En kommentar över Gayatri av William Q Judge

Avslöja, O Du som upprätthåller Universum, varifrån allt utgår, vartill allt skall återvända, den Sanna Solens ansikte vilken nu är dold bakom en vas fylld med gyllene ljus, så att vi kan se sanningen och fullständigt utföra vår plikt under vår resa till din heliga boning. – Gayatri.

Jag har valt som översättning texten ovan, vilken är utomordentlig då den ger betydelsen av denna vers. Vad är Gayatri? Det är hinduernas heliga vers och börjar med Om, deras heliga ord och bokstav. De första orden är: Om, Bhur, Bhurvah!

Det första ordet innefattar i sig en förklaringen av en Manvantaras tre perioder och de tre krafterna hos det stora Väsendet som bara Är. Det är början, mitten och slutet av en manvantara, och de tre krafterna är Skapelse (eller manifestation), Bevarande (eller fortsättning) och Förstörelse. De tre första orden, Om, bhur, bhurvah, drar uppmärksamheten till och betecknar de tre världarna. Hela versen är en längtan i dess högsta betydelse. Varje brahmin blir vid sin initiering ytterligare undervisad i denna vers, men för att delge detta är jag naturligtvis ursäktad, ty jag kan inte delge det på ett sätt som jag inte har mottagit det på.

Avslöja innebär ropet från en människa som är fast besluten att lära känna sanningen och som förnimmer att något döljer den för henne. Den är dold genom verkningarna av hennes egen karma, som nu har fört henne där hjärnan och begären finns och som är alltför starka för det Högre Självet att tränga igenom så länge hon förblir likgiltig och okunnig. Ropet riktas inte till någon människolik gud med kroppsdelar, passioner och egenskaper, utan till Självet ovan som har sin boning i det fördolda och frambringas i ljus. Det är riktat till det varpå universum är byggt och har sin plats – vilket inte är något annat än Självet som finns inom varje människa och som sitter likt en fågel i ett träd och ser på när någon annan äter frukten.

Utifrån detta framträder hela universum i manifestation. De forntida vidhöll att alla ting vad det än må vara i själva verket existerar uteslutande som en idé, och därför blev den som utövade yoga lärd – och upptäckte ganska snart – att solen, månen och stjärnorna fanns inom henne själv, och inte förrän hon lärt sig detta kunde hon fortsätta. Denna lära är mycket gammal, men upptas idag av många moderna tänkare. För de förnimmer vid närmare eftertanke att inget objekt uppfattas av ögat, och vare sig vi förnimmer genom syn eller känsla eller vilket annat sinne som helst, så existerar alla föremål bara i idévärlden. Sedan gammalt har detta visat sig på två sätt. För det första, genom att visa lärjungen hur en värld verkligen genomtränger en annan. På samma sätt som när vi lever här bland de ting som vi benämner objektiva, så lever samtidigt andra varelser på samma sätt i och bland oss och våra föremål och genomför där sin egen sysselsättning, förnimmer föremålen på sitt eget plan som objektiva, och är fullständigt oberörda av och okänsliga för oss precis som de föremål är som vi tror verkar vara materiella. Detta är inte mindre sant idag än det var förr i tiden. Och om detta inte var sant, så skulle modern hypnotism, klärvoajans och kläraudiens inte vara möjlig. Detta visades genom en annan metod som är exakt likadan som mesmeristiska och hypnotiska experiment, förutom att till dessa tillades förmågan att låta subjektet träda ur sig själv och med ett tvåfaldigt medvetande observera sitt eget förhållande. För om ett träplank ställdes upp inom synhåll för subjektet som han tydligt kunde uppfatta och visste att det var gjort av trä, ogenomtränglig för synen och ett hinder att tränga igenom, så såg han det likväl inte som hypnotiserad, men kunde uppfatta alla föremål bakom träplanket vilka är dolda för hans normala tillstånd, och när han pressar sig mot det så tror han att det är tomma luften och känner ingenting utom kraften, han kan inte passera genom det, utan undrar varför tomma luften hindrar hans kropp. Denna situation är både ny och gammal. Den visar tydligt det bedrägliga i naturens objektivitet. Objektiviteten är bara verklig relativt sett, eftersom förnuftet inte ser några föremål överhuvudtaget utan bara dess idé, och är för närvarande begränsad av sin egen evolution ända tills det kommer att ha utvecklat andra förmågor och kvaliteter.

Önskan som görs i versen att avslöja den Sanna Solens ansikte handlar om att det Högre Självet må lysa ner på oss och utföra sin illuminationsprocess Detta leder också vidare till ett självklart faktum som är okänt för nutidsmänniskan, vilket innebär att den sol som vi ser inte är det sanna solen, och tyder också på att intellektets ljus inte är vår moraliska varelses sanna sol. Våra förfäder i det dunkla förflutna visste hur man skulle dra till sig den Sanna Solens krafter från den synliga Solen. Vi har för tillfället glömt detta eftersom evolutionen och nedstigandet till materians helvete, i syfte att rädda helheten, har kommit emellan som en skiljevägg. De säger i de kristna länderna att Jesus for till helvetet under tre dagar. Detta är korrekt, men inte något som bara gäller Jesus. Mänskligheten gör detta under tre dagar, vilket blott är ett mystiskt talesätt som förklarar att vi måste gå ner i materien under tre perioder som är så oändligt stora tidsperioder att logaritmen för varje period motsvarar en dag. Napier var inte den som först upptäckte logaritmer, utan det lärdes ut i dess rena form inom mysterierna, ty bara genom att använda dessa kunde särskilt omfattande beräkningar göras.

Vilken nu är dold genom en vas fylld med Gyllene Ljus. Detta är den Sanna Solens ljus – det Högre Självet – vilken är dold genom blodet som den dödliga kroppens vas innehåller. Blodet har två aspekter – inte beskrivna här – där den ena är en hjälp till att förnimma, och den andra ett hinder. Men här betecknar det passioner och begär, Kama, det personliga självet, törsten efter liv. Det är detta som för oss beslöjar det sanna ljuset. Så länge som begären och personligheten förblir starka, just så länge kommer ljuset att bli otydligt, så länge kommer vi att förväxla ord med kunskap och kunskap med den sak som vi önskar fatta och förstå.

Syftet med denna åkallan är att vi skall förmå utföra vår fullständiga plikt, efter att vi blivit bekanta med sanningen, under den tid vi gör vår resa till din Heliga Boning. Detta är vår pilgrimsfärd, som inte bara gäller för en, som inte är självisk och som inte utförs ensam, utan omfattar hela mänskligheten. För den heliga boningen är inte Indras bramanska himmel, inte heller de kristnas själviska himmel som uppnåtts utan förtjänster medan de förtjänstfulla lider av helvetes smärtor. Det är den plats där alla möts, där alla bara är ett. Det är vid denna punkt och vid detta tillfälle som de tre stora ljuden av det första ordet i åkallan går samman till ett ljudlöst ljud. Detta är den enda riktiga åkallan, den enda frälsande strävan efter något högre.

[EN OKÄND BRAHMIN]
WILLIAM Q. JUDGE
Path, January, 1893.

Översatt från William Q. Judges Theosophical Articles, vol I, sid.583-585 ,"A Commentary on the Gayatri". Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

___________________________________________________________________