timme, för den Yuga – ett sanskritord – i vilken vi nu befinner oss, hade börjat tusentals år dessförinnan. Samtidigt med dessa mörka tidsskeden i Europa, och fastän denna Yuga redan hade inträtt, fanns dock mycket ljus, kunskap och civilisation i Indien och Kina. Betydelsen av uttrycket ”vår tid” måste därför vidgas till att omfatta en period av långt större utsträckning än som nu erkänns. I sanning, den moderna vetenskapen har inte ännu kommit till någon klar uppfattning av vad ”en tidsålder” egentligen är, och den österländska lärans sanningsenlighet förnekas. Västerländska skriftställare talar om en guldålder, en järnålder osv., då dessa skeden dock endast utgör delar av en tidsålder, vars begynnelse ligger så långt tillbaka i tiden, att moderna arkeologer helt och hållet vägrar att sätta tro därtill. 

2. Eleven: Säg mig denna tidsålders sanskritnamn och detta namns betydelse. 

Den Vise: Dess namn är Kali och därtill fogas ordet Yuga – ”Kali-Yuga”, som betyder ”Mörk Tidsålder”. Dess början är känd av de gamle, dess art är beskriven i det indiska poemet Mahabharata. Då jag redan har sagt, att vi inom Kali-Yuga finner en oerhört stor glansperiod av Indiens historia, så är inte tillfälle för någon att känna avund eller påstå, att vi jämför vår tid med denna underbara period av blomstring i Indiens historia. 

3. Eleven: Du sade nyss, att Kali-Yuga var känd till sin art; hurdan är den? 

Den Vise: Såsom namnet antyder, är dess art företrädesvis mörk. Detta kan naturligtvis inte bevisas genom att jämföra den dag som är, med tiden 800 e Kr, vilket inte skulle vara någon jämförelse alls. Vårt århundrade står utan all fråga före medeltiden men jämfört med föregående Yuga, är det dock mörkt. För ockultisten är materiell blomstring inte av ljusets art, och han ser inget bevis på framsteg i alla dessa mekaniska uppfinningar till fromma för ett fåtal av den mänskliga familjen, medan de många lider nöd. Såsom stöd för sin sats, att tiden är mörk, behöver han bara peka på en enda stat – den amerikanska republiken.

Där ser han omplanterade och fullt rotade vanorna och livet i Europa – den världsdel, som gav Republiken dess upphov; där gjordes ett storartat försök under helt och hållet nya villkor och med nytt material; där var under en lång följd av år fattigdomen föga känd. Men nu finns där lika mycket fattigdom som någon annanstans, lika stort antal brottslingar och däremot svarande fängelser som i Europa, och långt flera än i Indien. Än mer, den oerhörda törsten efter rikedom och materiell förfining, medan andligt liv till största delen är okänt och obeaktat, anser vi tillhöra mörkret. Den stora, redan påbörjade striden mellan rika och fattiga är ett mörkrets tecken. Vore tiden ljus i andligt hänseende, skulle visserligen alltjämt finnas fattiga och rika, ty Karma kan inte lämnas ur räkningen, men den fattige skulle förstå att bära sitt öde och den rike att bistå den fattige; nu däremot är det tvärtom: den rike förundrar sig över att den fattige inte håller sig till fattigvården, allt under det han söker i lagen efter förbud mot strejk och socialism, och den fattige knorrar mot ödet och dem, som han anser som sina förtryckare. Allt detta är det andliga mörkrets art. 

4. Eleven: Är det lämpligt att fråga om perioderna i dessa cykler och att spekulera över de stora astronomiska och andra förändringar, som förkunnar deras växlingar? 

Den Vise: Nej Det sägs av gammalt, att gudarna noga vaktar all sådan kunskap och inte önskar ge dödlig del av denna. Vi må gärna begrunda tiden, men det är bättre att inte försöka bestämma timmen för en cykels utgång. Det skall i alla händelser inte lyckas dig, ty en cykel börjar inte på en dag eller ett år i fullständigt oberoende av varje annan cykel; de ingriper i varandra, så att medan tidshjulet inom en period ännu alltjämt rullar framåt, har en annans hjul redan lämnat sin utgångspunkt. 

5. Eleven: Är detta ett av skälen varför A P Sinnett inte fick något svar på sin fråga angående vissa bestämda årsperioder? 

Den Vise: Ja. 

6. Eleven: Har den tidsålder, i vilken man lever, någon inverkan på lärjungen och i så fall hur? 

Den Vise: Den inverkar på en var, men då lärjungen skrider framåt i sin utveckling, känner han denna inverkan mer än vanliga människor. Vore det inte så, skulle allvarliga och hängivna lärjungar över hela världen med ens nå de höjder, mot vilka de strävar. Det fordras en mycket stark själ för att inte svikta under tidens tunga hand, vilket är så mycket svårare, eftersom detta inflytande – delvis en verkan av lärjungens olika livsvillkor – inte är honom fullt begripligt. Det verkar på samma sätt som en felaktighet i ett fartygs konstruktion. En mängd anlag hos människan, inre såväl som yttre, är resultat av hennes förfäders jordeliv under många århundraden. Dessa sådde tankar och fysiska benägenheter på ett sätt, om vilken du inte kan göra dig en föreställning. Alla dessa benägenheter inverkar på lärjungen. Många krafter, som förr var i hans ägor, är nu så djupt fördolda, att de alls inte märks, och han kämpar mot hinder, uppresta för tidsåldrar sedan. Därtill kommer egendomliga rubbningar inom den astrala världen. Denna, som är att förlikna både vid en fotografiplåt och en spegel, har i sig upptagit bilden av förflutna tiders misstag, vilka den alltjämt reflekterar ned på oss från ett plan, som för de flesta av oss är obekant. Med all vår inbillade frihet är vi således nästan fullständigt hypnotiserade av det förflutna, handlande på måfå efter de ingivelser som på så sätt strömmar inpå oss. 

7. Eleven: Var det därför Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör?” 

Den Vise: Det var ett av skälen. Från en sida sett, handlade de i blindo, påverkade av tiden och övertygade att de handlade rätt. Med hänsyn till de astrala rubbningarna bör du komma ihåg, hur på Julianus tid siarna påstod sig kunna se gudarna, men att dessa höll på att fördunsta och förvissna: somliga var utan huvud, andra utan lemmar, alla tycktes maktlösa. Vördnaden för dessa ideal höll på att försvinna, och deras astrala bilder hade redan börjat utplånas. 

8. Eleven: Vad kan göras för att lindra denna tidsålders tryck och stärka bildernas klarhet? 

Den Vise: Det finns en viss egendomlighet hos vår Kali-Yuga, som lärjungen bör använda sig av. Verkan följer på orsak långt snabbare nu än i varje annan, bättre tidsålder. En var, som har släktet kärt, kan åstadkomma långt mer inom tre inkarnationer under Kali-Yugas cykel, än han skulle förmå under långt fler liv inom varje annan tidsålder. Genom att uthärda denna cykels mångfaldiga besvärligheter och alltjämt behålla segern skall målet för hans strävanden fortare nås, ty i samma mån som hindren tycks stora, kan även de krafter han åkallar så mycket snabbare vinnas. 

9. Eleven: Även om denna tid, andligt sett, är en Mörk Tidsålder, mildras dock inte bilden av tankens många segrar över materien och genom vetenskapliga upptäckter till lindring för släktets vedermödor, såsom till exempel bekämpandet av sjukdomsorsaker, av sjukdomen själv, av grymhet, ofördragsamhet, dåliga lagar etc.? 

Den Vise: Jo, allt sådant bidrar att skingra mörkret, just som en lampa skänker ljus under natten, men dock inte kan ersätta dagsljuset. I vår tid firar vetenskapen många segrar, men de hänför sig nästan alla till verkningarna och upphäver inte orsakerna till det onda. Stora framsteg har gjorts inom olika yrken och inom läkarvetenskapen, men i framtiden och jämsides med vår civilisations blomstring skall nya sjukdomar uppstå och än besynnerligare missförhållanden iakttas, verkningar vilkas orsaker ligger djupt i människans sinne och som inte kan upphävas genom annat än andligt liv. 

10. Eleven: Med allt detta är väl vi teosofer ändå skyldiga att hylla varje upptäckt sanning på vilket område som helst, särskilt sådana som lindrar lidande och stärker den moraliska känslan? 

Den Vise: Det är vår plikt. Varje särskild sanning har del i den Absoluta Sanningen och ökar med sig själv summan av vår yttre kunskap. Det kommer alltid att finnas en stor hop människor som söker dessa delar av sanningen, och en annan hop som strävar att hindra tidens mänskliga elände. Båda dessa gör ett stort och värdefullt arbete, vilket ingen sann teosof bör förbise. Även är det dennes skyldighet att söka på samma sätt bemöda sig, ty teosofin är en död bokstav, om den inte görs till en levande kraft i vårt liv. Dock kan ingen av oss ta sig anledning att upphäva sig till domare över, hur mycket eller hur lite vår broder uträttar i samma väg. Om han gör allt vad han kan och allt vad han förstår att göra, så gör han hela sin skyldighet för stunden.  

11. Eleven: Jag befarar, att om Lärarna i Ockultism intar en avvisande hållning gentemot vår tids vetenskap och filantropi, så skall de uppväcka fördom mot teosofi och ockultism och onödigtvis lägga hinder i vägen för sanningens uppenbarande. Inte sant? 

Den Vise: En verklig Lärare i Ockultism intar inte en avvisande hållning gentemot dessa ting. Om några personer, vilka älskar teosofin och försöker sprida den, förhåller sig avvisande i dessa stycken, så inverkar deras uppförande alls inte på de verkliga Lärarna, vilka arbetar bland alla slags människor och använder sig av alla för det goda dugliga redskap. Men vi har funnit – det må dock sägas – att ett övermått av tidens tekniska och vetenskapliga insikter mycket ofta hindrar människor från att fatta sanningen. 

12. Eleven: Finns det något annat medel att motverka tidens benägenhet för materialism än förkunnande av teosofin? 

Den Vise: Spridande av kännedom om Karmas och Reinkarnationens lagar och tron på alla väsens absolut andliga Enhet är det enda, som förmår motverka denna benägenhet. Cykeln måste emellertid fullborda sitt lopp, och intill dess komma välgörande inflytelser att röna motstånd och mindre allmänt tillgodogöras än under en ljusare period. Därigenom att varje lärjunge lever ett bättre liv och genom sitt exempel i astralljuset inpräglar bilden av ett ädlare sinne verkande i världen, hjälper han dock i utveckling framskridna själar att nedstiga från andra sfärer, även om tiderna är så mörka, att de inte kan förbli där någon längre tid. 

13. Eleven: Tag emot mitt tack för din undervisning. 

Den Vise: Måtte du nå upplysningens höjder!

 
WILLIAM Q.JUDGE
Path, April, 1888.

Översatt från William Q Judges artikel The Kali Yuga – The Present Age. Ursprungligen publicerad i The Path, april 1888. Denna artikel är hämtad ur samlingsverket Judges Theosophical Articles I, ss 377-382. Utgiven av Theosophy Company, Los Angeles.