Miljön av William Q Judge

Vad är den hypnotiska kraften eller inflytandet? Vad händer egentligen när ett hypnotiskt experiment utförs? Vad bevisar man med det? Vad är det för kraft som används, som först får en människa att somna och som sedan väcker henne till en falsk vakenhet, i vilken hon lyder en suggestion, verkar förlora sin identitet, blir till synes en helt annan människa, talar ett språk hon inte alls känner till, ser inbillade bilder som om de vore verkliga? Hur kommer det sig att hennes kropp under detta tillstånd följer hypnotisörens suggestioner och får brännblåsor av en bit vanligt papper som inte har brännande egenskaper, nyser när det inte finns någon faktisk retning av luktnerverna, får frossa i närheten av en varm spis, och svettas vid suggestionen av att ett isblock är en brinnande massa?

Allt detta och mycket mer har gjorts i hypnotiska experiment, precis som det gjordes för många år sedan av mesmerister, elektrobiologer och vandrande tjusare av alla de slag. På den tiden låg det utanför vetenskapens område men nu har den, sedan vetenskapen döpt om en del av den till "hypnotism", kommit för att stanna bland de olika psykologiska grenarna, teoretiska såväl som tillämpade. De nya skolorna gick så klart längre än de första gjorde eller kunde. De tillförde den en sorts trolldom genom sitt senaste påstående, att det var möjligt att externalisera och lokalisera nervkänsligheten och därför också personens mentala mottaglighet för intryck; och att de kunde överföra det på ett fotografi av personen eller till ett glas vatten, så att personen omedelbart hoppade till eller skrek om det förra blev rispat eller det senare vidrördes. Detta är som den gamla metoden att göra en vaxdocka till en avbild av någon, som man sedan sticker nålar i för att framkalla död och pina hos personen i fråga; män och kvinnor brändes på bål för detta en gång i tiden. Detta ger, samtidigt som det är intressant och viktigt om det ligger någon sanning i det, en mardrömsliknande känsla. Det gör oss medvetna om hur, inom en snar framtid, vårt fotografi skulle kunna säljas för att brännas eller stickas av en fiende som ville skada oss. Detta förutsatt att den externaliserade lokaliseringen av nervkänsligheten redan har gjorts. Men de andra experimenten berör de stora frågorna kring identitet, medvetande, själ och personlighet. Dessa experiment ställer frågan om världen är av fysisk och mekanisk karaktär, som Descartes trodde, eller om den är flyktig och en medvetandeform som existerar på grund av tanken och som helt och hållet styrs av den, vilket teosofer i alla tider har hävdat.

Professor James vid Harvard har publicerat sin slutsats att de hypnotiska experimenten övertygat honom om, precis som så många andra, att det finns ett fördolt själv inom människan. De franska skolorna däremot tvistar om, om allt beror på att en personlighet imiterar många eller att det är många personligheter dolda i en människa, som visar den ena sidan efter den andra. Fakta registreras och underbara saker görs, men de moderna skolorna har inte kommit upp med någon rimlig och slutgiltig förklaring. Förutom ett par undantag här och där är de ur stånd – på grund av en okunnighet om människans verkliga natur och förmågor, eller förnekandet av dessas existens - att känna någon oro eller se faran i alla dessa experiment, vare sig för individen eller samhället. Eftersom dessa skolor inte erkänner att människans inre krafter utvecklas samtidigt, i samma takt och tid med hela människorasens- och den planetariska utvecklingen, kan de inte föreställa sig att man i framtiden skulle kunna använda de hypnotiska krafterna i sataniskt syfte. Teosofen föreslår emellertid en förklaring till fenomenen och pekar på liknande företeelser i historien. Teosofen antyder också den annalkande faran som föreligger om den tänkande världen inte inser vår sanna natur som en varelse bestående av tanke och medvetande, skapade i och av dessa, och som kan förintas av dem -i alla fall vad beträffar vår personlighet. Faran ligger inte i kännedomen om dessa saker och processer, utan i bristen på moral och etik i bruket av dem, både nu och i framtiden.

En teori man kan använda för att förklara och bedriva hypnotisk forskning är ungefär som följande: människan är en själ som lever på tankar och förnimmer bara tankar. Varje objekt eller subjekt kommer till henne som en tanke, oavsett vilken kanal eller instrument, vare sig det gäller ett sinnesorgan eller ett mentalt center som förmedlar det till henne. Dessa tankar kan var ord, idéer eller bilder. Den själsliga människan måste ha en förmedlande eller förbindande länk med naturen genom vilken hon kan förstå och uppleva. Denna länk är en eterisk dubblett eller kopia av hennes fysiska kropp, och finns i den senare; och den fysiska kroppen är naturen vad gäller den själsliga människan. I denna eteriska dubblett (kallad astralkroppen), finns sinnesorganen och förnimmelsecentra. De synbara fysiska organen är bara de yttre kanalerna eller medlen för koncentrerandet av de fysiska vibrationerna som överförs till de astrala organen och centra, där själen i sin tur kan förnimma dem som idéer och tankar. Den inre eteriska människan är gjord av den eter som vetenskapen nu erkänner vara en nödvändig del av naturen, men trots att den är eterisk är den inte mindre verklig för det.

När vi utgår från en fysisk ståndpunkt så kommer alla de yttre stimuli från naturen, utifrån och in mot det inre. Men på liknande sätt kan ett stimuli komma inifrån mot det yttre. Det är på det sistnämnda sättet det sker då våra tankar och begär driver oss att agera. Stimuli skickas från den inre astrala människan ut mot periferin – den fysiska kroppen, och kan komma att dominera kroppen så till den grad, att den förändras eller skadas fullständigt eller delvis. På det sättet är det fullt möjligt att bli gråhårig över en natt. Det är också på det här sättet som hypnotisörens suggestion av en brännblåsa kan framkalla en fysisk svullnad, utsöndring, inflammation eller ett sår hos personen som underkastat sig hans inflytande. Bilden eller idén av en brännblåsa inpräntas i astralkroppen och detta styr sedan alla de fysiska nerverna, känslorna, omloppen och utsöndringarna. Det sker genom det sympatiska nervsystemets olika plexus och ganglier. Det var så hänryckta, fanatiska kvinnor och män, genom att grubbla på en inre bild av Jesus sår, framkallade märken från törnekronan och såret i sidan på sina egna kroppar - inre intryck och stimuli som projicerades ut mot ytan. Denna självhypnos var bara möjlig under en fanatisk, hysterisk extas. Det ständiga grubblandet präglade bilden djupt i astralkroppen och påverkade sedan inifrån även de ständigt föränderliga fysiska molekylerna och stigmata var resultatet. Då hypnosen utövas av någon annan är det tidsfaktorn som skiljer. I det senare fallet behöver hypnotisören bara skapa bilden och inprägla den hos personen efter det att personen underkastat sig den hypnotiska processen. Däremot, när det gäller självhynos, krävs det en långvarig extas för att åstadkomma en fullständig prägling.

När någon utsätter sig för den hypnotiska processen – eller underkuvandet som jag kallar den – åtskiljs den själsliga människan och astralkroppen, som då för en tid är berövad viljan och blir offer för varje suggestion som obehindrat kommer in. Dessa kan uppstå, och gör det faktiskt ibland, utanför hypnotisörens sinne och intentioner. Ur detta uppstår en känslighet för suggestioner. Idén, tanken eller bilden av en handling suggereras på astralkroppen och sedan väcks patienten. Vid en fastställd tidpunkt bestämd av den som suggererar, uppstår automatiskt en andra sömn eller hypnotiskt tillstånd, och då sker separationen mellan själ och astralkropp av sig själv och den suggererade handlingen utförs, om inte - vilket sker i vissa sällsynta fall - den själsliga människan kan mobilisera tillräckligt motstånd för att förhindra det. Därför vill vi påpeka faran i det faktum att det hypnotiska tillståndet vid den förutbestämda tidpunkten aktiveras i andra hand genom association. Jag känner inte till att hypnotisörer är medvetna om detta. Det indikerar faktiskt att även om personen i fråga har blivit avhypnotiserad så kommer det inflytande som hypnotisören har haft på sin patient att finnas kvar tills den dag hypnotisören dör.

Men hur kan en person på ett blankt kort se den bild av ett objekt som du med din vilja projicerade dit? Detta beror på att varje tanke på något formar en bild. Tanken på en bestämd bild skapar en bestämd form i astralljuset, i vilken astralkroppen existerar och fungerar, och kommer också att genomtränga varje del av den fysiska kroppen. När man på det här sättet projicerar bilden på ett kort kommer denna att finnas i astralljuset, eller i den sfär som omger kortet, och blir där synlig för de astrala sinnena hos den hypnotiserade personen.

Kropp, själ och den astrala människan i rätt relation till varandra ger oss en själsligt sund människa, hypnotiserad kommer denna relation att brytas och vi får en människa som för tillfället inte är riktigt själsligt frisk. Akut sinnesjuka är just de i vilka separationen mellan den astrala människan och själen är fullständig. När en person förblir i ett hypnotiskt tillstånd i flera månader, kommer den astrala människan att bli en slav under kroppen och dess hågkomster, men eftersom själen inte tar del av detta har inget verkligt minne registrerats och man kommer därför inte ihåg den perioden.

De olika personligheterna som vissa personer antar, aktualiserar läran om att alla människor har levt flera liv här på jorden. Delningen mellan själen och den astrala människan frigör den senare från några av de begränsningar som hjärnans minne ger, så att det inre minnet kan agera, och då får vi en person som ännu en gång spelar upp någon del av sina tidigare liv. Men det finns ytterligare en möjlighet - att det genom denna process ges en annan och annorlunda entitet en möjlighet att komma in i kroppen och hjärnan och ge sken av att vara den verkliga personen. Sådana entiteter finns verkligen och är de astrala skalen av män och kvinnor som befinner sig ute ur kroppen. Om dessa kommer in blir personen mentalsjuk; många galningar är helt enkelt en kropp bebodd av en entitet som inte tillhör den.

Än så länge känner man inte till vad som verkligen händer med molekylerna under hypnosprocessen. Vi påstår att dessa molekyler pressas från periferin in mot centrum istället för att utvidgas från insidan mot ytan. Denna sammandragning är ett av dödens symptom, och därför är hypnos ett stort steg mot fysisk och moralisk död. Man borde erkänna doktor Charcots åsikt, att en hypnotiserad person lätt kan påverkas och falla i händerna på vem som helst, att det i hypnotisörens kölvatten finns en samling hysteriska människor och att det hela otvivelaktigt borde regleras av lagar. Jag går ett steg vidare och hävdar att många människor redan befinner sig i ett halvhypnotiskt tillstånd, lätt påverkade av de principlösa eller omoraliska; att förmågan att hypnotisera och att vara mottaglig för det är båda progressiva tillstånd i människorasens utveckling; att den kan och kommer att användas i självsiska, ondskefulla och nedvärderande syften om inte människorasen, och då speciellt den västerländska delen av den, förstår och tillämpar sann etik baserad på ett mänskligt broderskap. Etik i sin renaste form finns i Jesu ord men denna har förnekats över hela världen av kyrka, stat och individ. De teosofiska lärorna om människan och naturen ger en sann och nödvändig grund till och bekräftelse av den etik som inte favoriserar eller har en ologisk världsbild om evig fördömelse. Och bara genom dessa läror kan hypnotismens faror förhindras eftersom lagstiftning, även om den utdelar olika straff, inte kommer att förändra eller inskränka personliga handlingar av själviskhet och girighet

WILLIAM Q JUDGE
Path, Februari, 1894.

Översatt från William Q Judges artikel "Hypnotism", ur WQJ:s Theosophical Articles vol I, s 553-558. Utgiven av The Theosophical Company, Los Angeles, 1980.

___________________________________________________________________