1. Eleven: Finns det något skäl, varför du inte ger mig en mera detaljerad förklaring över elementalernas beskaffenhet och sätt att verka? 

Den Vise: Ja, många skäl. Bland annat din oförmåga – som delas av de flesta människor i våra dagar – att förstå en beskrivning av ting, som tillhör en för dig obekant värld, och för vars företeelser du ännu inte har lämpliga uttryck. Mina beskrivningar skulle till största delen synas dig svävande och obegripliga, och många av dem skulle vilseleda dig på grund av den tolkning du själv skulle ge dem. Ännu ett skäl är: i händelse av att elementalernas konstituition, verksamhetsfältet och verksamhetssätt offentliggjordes, så finns det finns vetgiriga sinnen av en alldeles egendomlig art, vilka rätt snart skulle finna ut sättet att komma i förbindelse med dessa underbara väsen, och resultaten av detta skulle inte bli fördelaktiga för såväl samhället som individerna. 

2. Eleven: Varför det? Är det inte bra att öka summan av mänskligt vetande även angående naturens mest fördolda områden; eller skulle elementalerna möjligen vara onda? 

Den Vise: Det är gott att vidga kunskapen om naturens lagar, men alltid inom lämpliga gränser. Allting ska en dag bli känt. När människorna en gång nått den ståndpunkt att de kan förstå, då kan inget undanhållas dem. Men för närvarande vore det inte välbetänkt att ge dem vissa upplysningar, bara därför att de vill ha dem. Detta gäller kunskapen om elementalerna, och för nutidens vetenskapsmän kan sådant vetande ännu undanhållas. Det kommer att förbli dem okänt så länge nödvändigt är, det vill säga tills de och deras meningsfränder har ändrat sinnelag. Vad elementalernas moraliska karaktär angår, så har de alls ingen sådan. De är i sig själva färglösa – med undantag av vissa klasser – och tar endast del i färgskiftningen, så att säga, hos den person som använder dem. 

3. Eleven: Ska därför våra vetenskapsmän en dag bli i stånd att bruka dessa varelser i sin tjänst och, i så fall, på vilket sätt? Ska brukandet  av dem endast tillhöra de goda människorna? 

Den Vise: Den tid närmar sig då allt detta ska ske. Men det är inte de nutida vetenskapsmännen, som ska vinna denna kunskap. De är endast obetydliga förelöpare som gör inledande arbete, de gräver på måfå där inget genombrott kan åstadkommas. De är alltför svaga för att kunna behärska dessa väldiga krafter, inte heller är de kloka nog att inse, hur deras metoder sannolikt ska leda till svart magi i framtiden, när de själva för länge sedan är glömda.

När elementala krafter kommer att användas för olika ändamål, liksom elektricitet och andra naturkrafter nu för tiden, då ska det bli ”strid i himmelen”. Förmågan att använda dem ska inte ägas uteslutande av ”goda” människor. Det slags människor som du nu kallar ”goda” ska inte ens vara skickligast i denna sak. De onda ska frikostigt betala dem som utövar sådana krafter, och slutligen ska de Högsta Mästarna, som nu undanhåller denna kunskap från människobarnen, bli tvingade att framträda. Då ska ett fruktansvärt krig utbryta, i vilken nu som alltid Mästarna ska segra; och illgärningsmännen ska förgöras av just de maskiner, makter och naturkrafter som de för egna avsikter missbrukat under långa tider av uteslutande själviskt levnadssätt. Men varför orda om detta nu; i våra dagar är det ju endast en profetia.

4. Eleven: Skulle du kunna ge mig några vinkar om det sätt, varpå det elementala planets hemligheter skyddas och förvaras för upptäckt? Dessa väktare som du talar om, är de sysselsatta med att kontrollera elementalerna, eller hur sker det? Anser de faran för upptäckt mycket överhängande vid sådana tillfällen, då elementalt ingripande är påtagligt för iakttagaren? 

Den Vise: Om de kontrollerar elementalerna eller inte, är av föga vikt att veta; visserligen kan sådant vara möjligt, i alla fall syns det inte vidare nödvändigt, när människorna inte har minsta aning om, vad det är som framkallar fenomenet. Mycket enklare är det då att kasta en slöja över forskarens sinne och avleda hans uppmärksamhet på andra saker, ofta materiellt fördelaktigt för honom själv eller andra, medan det på samma gång verkar som skyddsmedel och som en vändskiva, varigenom hans energier förs in på andra områden. 

Det kan illustreras på följande sätt: Vi tänker oss, att ett antal tränade ockultister fått till uppgift att övervaka olika trakter av världen, där mentala krafter arbetar med brinnande iver. De ser ögonblickligen och med största lätthet, när ett sinne är i färd med att gripa tag i en ledtråd i elementalvärlden; tänk dig dessutom, att tränade elementaler själva genast framför upplysning om detta. Genom överlägsen kunskap om och herravälde över denna egendomliga värld, utsänds nu tendenser som rullar upp en mängd olika bilder inför forskarens sinne. Det kan vara bilden av en ny moralisk reform eller utkastet till en stor uppfinning; och följden blir att mannens tid och sinne blir helt uppfyllda av denna sak, som han med förtjusning tror vara framsprungen ur honom själv. Eller också länkas hans tankar in på ett annat spår, som för honom långt bort från den farliga ledtråden. Tillvägagångssätten kan vara otaliga. 

5. Eleven: Skulle det vara klokt att i goda och samvetsgranna människors händer, sådana som nu ärligt brukar sin förmåga, lägga kunskap om och kontroll över elementalerna, för att av dem användas i det godas tjänst? 

Den Vise: Mästarna är domarna över hur stor makt och vilken kontroll bör ges åt goda människor. Du får inte glömma, att du inte kan obetingat förlita dig på karaktärsfastheten hos dem, som du nu kallar ”goda och samvetsgranna”. Placera dem under eldens fruktansvärda frestelse, som sådan makt och sådan kontroll skulle förse dem med, och de flesta skulle misslyckas. Men Mästarna känner sedan länge den fullständigt karaktären hos den, som i något avseende närmar sig kunskapen om dessa krafter, och de kan alltid avgöra, ifall denna människa bör hjälpas vidare framåt, eller om hinder ska läggas i hennes väg. Deras arbete syftar inte på att göra dessa lagar och krafter kända, utan att grundlägga rätt lära, tal och handling, så att människornas karaktär och motiv kan genomgå den genomgripande förändring, som ska göra dem lämpliga att utöva herravälde i elementalvärlden. Denna makt ligger inte för närvarande obrukad, såsom du antar, den utövas alltjämt av dem, som aldrig kan missta sig angående dess rätta bruk. 

6. Eleven: Finns det något exempel på användning som vår tids människor skulle göra av dessa underbara krafter? 

Den Vise: En hastig blick på ställningen i västerlandet, där människorna ursinnigt jagar efter penningar och många är färdiga att göra vad som helst för att vinna dem, där spänningen mellan arbetare och arbetsgivare närmar sig till öppen strid – måste visa dig, att vem som helst som ägde makt över elementalvärlden skulle endast använda den till främjande av sina nuvarande intressen. Se bara på spiritualismen. Det finns upptecknat hos Logen – genom fotografering, kan man säga, utförd av de handlande själva – att en otalig mängd personer dagligen anlitar mediernas och deras ”andars” hjälp i affärsangelägenheter, för inköp av statspapper eller företag rörande guld- och silvergruvor eller lotterier eller nya handelsföretag eller annat av samma slag. Se här till exempel bilden av ett sällskap, som till billigt pris kom över äganderätten till några gruvor på råd av de elementaler, som under fingerade namn sysslade med sina upptåg bakom medierna; dessa gruvor skulle sedan säljas till högt pris, ty ”andarna” hade utlovat riklig vinst. Olyckligtvis för delägarna slog affären fel. Men sådana historier upprepas gång på gång.

Någonting liknande tilldrog sig i en av Amerikas större städer, där en man, på samma slags inrådan, spekulerade i statspapper. Hans karma var gynnsam och han lyckades. Efter att ha frikostigt betalat mediet drog han sig tillbaka för att, som det heter, njuta av livet. Varken han själv eller mediet ägnade krafter eller pengar åt mänsklighetens bästa. Denna sak berör på inget vis heder och ära, inte heller gäller det ifall pengar bör eller inte bör eftersträvas. Frågan är, om det vore klokt och ändamålsenligt att anförtro sådana utomordentliga krafter i händerna på en allmänhet, som saknar både nödvändig träning och osjälviska intressen. Ta till exempel de undangömda skatterna. Massor av sådana finns på fördolda ställen, och människorna vill komma åt dem. För vilket ändamål? För att tillfredsställa sin njutningslystnad och sedan lämna dem åt sina lika ovärdiga efterkommande. Om de kände till de Mantra som kontrollerar elementalerna som bevakar sådana skatter skulle de använda det omedelbart; motivet lämnar vi därhän, deras enda mål i detta fall var att komma åt pengarna. 

7. Eleven: Finns det vissa slag av elementaler, som håller vakt över dolda skatter? 

Den Vise: Ja, detta är alltid förhållandet, oavsett om de snart ska upptäckas eller aldrig bli funna. Orsaken till bortglömmandet och dens tankar, som gömde eller förlorade dem, spelar en stor roll i fråga om det öde som väntar dem att vare sig bli fullständigt fördolda eller i framtiden återfunna. 

8. Eleven: Vad inträffar, när en stor summa pengar, sådan som kapten Kidd’s sagolika skatt till exempel gömdes undan eller när en massa präglat mynt går förlorad? 

Den Vise: Elementaler samlar sig däromkring. De har många och underbara sätt att för alla tider bevara hemligheten. De kan till och med påverka djuren i sådant syfte. Vid spiritualistiska seanser framträder sällan, om ens någonsin, denna grupp av elementaler. Allt efter som tiden går, deltar luftens och vattnets krafter i deras arbete, och ibland är de till och med i stånd att förhindra honom, som gömde skatten, att återfinna den. Under årens lopp, när elementalerna för länge sedan förlorat sitt inflytande på saken, blir alltsammans höljt i dunkel, och hela händelsen blir omöjlig att upptäcka. 

9. Eleven: Detta förklarar till någon del de många berättelserna om misslyckat sökande efter dolda skatter. Men hurudan är Mästarnas förhållande till allt detta; kan dessa trolska väktare hindra även dem? 

Den Vise: På intet vis. De stora massor av guld som finns dolda i jorden eller under havet, står ständigt till deras förfogande. De kan, när så fordrar för deras planer, få så enorma penningsummor, att era största guldkungar skulle bli slagna med häpnad av detta. På dessa penningar äger inte någon nu levande varelse eller någon avkomling av förre ägaren en skymt av lagenlig fordran. Mästarna behöver bara ge befallning åt just de elementaler som vaktar den, och skatten är i deras händer. Detta är grunden till sagan om Aladdins underbara lampa, en större sannsaga än du anar. 

10. Eleven: Vad tjänar det då till – att som alkemisterna – försöka göra guld? När ofantliga begravda skatter på så sätt med lätthet står till dens förfogande, som kontrollerar dess väktare, tycks det vara slöseri med både tid och pengar att söka lära sig metallers förvandling från ett slag till ett annat. 

Den Vise: Den förvandling, som de sanna alkemisterna talar om, gäller förändringen av den lägre halten i människans natur. Faktisk förvandling av bly till guld ligger emellertid inom möjlighetens gräns. Många av alkemisternas lärjungar, tillika med den renhjärtade Jakob Böhmes, strävade ivrigt efter att verkställa denna materiella förvandling, bländade av rikedomens lockelser. Men, som jag visat dig, behöver inte en Adept besvära sig med sådan förvandling. De historier som berättas om vissa personer, vilka inför åtskilliga konungar i Europa skulle ha framställt guld ur oädla metaller, vilar på oriktiga förklaringar. Adepter har uppträtt både här och där, under olika namn; och när så behövts, har de anskaffat eller själva gjort bruk av stora penningsummor. Dessa var inte åstadkomna genom alkemistens vetenskap, utan var rätt och slätt urgamla skatter, som elementalerna frambar till deras och till Logens tjänst. Raymond Lully eller Robert Flood var kanske sådana män; jag vågar dock inte påstå det, eftersom jag inte kan åberopa någon bekantskap med dem. 

11. Eleven: Jag tackar dig för din undervisning. 

Den Vise: Må du nå upplysningens höjder! 

  
WILLIAM Q.JUDGE
Path, Juli, 1888.

Översatt från William Q Judges artikel Elementals and Treasure: Dangers of Occult Knowledge. Ursprungligen publicerad i The Path, juli 1888. Denna artikel är hämtad ur samlingsverket Judges Theosophical Articles I, ss 395-399. Utgiven av Theosophy Company, Los Angeles. Denna serie finns också i boken Vernal Blooms av William Q Judge, Theosophy Company, Bombay, India 1946.