På vilket sätt orsakar inträdet på ockultismens väg den särskilda ondska som ligger latent inom individen att framträda i hans liv och gärningar? Är det därför att de tidigare stegen inom ockult kunskap förstört styrkan i de vedertagna moraluppfattningarna och upphävt lagarna som samhället och den formella religionen antagit som sin säkerhet; och att det, på grund av detta, innebär att individen, under en tid, tills ALTRUISMENS principer förmodligen definitivt härskar över hans förnuft och motiv, inte har någon praktisk och tillräcklig möjlighet att tygla det LÄGRE SJÄLVET? Eller är det, å andra sidan, verkan av en KARMISK LAG på individens karaktär vilken använder sig av hans PERSONLIGA FÅFÄNGA som stöd för att skoningslöst forcera fram den särskilda svaghet som finns inom det LÄGRE SJÄLVET så att den kan framträda ?

Svar 10: W.Q.J. – Samtidigt som frågeställaren själv besvarar sin fråga, så behandlas bara ämnets halva frågeställning. Det verkliga studiet – på ockultismens väg –  frambringar inte bara latent ondska utan också latent godhet. Det rätta sättet att uttrycka det är, “studiet av sann ockultism, eller att vandra på dess väg, frambringar hela personens latenta karaktär”. Därför kan någon i detta fall plötsligt verka bli sämre och sämre, emedan andra plötsligt verkar bli bättre, djupare, bredare och skickligare. Det är brukligt att se på skuggan i dessa situationer. Emedan det är sant att majoriteten av människorna till sin natur är omoraliska, så finns det exempel på motsatsen. Studiet av ockultism förstör inte reglerna för vad som är rätt och fel, utan den studerande har öppnat upp för elden under ytan, och kan lätt ryckas med av den plötsliga hettan som alstras. Tröskelns väktare i Zanoni är inget påhitt. Den finns alltid närvarande hos varje elev, ty det är den lägre delen av mänskligheten som han på ett uppriktigt sätt och som aldrig förr, börjar bekämpa. Samtidigt så finns också den klart skinande Adonai till hjälp och räddning om vi skulle tillåta detta. Karma som inte skulle sättas i verksamhet förrän om flera år eller liv uppväcks och nedfaller, som H.P.B. så tydligt förklarat, likt en stor klump över den som framkallar denna omutbara lag. ”Dårar rusar in där änglar fruktar att vandra”, för om de rusar in innan de har den minsta aning om sin egen karaktär, om än ytligt, så blir de ofta krossade. En altruistisk tillämpning i sig själv är inte ockultism, men det skyddar från fara och förbereder oss för en annan inkarnation i en kropp och i en tidsålder där allting är gynnsamt. Vi har dock kvar några hundra tusen jordiska år, så vi bör inte vara alltför besinningslösa. [sid.9-10]

 

---

SUPPLEMENT:

Tröskelns Väktare av William Q Judge

---