nr 27

Uppståndelsen sker nu

Uppståndelsen hade flera betydelser för de Gamle. En typ av uppståndelse, och den viktigaste av dem alla, var och är den så kallade "andra födelsen" – ett inre uppvaknande till andligt liv vilket inträffar under den enskildes livstid. Detta kännetecknas särskilt genom vad de Gamle hänvisade till som "Invigning i Mysterierna", och det är om denna uppståndelse eller pånyttfödelse som Jesus talar när Han säger: "Sannerligen, sannerligen säger jag dig; Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike". (Johannes 3:3) Men när, frågar man sig, kommer denna stora händelse att inträffa? När skall vi öppna våra ögon? Beror den "andra födelsen" på en själv eller är det en oförtjänad gåva från en utomstående Gud? Teosofin lovar, liksom kristendomen om man förstår den rätt – att när den enskilde som strävar efter att anpassa sin lägre personliga vilja till den högsta Andliga Viljan hos den inre Kristus, samt glömmer sig själv i uppoffrande arbete för andra – att han eller hon en dag i något liv, kommer att vakna upp till det ljus och den erfarenhet som hinduerna kallar för öppnandet av "Shivas öga". Varje impuls mot det högre livet kommer från Guden inom människan, från hennes Högre Själv – och den individ som lever efter bästa förmåga enligt det inre ljuset, kommer att uppleva enheten med Gudomen. Den sanna invigningen är alltid ett inre uppvaknade. Helena P Blavatsky säger:

"Kristus – den sanne esoteriske FRÄLSAREN – är inte en människa, utan DEN GUDOMLIGA PRINCIPEN i varje mänsklig varelse. Den som strävar att återuppväcka Anden inom sig, vilken hon själv korsfäst genom sina jordiska passioner, och begravt djupt i "griften", som är hennes syndfulla kött; och den som har kraft nog att välta undan materiens sten från öppningen till den inre helgedomen, den har den uppståndne Kristus "inom sig själv".

 [Utdrag ur Evangeliernas Esoteriska Karaktär av Helena Blavatsky]

Under de kristnas tidiga dagar, betraktades en person som inte hade uppfyllts av Kristus eller det Högre Självet som död, och att stiga upp eller uppstå från de "döda" betydde att försaka det syndfulla köttet och ta del av det andliga budet eller de ädlare delarna av människans natur.

TEOSOFISKA RÖRELSEN (nr 58)
 

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23