Fördelar och nackdelar i livet av William Q Judge

När vi betraktar vår egen karma med en känsla av beklagande gentemot det öde, som nekat oss fördelar i livet, så beror det på ett felaktigt uppskattande av vad som är bra eller dåligt för själen. Det är alldeles riktigt att vi ofta möter människor, som på alla sätt verkar gynnade av stora fördelar i livet, utan att de för den sakens skull lever så att det gagnar dem, eller verkar bry sig om detta förhållande. Men just detta faktum visar, att de såkallade fördelaktiga levnadsomständigheterna varken är goda eller lyckliga enligt dessa ords inre eller sanna betydelse. Den så kallade lycklige är begåvad, har pengar och tillgång till undervisning, liksom tillfälle att se sig om på resor, och att omge sig med konstverk, musik och all slags bekvämlighet. Detta har en viss likhet med de tropiska klimaten som verkar förslappande på kroppen; karaktären blir förslöad istället för uppbyggd. Allt detta kommer inte av sig själv att leda till förvärvandet av någon som helst dygd, utan snarare till motsatsen, på grund av att sinnena ständigt mättas av den sinnliga världens subtila karaktär. De liknar sötsaker, vilka om de äts i större mängder förorsakar syrebildning i kroppen. Allt detta kan således betraktas som motsatsen till god karma.

Vad är då god karma och vad är dålig? Det allomfattande och självtillräckliga svaret är följande:

God karma är av det slag som Jaget önskar och behöver; dålig, sådan som Jaget varken önskar eller behöver.

Och i allt detta kommer Jaget, vilket leds och behärskas av lag, rättvisa och av den framåtskridande utvecklingen, och inte av lust och själviskhet eller av ambition och hämnd, att med all säkerhet att välja en sådan jordisk boning, som kommer att alstra den mest fördelaktiga karman. I ljuset av detta, är den ena människans lott att i rikedom födas till livet – som hon kanske förspiller genom att vara lat och likgiltig inför livet – lika rättvis, som den andres att födas i de lägre samhällsskikten och i en miljö av ondska.

Om vi undersöker saken utifrån denna synpunkt, märker vi att ”fördelar”, som är önskvärda av en person som strävar efter karaktärens stärkande och själskrafternas och energins förlösande, skulle kallas för ”nackdelar” av den själviskt personliga världen. Strid är nödvändig för att uppnå styrka; tider som genomkämpas i motgång ger själen djup; dåliga möjligheter kan användas för att förvärva själsstyrka; fattigdom borde skapa generositet.

I allt detta är det medelvägen, inte ytterligheterna, som vi talar om. Nackdelen att födas av sjuka, alkoholiserade föräldrar, bland samhällets brottslingar, är ett straff och skapar ett hinder på framåtskridandets väg. Detta är en vanlig nödvändighet, eftersom Jaget i ett föregående liv dragit till sig en del tendenser, som inte kan elimineras på annat sätt. Men vi får inte glömma, att ibland i det stora hela, så inkarnerar ett rent och mäktigt Jag just i sådana förskräckliga omgivningar, och det förblir under hela sin livstid gott och rent, och det stannar kvar bland dessa människor för att hjälpa och höja dem.

Det är ingen nackdel att födas i ytterlig fattigdom. När Jesus beskrev hur svårt det var för den rike att komma in i himmelriket, talade han sanning, dessutom återupprepade han vad många vise sagt före honom. Om vår syn på livet är lika trång som deras, vilka påstår att det bara finns ett jordeliv, och efter detta antingen himmel eller helvete, då måste fattigdomen förefalla som en stor nackdel och något som man vill slippa. Men kunskapen om att vi måste leva många jordeliv, vilka kommer att erbjuda oss alla de tillfällen vi behöver för att bygga upp karaktären, tvingar oss att medge, att fattigdom i och för sig inte innebär dålig karma. Fattigdom har ingen naturlig tendens att alstra själviskhet, då däremot rikedom medför en sådan.

En tids vistelse i en kropp, född till fattigdomens elände, smärta och försakelse, är för varje själ både god och rättvis. Eftersom den nuvarande civilisationen, med dess fruktansvärda fattigdom, brott, sjukdom och skadliga förhållanden på alla områden, vuxit fram ur det förflutna, där vi har varit delaktiga, så är det bara rättvist att vi får uppleva detta vid något tillfälle under vår utveckling. Om en person, som nu är likgiltig för män och kvinnors lidande, vid sin nästa återfödelse skickades ned i en av de stora städernas slum, så skulle det på denna själ inpräglas samma elände som denna situation gett upphov till. Detta kommer senare att leda till medkänsla och omsorg för andra. Ty om vi inte upplever verkningarna av vissa levnadsomständigheter, kan vi inte bara uppskatta eller förstå dem för att de blir beskrivna för oss. En sådan framtidsutsikt skulle inte kännas vidare behaglig för den personliga delen av oss, men om Jaget bestämmer att vår nästa personlighet skall tillbringa sin tid under dessa förhållanden, då kommer alltsammans att vara en fördel och inte en nackdel för oss

Om vi betraktar det område inom vilket de så kallade fördelaktiga omständigheterna verkar – pengar, resor, undervisning – så ser vi genast att det bara handlar om hjärnans verksamhetsfält och berör ingenting annat. Att lära sig främmande språk, musik, arkeologi, att mätta sin syn med skönhetsintryck, äta den finaste maten, bära de finaste kläderna, resa till olika länder och på så sätt förse ögon och öron med en oändlig mängd nya intryck – allt detta börjar och slutar inom hjärnans arbetsfält, utan att beröra själen eller karaktären. Då nu hjärnan är en del av den föränderliga, och flyktiga kroppen, så försvinner hela denna fantasmagoria [skenbild] ur vår åsyn, utan att mera kunna användas, i samma stund som dödsbudet skickar sin fruktansvärda vibration genom den fysiska formen och driver ut den inneboende. Det underbara centrala nervsystemet sönderdelas, och av det återstår inget annat än några svaga livsyttringar här och där, beroende på en stark kärlek till någon viss sysselsättning, föreställning eller förnimmelse. Av allt detta blir inget kvar utom några tendenser – skandhas – inte ens några av de bästa. De fördelaktiga omständigheterna visar sig alltså, när allt kommer omkring, rent av vara nackdelar. Men om vi istället tänker oss samma hjärna och kropp i allt annat än bekvämliga omgivningar, kämpande under stor del av sitt liv, uppfyllande sina plikter och inte i en position att kunna tillfredställa sina sinnen: så skall en sådan erfarenhet, bränna och sätta sin stämpel djupt in i karaktären, och prägla den med mer energi, mer kraft och mer själsstyrka. Det är på detta sätt som stora karaktärer danas under tidsåldrarna. Den andra vägen trampas av den halvsovande stora mängden, vilken i detta avseende ännu så länge knappast hunnit längre än till djurets ståndpunkt.

WILLIAM Q. JUDGE
Path, Juli, 1895.

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol I, sid.138-141 ,”Advatages and Disandvatedges in Life”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

___________________________________________________________________