Det är med glädje som vi presenterar för vår läsekrets Jacob Bonggren (1854-1940) från Mora, som med all säkerhet måste ha varit en av de första teosofiska pionjärerna i Sverige, och definitivt den mest inflytelserika svensk-amerikanen i Amerika. Att vi inte nämnvärt hört talas om honom i våra teosofiska kretsar här i Sverige beror troligtvis på att han immigrerade till Amerika redan 1882, alltså flera år innan det Teosofiska Samfundet blev instiftat, vilket skedde i Stockholm 1889 . Med all sannolikhet måste Bonggren ha tillhört den krets av fritänkare som var förtruppen och de verkliga inspiratörerna till ett svenskt TS. I Amerika ”etablerade sig Jacob Bonggren som skribent i Chicago och blev en litterärt inflytelserik person inom en av Amerikas många etniska grupper, den svensk-amerikanska.” [1] 

”Det Chicago som Jacob Bonggren flyttade till 1883 hade på några decennier blivit Svensk-Amerikas ekonomiska och kulturella centrum och var för många immigranter en tillfällig uppehållsort inför en mer definitiv etablering i Amerika” [2] Den tidning som Jacob Bongren började arbeta för 1883,  ”Svenska Amerikanaren (SA) hade redan uppstått 1866 och den kom till som ett liberalt och i kyrkliga frågor obundet alternativ till den religiösa pressen, främst Hemlandet, som var Augustanasynodens organ.”[3]  Om tidningens policy i denna fråga kan vi läsa följande: ”I en näsknäpp åt Augustanasynoden”, ¾ 1878 s 1. kritiseras Augustasynoden och särskilt en av dess präster, som fördömer ”hemliga samfund”, bl. a. frimurarorden, och söker förhindra kyrkans medlemmar att ingå i sådana föreningar.” [4] Det rådde alltså en kamp om det fria ordet bland svensk-amerikanarna, och det var till detta tankeklimat som Jacob Bonggren anlände, till kampen om att vinna dessa själar åt en mera liberal livsåskådning i det fria och nya landet.  ”SA växte så småningom till den största svenskspråkiga tidningen i USA” [5] 

”Det var i arbetet vid SA som Jacob Bonggren skapade sin roll som kulturpersonlighet i Svensk-Amerika och blev en röst inom den offentlighet som uttalade sig om den etniska gruppens särart och framtid. Många av de dikter som Bonggren sedemera publicerade i samlingar och antologier hade ursprungligen införts i SA. Hans litterära och kulturella profil framträdde också genom artiklar och inlägg i tidningen. [6]  Jacob Bongren bodde i Chicago ända fram till 1937 och var hela tiden  (fram till 1936) anställd vid SA.[7]  

”Bonggrens intressen ledde också till att han engagerade sig i amerikanska sammanslutningar, främst teosofiska. År 1884 var han med om att bilda Chicagos första teosofiska loge, där man ägnade sig åt att skriva om ockultism och diskutera teosofi.” [8] Han var bekant med både Helena Blavatsky och brevväxlade med William Q Judge, och det finns en hel del material tillgängligt än idag, eftersom han skrev ockulta dagböcker precis som sin vän  August Strindberg gjorde och förde noggranna anteckningar om allt han hade lärt sig inom ockultism och teosofi. ”Vidare föreläste han om bl. a. litteratur i åtskilliga sällskap, bland dem Geijer Society vid North Park College i Rock Island. Han var också medlem i Svenska Sångarförbundet i Amerika, som bildades 1892 i Chicago. Inte oväntat var han medlem i Svenska Journalistförbundet i Amerika, startat i Chicago 1919, där han engagerade sig i förbundets litteraturkommitté.” [9]

”Att Bonggren samtidigt engagerade sig både i nykterhetsfrågor och teosofi är inte märkligt – som Bosse Sundin visar i en artikel om nykterhetskämpen Vilhelm Sköld (1861-1895) var kombinationen inte ovanlig och Sundin pekar på de båda Rörelsernas universalistiska inriktning med nyckelord som kärlek och broderskap. I teosofins budskap ingick dessutom renlevnadstanken och man förordade nykterhet och vegetarism. Vidare anknyter Sundin dessa tankar till den kristliga liberalismen som utifrån förnuftsargument angrep kyrkan. Sådan kritik ägnade sig ju Bonggren åt och han intresserade sig även i stor utsträckning för andra religioner och deras filosofier. Bonggren var både nykterist och (i perioder) vegetarian. 

En stor del av sin tid ägnade Bonggren åt läsning av teosofisk litteratur, skönlitteratur (svensk och utländsk) och litteraturhistoria. Sin kunskap om den svenska litteraturen vidarebefordrade han genom sina artiklar och föredrag i olika sammanhang.” [10] Bonggren skrev ibland under pseudonymerna Volontaire eller Molok [11] 

”Den litteratur som Bonggren ägnade signerade recensioner var framför allt teosofisk. År 1888 startade Bonggren två längre artikelserier, ’Kulturhistoriska småskizzer” och ’Ur det hemlighetsfullas verld”. Den första tar upp mytologi, kristen mystik, österländska religioner ur historiskt perspektiv, indianernas religiösa liv och fornnordisk gudalära med litterära kommentarer. Serien pågår i två sviter om totalt 100 avsnitt fram till 1893. ’Ur det hemlighetsfulla verld’ dryftar religiösa frågor, övernaturliga  skeenden, magi och clairvoyans i sammanlagt 89 kapitel. Här framförs också kritik av både materialismen och av falsk religiositet….Vad gäller Bonngrens egen religiösa utveckling så var det under denna  period hans intresse för teosofi växte fram och i recensioner och artiklar för han ut de teosofiska tankarna och försvarar läran (t.ex. 24/3 1892:1) Sin vilja till religiös tolerans visar han i beskrivningen av sin gudsbild, som respekterar olika sätt att uppfatta gudomen (11/10 1892:1)” [12] 

Bonggren” ägnar sig vid flera tillfällen åt litteraturkritik och gör subjektiva bedömningar – positiva såväl som negativa – av rikskända och provinsiella författare” [13] i ett fall  ledde till att en kollega skriver följande intressanta rader om Bonggren: 

”Hvad månde det innebära
Att jag så pneumatisk är?
Madame Blavatski´s astralkropp
Sin trollkraft mig beskär!

[---] Detta här är intet spektakel
Jag är theosof, ockultist
Det kan Björnson och Rydberg och Buddha
Samt Brandes vittna för visst” [14] 

”Jacob Bonggrens enda egna på svenska publicerade bok i USA var diktsamlingen Sånger och sagor. Han medverkade visserligen även i andra verk, men något självständigt svenskt arbete utkom inte efter 1902. De skrifter han gav ut var istället skrivna på engelska och avhandlade teosofiska och ockultistiska ämnen; alla sina svenska litterära bidrag införde han i tidningar, tidskrifter och samlingsvolymer av olika slag. 

Redan i Sverige uppvisade ju Bonggren ett intresse för religiösa frågor och vände sig då emot dogmatism och religiöst hyckleri. I USA kanaliserade han sitt engagemang år teosofins, spiritismens  och ockultismens håll, både organisatoriskt och i sitt litterära arbete. Hans första teosofiska skrift, The Second Coming of the Christ, utgavs i Chicago 1911 och är mer eller mindre en citatsamling som visar Nya Testamentets tecken och profetior om Kristi återkomst. De övriga publikationerna – The Philosophy of Occultism (Chicago 1921), The Occultist´s Seven Rules (Chicago 1921) och the Path (Chicago 1922) – utreder teosofins livsåskådning och baserar sig på hinduistiska, buddhistiska och kristna källor och filosofiska resonemang. Framför allt de två senare häftena ger praktiska och andliga råd om en rätt livsföring där osjälviskhet, medmänsklighet och oavbrutet sökande efter den rätta sanningen ( All philosophies and all religions are partial revelations of Universal and Absolute Truth”) utgör essentiella inslag. Man kan skönja Bonggrens livsfilosofi i hans poesi, som ju ofta uttrycker levnadsregler och moraliska ståndpunkter – i det avseendet överförde han sin teosofiska lärdom till en svensk-amerikansk publik. För övrigt sker emellertid hans skrivande och korrespondens i ämnet mest på engelska och vi finner således här en sfär där han inplacerar sig i ett amerikanskt sammanhang. Vissa av hans svensk-amerikanska kolleger hyste samma intresse för teosofi och ockultism, men även de tycks ha nöjt sig med att verka i den amerikanska miljön. Att intresset för teosofi var levande vid sekelslutet ger bl. a. H. Barton exempel på i sin biografiska skildring av farfadern Ernest Svensson; Barton 1981, s. 129. Kolleger i Svensk-Amerika som intresserade sig för teosofin var bl. a. Johan G. R. Banér, Gudmund Åkermark och Carl Fredrik Peterson. Jämför ovan om Vilhelm  i Sverige.

Sannolikt var teosofin alltför avvikande för att passa in i en offentlig svensk-amerikansk ideologi, varför dess utövare inte gjorde några större ansträngningar att lansera den t. ex. i pressen. Bonggren sträckte sig till att infoga några artiklar i sina egna serier i SA och genom att recensera teosofisk litteratur. En ideologisk tanke avspeglar sig också i språkvalet: för Bonggren och många andra skribenter var det självklart att agera förebilder och vara språkvårdare. Inte minst det skönlitterära skrivandet tjänade ju denna strävan och var en viktig del av arbetet att förmedla det svenska språket till svensk-amerikanerna.” [15] 

”I sin egenskap av journalist och poet ägnade sig Bonggren åt en omfattande korrespondens, som inte minst riktade sig till representanter för den svenska litterära offentligheten. Ett otal brev är helt enkelt hyllningar till författare, medlemmar av hovet och andra etablerade personer; andra brev berör mer direkt litterära frågor. Från Snoilsky erhåller Bonggren 1898 ett tackbrev för översända dikter och han mottar också svar från författare som Heidenstam, Bertil Gripenberg, Karlfeldt, Strindberg och Lagerlöf ( vid invalet i Svenska akademien 1914).” [16] 

Vi kommer i en serie artiklar om Jacob Bonggren att behandla hans verk, ockulta dagböcker, brev och korrespondens, som alla har ett stort värde när det gäller att försöka förstå teosofins spridning bland svenskar både här i Sverige och i USA. Det har i dagarna kommit till vår kännedom att det även finns en del brev mellan Bonggren och William Quan Judge som är nästan helt okända. Dessa brev som är skrivna på engelska kommer vi att översätta till svenska och sedan publicera dem. Detta är ett naturligt led i att försöka kartlägga ”den svenska teosofiska historien”, vilket är en fortsättning på det projekt som inleddes år 2000, kallat Svensk Teosofisk Historia.

VÅR PLIKT

Gjut aldrig diktens unga, ädla vin
I gamla flaskor! Mögel det förtär.
Var aktsam! Kasta pärlor ej för svin!
Gif icke hundarne hvad heligt är!
Men så i liknelser med must och märg
Ett himlasäde utaf hoppets ord!
Vid väg, bland törnen och på hälleberg
Nog faller somt, förgylldt af solens färg,
Och ingen skörd blir där af sädet spord;
Men mycket faller ock i bördig jord
[17]

LOTUSBLOMMAN
Efter en indisk idé

Likna lotusplantan! Fäst vid gruset,
Tungt och klibbigt, dunkelt såsom natten,
Tränger veka stammen genom vatten,
Slår där ofvan blomman upp mot kluset.
Karmas vindar leda böljeslagen.
Sträfva fram ur gruset, upp i dagen!
[18]

 

Utgivarna
TEOSOFISKA KOMPANIET
Malmö den 18 februari 2004

______________
Fotnoter:

Alla citat är hämtade från ”Skribent i Svensk-Amerika – Jacob Bonggren, Journalist och Poet” av Anna Williams. Utgiven  i Uppsala 1991, Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen.

[1]   dito sid  9
[2]   dito sid 91
[3]   dito, sid. 94
[4]   dito, sid. 98-99, fotnot 30
[5]   dito , sid 98
[6]   dito, sid 101
[7]   dito, sid 103
[8]   dito, sid 104
[9]   dito, sid 104-105
[10] dito, sid 105
[11] dito, sid 83.
[12] dito, sid 110-111
[13] dito, sid 112
[14] dito, sid 112, fotnot 90
[15] dito, sid. 132-133
[16] dito, sid, 134
[17] Dikt av Jacob Bonggren införd i Teosofisk Tidskrift, jan, 1895
[18] Dikt av Jacob Bonggren införd i Teosofisk Tidskrift, febr, 1895

 ___________________________________________________________________

länk till Teosofi Fonden – Svensk Teosofisk Historia

___________________________________________________________________