1. Eleven: Vilken är den grundidé, som jag bör hålla fast i under mina studier angående elementalerna? 

Den Vise: Du bör tydligt hålla kvar och söka fullt förstå några få fakta och lagar rörande dem. Då nu elementalernas värld är så helt olik denna för dig synliga värld, kan lagarna för dem och deras handlingar tills vidare inte fullständigt uttryckas av de naturvetenskapliga eller de filosofiska skolornas termer. Av denna orsak är det för mig inte möjligt att ge dig mera än en delvis beskrivning. Du måste göra klart för dig, att i de fakta och antydningar jag nu framlägger innesluts inte alla klasser av elementala väsen.

För det första, så har elementalerna ingen form. 

2. Eleven: Du menar väl, kan jag tro, att de inte har någon begränsad form eller kropp, lik våra kroppar, som har en yta till vilken sinnesförnimmelsen tycks vara förlagd. 

Den Vise: Inte detta endast, jag menar även att de inte ens äger en skugglik, svävande, astral form, sådan som man brukar tillskriva spöken. De har ingen bestämd, personlig form att uppenbara sig i. 

3. Eleven: Hur ska jag förstå detta när jag tänker på de tillfällen som lord Bulwer Lytton och andra omtalar, då elementaler visat sig i bestämda former? 

Den Vise: Den skepnad en elemental antar, eller som ges honom, är alltid beroende på dess ursprung eller anledningen till hans framträdande . Den kan framkallas av personen som ser honom och som, för att få en starkare förnimmelse av hans närvaro, omedvetet ikläder honom en form. Den kan även bero på det samlade intrycket hos en mängd individer. Vilket ger upphov till en bestämd skepnad; denna är då resultatet av de gemensamma inflytelser alla mottagit. 

4. Eleven: Är det på detta sätt, vi ska förstå historien om Luther som såg djävulen?  

Den Vise: Ja. Luther hade från ungdomen tänkt sig en personlig djävul, det onda brödraskapets furste och i sin inbillning givit honom en bestämd form. Till följd härav blev de elementaler, som Luther genom brinnande entusiasm eller till följd av sjukdom framkallat, iklädda den gamla välkända bilden, närd och förstärkt av hans inbillningskraft, och så kallade han detta ”djävulen”. 

5. Eleven: Detta påminner mig om en väns berättelse; han hade i sin ungdom sett denna allmänt antagna djävul stiga ut ur eldstaden och vandra tvärs igenom rummet; allt sedan dess trodde han på djävulens objektiva tillvaro. 

Den Vise: Samma förklaring gäller för de märkliga tilldragelserna i Salem i Förenta Staterna, där hysteriska och mediala kvinnor och barn såg både djävulen och varjehanda småtroll av olika skepnader. Allesammans var elementaler, som tog sin tillfälliga form ur de stackars plågade människornas minne och föreställningsförmåga. 

6. Eleven: Fall ges ändå då en och samma form alltid visar sig. Till exempel en liten underligt utstyrd kvinna, som aldrig haft tillvaro i deras föreställningsförmåga som såg henne, även som andra regelbundet framträdande gestalter. Vad är det som framkallar dessa, eftersom de ifrågavarande personerna aldrig haft någon sådan bild i tankarna? 

Den Vise: Dessa bilder existerar i deras aura och berodde på intryck före födelsen. Varje barn börjar sin levnad som ägare av astrala bilder, som härstammar från modern och som svävar omkring eller hänger fast vid barnet; och du kan återfinna dessa bilder eller tavlor långt bort i tiden genom alla leden av en lång härstamning. Vi spårar här en verkan av samma lag, som är orsak till att det på barnets kropp kan synas märken av inflytelser, vilka modern mottagit under havandeskapet (1).

____________________________________

1) Se Den Avslöjade Isis i kapitlet om Teratologi.

7. Eleven: För att således kunna veta orsaken till dessa företeelser måste man vara i stånd att kunna överskåda inte endast den personens nuvarande levnad, utan även hela raden av hans förfäders liv? 

Den Vise: Alldeles så. Därför brådskar heller ingen ockultist med att uttala sin mening i sådana enskilda fall. Han kan endast intyga den allmänna lagen; en livstid skulle kunna förspillas i ändamålslösa undersökningar av en jämförelsevis föga viktig forntid. Du förstår väl, att det kan saknas tillräcklig anledning till att genomleta en hel levnads otaliga små händelser endast för att kunna säga, vid vilken tid och under vilka sammanträffande inflytelser en viss bild framkallades för en persons sinne. Tusentals sådana intryck mottages årligen. Att de inte utvecklar sig till minne bevisar inte, att de inte finns till. Likt de ännu osynliga bilderna på fotografens plåtar ligger de och väntar på timmen, då de ska framkallas. 

8. Eleven: Hur ska jag tänka mig elementalens innersta väsen och dess verkliga sätt att existera? 

Den Vise: Du ska tänka dig dem endast som energi centra, vilka alltid handlar i enlighet med lagarna för det naturens plan, som de tillhör. 

9. Eleven: Det är ju, som om man ville likna krutet vid en elemental, som ovillkorligen ska explodera, om den antändes? Det innebär således, att elementalerna inte känner några lagar för gott och ont, utan handlar med nödvändighet, så snart eggelsen framträder till en för dem naturlig handling? Jag antar, att man i detta fall kan kalla dem obevekliga. 

Den Vise: Ja, de kan liknas vid blixten, som upplyser eller fördärvar allt efter omständigheterna. Den tar ingen hänsyn till människor eller till kärlek eller godhet eller skönhet; den oskyldige dödas, och den gode mannens egendom bränns lika hastigt som den ondes. 

10. Eleven: Vad mera kan du säga mig? 

Den Vise: Att elementalerna dessutom finns i och genomtränger alla föremål även de som existerar bortom jordens atmosfär. 

11. Eleven: Vill du därmed säga, att en viss klass av elementaler lever t ex i detta berg, och att de obehindrat rör sig tvärs igenom människor, jord, klippor och träd? 

Den Vise: Ja, och inte endast det, utan samtidigt kan en annan klass, genomträngande denna, röra sig inte endast genom klippor, träd och människor, utan även genom de nyssnämnda elementalerna. 

12. Eleven: Har de någon förnimmelse av dessa, för oss hindrande föremål, som de på så sätt rör sig igenom? 

Den Vise: Nej, vanligen inte. Undantagsvis kan det dock inträffa, men då aldrig med samma slags förnimmelse som vi. Dessa föremål har för dem ingen tillvaro. Ett stort block av sten eller järn erbjuder för dem ingen fasthet eller kontur. Det kan ändå ge dem en viss förnimmelse av förändring i färg eller ljud, men inte av täthet eller hinder. 

13. Eleven: Då är det väl nästan samma förhållande, som att en elektrisk ström genomlöper en hård koppartråd, men inte går igenom en för oss motståndslös luftrymd. 

Den Vise: Ja, härav kan du se, att vad som för en art av energi kan vara ogenomträngligt, är för en annan fritt och öppet. För att fortsätta ditt exempel, så vet vi, att människan kan färdas fram oförhindrat av luften, men stängs i sin väg av metall. Vad som är ”hårt” för oss, är inte ”hårt” för elektriciteten. På samma sätt behöver inte det, som för en elemental utgör hinder, förefalla oss ”hårt”, utan kan i stället vara fullständigt osynligt och ovidrörbart, medan det för elementalen är som en diamanthård vägg. 

14. Eleven: Jag tackar dig för din undervisning.

Den Vise: Sträva, att du kan bli värdig än vidare upplysning!

  
WILLIAM Q. JUDGE
Path, Oktober, 1888.

Översatt från William Q Judges artikel ”Forms” of Elementals. Stydying the Elementals. Ursprungligen publicerad i The Path, oktober 1888. Denna artikel är hämtad ur samlingsverket Judges Theosophical Articles I, ss 413-416. Utgiven av Theosophy Company, Los Angeles. Denna serie finns också i boken Vernal Blooms av William Q Judge, Theosophy Company, Bombay, India 1946.