Eleven: Vilken blir följden, om en icke initierad försöker hos sig utveckla förmågan att se i astralljuset? 

Den Vise: Skådandet i astralljuset sker inte genom Manas, utan genom sinnena; det är helt enkelt en sinnesförnimmelse på ett annat, ännu mer illusoriskt plan än detta. Manas – inom Självet – är den, som i sanning känner och bedömer förnimmelsen, och denne slutlige domare döljs av den astrala förnimmelsen, om vi inte är så pass tränade eller initierade, att vi fattar olikheten mellan dem och förmår skilja det sanna från det falska. En annan följd består i tendensen att hänge sig åt denna finare sinnesförnimmelse, vilket slutligen kan åstadkomma förtvining av Manas för tillfället. Detta gör förvirringen större och hämmar varje möjlighet till initiation för långa tider eller för alltid. För övrigt tillhör sådant skådande det abnormt fenomenella och bidrar därför att förvirra Självet, som just börjat förstå detta liv; sånt intrång i astralvärlden ökar förvirringens element med fenomen från ännu ett plan och blandar dem båda tillsammans. Jaget måste finna sin grundval och inte ryckas hit och dit. Den oupphörliga omkastningen av bilder och idéer i astralljuset och dess elementalers upptåg – dessa för oss okända väsen, som vi förnimmer endast genom deras verkningar – ökar än mer förvirringen. Med ett ord, den verkliga faran, källan till alla de andra, är att Jaget förvirras, om vi i förtid introducerar sällsamma ting för detsamma. 

Eleven: Hur kan vi veta, att verklig, sann kunskap från det inre Självet ges oss? 

Den Vise: Intuitionen måste uppodlas och den givna upplysningen bedömas från sant filosofisk grund, för om den är stridande mot sanna, allmänna lagar, så är den falsk. Den bör allvarligt begrundas, för därigenom blir det oss klart, huruvida den är av självisk innebörd eller inte; är själviskheten dess upphov, så är den inte av Anden, utan är osann. Kunskap kommer inte av boklig lärdom, inte heller av filosofi i och för sig, utan förnämligast av en aldrig svikande osjälviskhet i tankar, ord och gärningar; för osjälviskhet renar själens höljen och tillåter ljuset därinifrån att tränga ned i hjärnmedvetandet. Därför att hjärnmedvetandet under det vakna tillståndet är det som mottar intryck, så måste det renas från sinnesförnimmelser, och detta sker bäst genom att förbinda filosofi med den högsta yttre och inre dygd. 

Eleven: Lär mig något om sätten för intuitionens utveckling! 

Den Vise: Den utvecklas först och främst genom övning och för det andra genom att inte användas för rent personliga syften. Övning innebär, att den måste följas genom misstag och rättelser, tills den genom våra allvarliga bemödanden uppnår sin naturliga kraft. Detta innebär inte, att vi kan fela och lämna följderna därhän, utan det innebär, att vi först måste lägga den rätta grunden för vårt medvetande genom att följa dygdens bud och sedan sätta intuitionen i verksamhet och öka dess kraft. Därvid kommer vi oundvikligen att i början begå misstag, men om vi är ärliga, ska intuitionen vara klarare och inga vidare misstag förekomma. Därtill bör vi studera deras arbeten, som i det förflutna gått denna väg och lärt att skilja det verkliga från det overkliga; de säger, att Självet är den enda verkligheten. Åt hjärnan måste det ges en högre syn på livet till exempel genom att studera reinkarnationsläran, eftersom den lämnar öppet fält åt mängden av ännu obegagnade möjligheter. Vi ska inte bara vara osjälviska, utan även fylla alla de plikter Karma ålägger oss, och då ska intuitionen för oss utpeka den väg vi bör gå, livets sanna, smala stig. 

Eleven: Finns det Adepter i Amerika och Europa? 

Den Vise: Ja, och sådana har alltid funnits där. Men de håller sig för närvarande dolda för allmänhetens blickar. De verkliga Adepterna har mycket att göra på livets många områden och därtill att förbereda vissa personer för framtida arbete. Fastän deras inflytande är vidsträckt, är det ingen som anar deras närvaro, och detta är nödvändigt för deras nuvarande arbete. Några av dem är även sysselsatta med vissa individer av Amerikas indianstammar, därför att bland dem finns Jag vilka har att utföra ännu mera arbete i en kommande inkarnation, och de måste nu förberedas till detta. Intet försummas av dessa Adepter. I Europa är det på samma sätt; varje arbetsområde är ordnat med hänsyn till både tid och plats. 

Eleven: Vilken innebörd har den femuddiga stjärnan? 

Den Vise: Den är symbolen för människan, innan hon nått Adeptskapet och medan hon ännu lever på den animala naturens plan, vad tankeriktning och inre utveckling angår. Den är därför den nuvarande rasens symbol. Upp- och nedvänd betecknar den döden och är dödens symbol; dessutom betecknar den i detta läge den andra sidan – den svarta magin. Den är på samma gång korset utrustad med sinnets förmåga, det vill säga, människan. 

Eleven: Finns det även en symbolisk fyruddig stjärna?

Den Vise: Ja. Den är symbolen för riket nedanom människan, det vill säga djurriket. En verklig clairvoyant kan se både den fem- och den fyruddiga stjärnan. De framställs båda genom korsningar av strålar eller strömmar av det astralljus, som utgår från respetive människa eller djur. Den fyruddiga stjärnan anger, att den varelse, som bär henne, ännu inte utvecklat sin Manas-princip. 

Eleven: Har den femuddiga stjärnans bara form någon kraft i och för sig? 

Den Vise: Den har en sådan, men tämligen obetydlig. Du ser den användas av alla slags människor som varumärke och dylikt och även som samfundstecken, och detta utan några följder. Den måste i själva verket tjäna sinnets ändamål, för att äga något mått av kraft och värde. När så är förhållandet, för den med sig hela den individs kraft, som den tillhör. 

Eleven: Varför talar vissa författare så mycket om svärdets användning i praktisk Ockultism? 

Den Vise: Många av dessa skriftställare upprepar bara vad de har läst. Men det finns verkligen ett skäl därför, för liksom i krig gör svärdet större skada än klubban. Astralljuset korresponderar med vattnet; om du försöker att slå i eller under vatten med en klubba, ska du finna dina bemödanden ge föga resultat; men en skarp kniv sårar nära nog lika väl i vatten som ovan detsamma. Friktionen är svagare. Likaså har i astralljuset och på dess plan ett svärd mer kraft än en klubba, och därför är det lättare att skada en elemental med ett svärd än med en klubba eller en sten. Men allt detta hänför sig till saker, som inte har något verkligt värde för en sann lärjunge, utan äger intresse endast för dem, som sysslar med dunkel magi, eller för dem som i sin okunnighet inte klart vet, vad de gör. Ett är säkert: den som brukar svärd eller klubba, blir slutligen själv träffad av dem. Den lärdom vi kan hämta av detta är, att vi måste söka det sanna Självet, som känner all ockultism och hela sanningen och i sig själv är den skyddande skölden mot alla faror. Detta är vad forntidens Vise har sökt och funnit, och som bör eftersträvas även av oss.

WILLIAM Q. JUDGE
Path, vol IX, November, 1894.

Översatt från William Q Judges artikel The Power to Know – Clairvoyance, Intuition, Adepts, Astral Light. Ursprungligen publicerad i The Path, november 1894. Denna artikel är hämtad ur samlingsverket Judges Theosophical Articles I, ss 431-434. Utgiven av Theosophy Company, Los Angeles. Denna serie finns också i boken Vernal Blooms av William Q Judge, Theosophy Company, Bombay, India 1946.