Zodiakens Tolv Tecken av T Subba Row

Zodiakens indelning i olika tecken daterar sig till urminnes tider. Den har vunnit en världsomfattande berömmelse och finns i flera nationers astrologiska system. Uppfinningen av Zodiaken och dess tecken har tillskrivits olika nationer av olika fornforskare. Några förklarar att det från början endast fanns tio tecken och att ett av dessa sedermera uppdelades i två skilda tecken, och att ytterligare ett lades till antalet för att framställa den esoteriska betydelsen på ett mer djupsinnigt sätt, och på samma gång dölja den på ett mer fullkomligt sätt för den icke-initierade allmänheten. Det är mycket troligt att det verkliga filosofiska indelningsbegreppet har sitt ursprung i någon speciell nation, och att de olika tecknens angivna namn blivit översatta till andra nationers språk. Det viktigaste syftet med denna artikel är emellertid inte att bestämma vilken nation som hade äran att uppfinna tecknen i fråga, utan att till en viss grad, antyda den verkliga filosofiska betydelsen som innefattas däri, samt tillvägagångssättet att upptäcka resten av betydelsen vilken ännu inte uppenbarats. Men med utgångspunkt från denna texts innehåll kan slutsatsen lämpligen dras att likt så många andra filosofiska myter och allegorier, så härstammar uppfinningen av Zodiaken och dess tecken från det forntida Indien.

Vilket är då dess verkliga ursprung och vilka är de filosofiska begrepp som Zodiaken och dess tecken är avsedda att representera? Antyder de olika tecknen enbart formen eller gestalten av de olika konstellationerna som innefattas i indelningarna, eller är de helt enkelt skapade masker för att beslöja någon dold betydelse? Det förstnämnda förmodandet håller absolut inte måttet av två anledningar, nämligen:

I. Hinduerna var förtrogna med dagjämningspunkternas precession, som lätt kan ses från deras astronomiska verk och från deras almanackor publicerade av hinduiska astronomer. Följaktligen var de fullt medvetna om det faktum att konstellationerna i zodiakens olika indelningar inte var fixerade. De kunde därför inte ha angivit särskilda former för dessa skiftande grupper av fixstjärnor med hänvisning till zodiakens indelning. Men namnen tyder på att zodiakens tecken hela tiden har varit oförändrade. Detta innebär således att de namn som tilldelats de olika tecknen, överhuvudtaget inte har något samröre med gestalterna som innefattas i konstellationerna.

II. De angivna namnen för dessa tecken av de gamla sanskritförfattarna och deras exoteriska eller bokstavliga betydelse är följande:

TECKNENS NAMN EXOTERISKA ELLER BOKSTAVLIGA BETYDELSER.

1.   Mesha                 Väduren eller Aries.
2.   Rishabha             Oxen eller Taurus.
3.   Mithuna               Tvillingarna eller Gemini (manlig och kvinnlig).
4.   Karkataka           Kräftan eller Cancer.
5.   Simha                  Lejonet eller Leo.
6.   Kanya                 Virgo.[1] eller Jungfrun
7.   Tula                     Vågen eller Libra.
8.   Vrischika             Skorpionen eller Scorpio.
9.   Dhanus                Skytten eller Sagittarius.
10. Makara               Stenbocken eller Capricornus. (Krokodilen på sanskrit.)
11. Kumbha              Vattumannen eller Aquarius.
12. Meenam              Fiskarna eller Pisces.

__________________

[1] Virgo-Scorpio, då ingen annan än de initierade visste att det fanns tolv tecken. Virgo-Scorpio var då (för de oinvigda) åtföljt av Sagittarius. Vid mitten eller förbindelsepunkten där nu Libra står och vid det tecknet nu kallat Virgo, fanns två mystiska tecken införda som förblev oförståeliga för den oinvigde – UTG. THEOS.

De konstellationers gestalter som innefattades i tecknen vid den tiden då indelningen gjordes liknar inte alls formen på de djur, reptiler och andra ting som namnen antydde dem till. Sanningen av detta påstående kan bekräftas genom att undersöka konturerna hos de olika konstellationerna. Om inte formen av krokodilen [2] eller kräftan frambringas av iakttagarens egen fantasi finns det ringa eller mycket liten chans att själva stjärnorna skulle frammana en idé om en sådan gestalt på det himmelsblå stjärnbeströdda himlavalvet.

__________________

[2] Denna konstellation kallades aldrig för krokodilen av de gamla västerländska astronomerna, vilka beskrev den som en en get med horn och kallade den sålunda - Capricornus – UTG. THEOS.

Om nu konstellationerna inte har någonting att göra med namnens ursprung varmed zodiakens indelningar indikeras, så måste vi söka efter någon annan källa som kan ha gett upphov till dessa benämningar. Det blir mitt syfte att reda ut en del av detta mysterium som är förenat med zodiakens tecken, liksom att avslöja en del av de upphöjda begrepp ur den forntida hinduiska filosofin som gav upphov till dessa. Zodiakens tecken har mer än en betydelse.

Från en synpunkt representerar dessa de olika evolutionsskeden fram till det nuvarande materiella universum med de fem elementen i fenomenell existens. Liksom författaren av Isis Unveiled har förklarat i det andra bandet av hennes beundransvärda ”verk”, så ska ”Nyckeln skall vridas om sju gånger” för att man skall kunna förstå hela den filosofi som ligger till grund för dessa tecken. Men jag skall bara vrida om den en gång och förmedla innehållet av det första kapitlet om Evolutionens Historia. Det är mycket lyckosamt att sanskritnamnen som tillskrivs de olika indelningarna av ariska filosofer i sig innehåller nyckeln till lösningen av problemet. De av mina läsare som i någon utsträckning har studerat Indiens gamla Mantra och Tantra Shastras [3], har väl märkt att sanskritord mycket ofta är gjorda att förmedla en särskild dold mening genom ett på förhand välkänt sätt av metoder och en underförstådd vedertagen sed, medan deras bokstavliga innebörd är någonting annat än den antydda meningen. Det följande är några av de regler som kan hjälpa en sökande att spåra den djupa innebörden av de gamla sanskritbeteckningarna som man kan finna i gamla ariska myter och allegorier:
__________________

[3] Verk om Besvärjelser och Magi.

1. Ta reda på synonymer till det använda ordet som har andra betydelser.

2. Ta reda på det numeriska värdet på de bokstäver som bildar ordet, enligt de metoder som förmedlas i gamla Tantriska verk.

3. Undersök de gamla myterna eller allegorierna, ifall det finns några, som har någon speciell förbindelse med ordet i fråga.

4. Kasta om de olika stavelserna som kombinerar ordet och undersök de nya kombinationerna som på så vis uppkommer och dess betydelser osv.

Jag kommer nu att tillämpa några av de ovannämnda reglerna på namnen i Zodiakens tolv tecken.

I. Mesha – Ett av detta ords synonymer är Aja. Aja betyder bokstavligen det som inte har någon födelse och tillämpas på den Eviga Brahman i vissa delar av upanishaderna. Så det första tecknet är avsett att representera Parabrahman, den själv-existerande, eviga, självtillräckliga orsaken till allt.

II. Rishabha – Detta ord används på flera ställen i upanishaderna och i Vedaböckerna för att beteckna Pranava (Aum). Shankaracharya har tolkat det så i flera delar av sina kommentarier. Till exempel ”Rishabha – chandasam rishabhasya pradhanasya pranavasya”.

III. Mithuna – Såsom ordet tydligt antyder är detta tecken avsett att representera den första androgyna, Ardhanariswara, den bi-sexuella Sefira-Adam Kadmon.

IV. Karkataka – När stavelserna omvandlas till motsvarande siffror, enligt det vanliga omvandlingssättet, så ofta hänsyftat till i Mantra Shastra, kommer ordet i fråga att representeras av ////. Detta tecken är då uppenbarligen avsett att representera det heliga Tetragrammet; Parabrahmataraka; Pranava sönderdelad i fyra avskilda väsen motsvarande dess fyra Matras; De fyra Avasthas indikerade genom Jagrata (vaket) Avastha, Swapna (drömmande) Avastha, Sushupti (djup sömn) Avastha och Turiya (det sista stadiet, det vill säga, Nirvana) Avastha (som ännu är potentiellt); Brahmas fyra tillstånd kallades Vaishvanara, Taijasa (eller Hiranyagarbha), Pragna och Ishvara, representerande genom Brahma, Vishnu, Maheshvara och Sadashiva, Parabrahmas fyra aspekter, såsom Sthula (grov), Sukshma (subtil), Bija (frö) och Sakshi (Vittnet); Det Heliga Ordets fyra stadier eller villkor benämnda Para, Pashyanti, Madhyama och Vaikhari; Nada, Bindu, Shakti och Kala. Detta tecken fullständigar den första fyrfalden.

V. Simha – Detta ord innehåller en värld av ockulta betydelser och det vore oklokt av mig att avslöja alla dess betydelser i denna artikel. För det nuvarande syftet är det tillräckligt att ge en allmän antydning om dess innebörd.

Två av dess synonyma termer är Panchasya och Hari och dess numerära placering inom zodiakens indelningen (varande det femte tecknet) pekar tydligt på den tidigare synonymen. Denna synonym – Panchasya – visar att tecknet är avsett att representera de fem Brahmas – nämligen Ishana, Aghora, Tatpurusha, Vamadeva och Sadyojata – de fem Buddhorna. Den andra synonymen visar det vara Narayana, Jivatman eller Pratyagatma. Sukharahasya upanishaden kommer att visa att de gamla ariska filosoferna betraktade Narayana som Jivatman. [5] Vaishnaviterna kommer nog inte att medge detta. Men som en advaita betraktar jag Jivatma identisk med Paramatma i dess verkliga essens när den är avklädd sina illusoriska attribut som skapats av Ajnana eller Avidya – okunnighet. Jivatma är korrekt placerad i det femte tecknet räknat från Mesha, eftersom det femte tecknet är putrasthana eller sonens hus enligt de hinduiska astrologiska reglerna. Tecknet i fråga representerar Jivatma – Paramatmas son så att säga.

(Jag får också tillägga att det representerar den verklige Kristus, den smorde rena anden, fastän många kristna kommer att rynka på pannan åt denna tolkning.) [6] Jag vill bara här tillägga att om inte detta teckens natur blir fullständigt förstådd kommer det att bli omöjligt att förstå de tre nästföljande tecknen och deras verkliga ordningsföljd och innebörd. De element eller väsen som endast har en potentiell existens i detta tecken blir klart avskilda väsen i de tre följande tecknen. Deras förening i ett enda väsen leder till det fenomenella universumets förstörelse och till igenkännandet av den rena Anden och deras separation har motsatt effekt. Det leder till materiell jordbunden existens och åskådliggör Avidyas (okunnighetens) eller Mayas (illusionens) bildgalleri. Om den verkliga stavningen av namnet, som tecknet i fråga antyder, helt och hållet förstås kan man lätt se att de tre följande tecknen inte är vad de borde vara. Kanya eller Virgo och Vrischika eller Scorpio borde bilda ett enda tecken, och Tula måste följa det nämnda tecknet om det överhuvudtaget är nödvändigt att ha ett separat tecken med detta namn. Men en delning mellan Kanya och Vrischika genomfördes genom att placera tecknet Tula mellan de två. Syftet med denna separation blir uppenbar genom att undersöka betydelsen av de tre tecknen.

__________________

[5] I dess lägsta eller mest materiella tillstånd, såsom livsprincipen vilken ger liv åt djur och växtvärldarnas materiella kroppar osv. – UTG. THEOS.

[6] Inte desto mindre är det sant. Jivatman i Mikrokosmos (människan) är samma andliga essens som besjälar Makrokosmos (universum), differentieringen eller den specifika skillnaden mellan de två Jivatmans visar sig blott i de två tillstånden eller villkoren av en och samma Kraft. Följaktligen är ”Paramatman´s son” en evig korrelation av Fader-Orsaken. Purusha manifesterar sig själv såsom Brahman av det ”Gyllene Ägget” och varder Viraj – Universum. Vi är ”alla föda av Aditi genom vattnet” (”Hymner av Maruterna” [Rig-Veda-Samhita] X, 63,2) och ”Varat föddes ur icke-varat” [Rig-Veda-Samhita X, 72 ,3,]. – UTG. THEOS.

VI. Kanya – Betyder en jungfru och representerar Shakti eller Mahamaya. Tecknet i fråga är den sjätte Rashi eller avdelningen och antyder att det finns sex huvudsakliga krafter i Naturen. Dessa krafter har olika uppsättningar av namn inom sanskritfilosofin. Enligt ett systems namnbeteckningar, kallas de för följande: (1) Parashakti; (2) Jnanashakti; (3) Icchashakti (viljekraften); (4) Kriyashakti; (5) Kundalinishakti och (6) Mantrikashakti.[7] De sex krafterna är i dess förening representerad av Astralljuset. [8]

__________________

[7] Parashakti: Bokstavligen den stora eller högsta kraften eller makten. Det innebär och innefattar ljusets och värmets krafter.

Jnanashakti: Bokstavligen den intellektuella kraften, den verkliga visdomens eller kunskapens kraft. Den har två aspekter:

I. Det följande är några av dess manifestationer då den befinner sig under materiella villkors inflytande eller kontroll.

(a) Förnuftets förmåga att tolka våra sinnesintryck. (b) Dess förmåga att återkalla idéer ur det förflutna (minnet) och skapa förväntningar inför framtiden. (c) Dess förmåga som ger sig tillkänna i det som nutidens psykologer kallar ”associationslagarna”, och som sätter henne i stånd att bilda en bestående idéförbindelse mellan olika grupper av förnimmelser, och sålunda alstra föreställningen eller idén om ett yttre föremål. (d) Dess förmåga att sammanlänka våra idéer genom minnets hemlighetsfulla länk och att sålunda framkalla föreställningen om självet, eller individualiteten.

II. Det följande är några av dess manifestationer då den är frigjord från materians band:

(a) Klärvoajans. (b) Psykometri.

Icchashakti: Bokstavligen viljans kraft. Dess vanligaste manifestationer är frambringandet av vissa nervströmmar vilka sätter i rörelse sådana muskler som krävs för att genomföra den önskade handlingen.

Kriyashakti: den hemlighetsfulla makt hos tanken, som sätter den i stånd att genom sin egen inneboende energi frambringa yttre, förnimbara, fenomenella verkningar. De forntida vidhöll, att varje idé manifesterar sig i det yttre om uppmärksamheten djupt koncentreras på denna. På samma sätt följer på en intensiv stark vilja det önskade resultatet. En Yogi utför i allmänhet sina underverk medelst Icchashakti och Kriyashakti.

Kundalinishakti: Bokstavligen den makt eller kraft som rör sig i en ormlik eller ringlande bana. Den är den universella livsprincipen som manifesterar sig överallt i Naturen. Denna kraft innefattar i sig de två stora krafterna attraktion och repulsion. Elektricitet och magnetism är blott yttringar därav. Den är den makt eller kraft vilken åstadkommer ”kontinuerliga justeringar av inre förhållande efter yttre förhållande” som är livets essens enligt Herbert Spencer, och som enligt de forntida hinduiska filosofernas läror utgör grunden till själavandringen eller Punarjanma (återfödelsen).

En Yogi måste fullständigt behärska denna makt eller kraft innan han kan vinna Moksha. Denna kraft är i själva verket den stora ormen i Biblen.

Mantrikashakti: Bokstavligen bokstävernas, det talade ordets eller musikens kraft eller makt. Hela den gamla skriften Mantra Shastra handlar uteslutande om denna kraft med alla dess manifestationer. Ordets makt som Jesus Kristus talar om är en manifestation av Shakti. Musikens inflytande är en av dess vanliga yttringar. Det undergörande outsägliga namnets makt krönes genom Shaktis yttringar.

Den nutida vetenskapen har blott delvis utforskat den första, andra och femte av de ovannämnda krafterna, men svävar helt och hållet i okunnighet om de återstående. [Se Den Hemliga Läran, band I, ss 305-306.]

[8] Även själva namnet Kanya (Jungfrun) visar hur alla de gamla esoteriska systemen överensstämmer i alla sina grundläggande läror. Kabbalisterna och de hermetiska filosoferna kallade Astralljuset den ”Himmelska eller Gudomliga Jungfrun”. Astralljuset är i sin förening den sjunde. Därför är de sju principerna spridda i varje enhet eller de sex och en – två trianglar och en krona. – UTG.THEOS.

VII. Tula. Då den representeras med siffror enligt den ovannämnda metoden kommer detta ord att bli omvandlat till 36. Detta tecken är uppenbarligen avsett att representera de 36 Tattworna. (Tattwornas antal varierar med de olika filosofernas åsikter, men allmänt av Shakteyas [Shaktianhängare] och av flera av de forntida Rishierna, sådana som Agastya, Durasa och Parashurama och så vidare, har antalet Tattwor uppgetts vara 36). Jivatma skiljer sig från Paramatma, eller om samma sak förklaras med andra ord, ”Baddha” skiljer sig från ”Mukta” [9] genom att vara innesluten, så att säga, inom dessa 36 Tattwor, emedan den andra är fri. Detta tecken förbereder vägen till den jordiska Adam och till Nara [människan]. Såsom Naras emblem är det korrekt placerat som det sjunde tecknet.

__________________

[9] Liksom det Oändliga skiljer sig från det Ändliga och det Obegränsade från det Begränsade. UTG. THEOS

VIII. Vrischika. – De gamla filosoferna har konstaterat att när solen är placerad i detta Rashi eller tecken kallas den för Vishnu (se den 12te Skandhan av Bhagavata). Detta tecken är avsett att representera Vishnu. Vishnu betyder ordagrant det som är utvidgat – utvidgat som Vishva eller Universum. I egentlig mening är Vishva själv Vishnu (se Shankaracharyas kommentarier över Vishnusahasranama). Jag har redan antytt att Vishnu representerar Svapnavastha eller drömtillståndet. Det ifrågavarande tecknet innebär egentligen universum i tanken eller universum i den gudomliga föreställningen.

Det är riktigt placerat som det motsatta tecknet till Rishabha eller Pranava. Analyser av Pranava och nedåt leder till Tankens Universum, och syntesen av den senare leder uppåt till Pranava (Aum). Vi har nu nått fram till universums idealistiska tillstånd innan det träder in i materiell existens. Utvidgningen av Bija eller det ursprungliga fröet till universum är bara möjligt när de 36 Tattworna [10] blir placerade mellan Maya och Jivatma. Drömtillståndet förorsakas genom medverkan av dessa ”Tattwor”. Det är existensen av dessa Tattwor som frambringar Hamsa i existens. Förintandet av dessa Tattwor markerar början av syntesen i riktning mot Pranava och Brahman och omvänder Hamsa till Soham. Eftersom de är avsedda att representera de olika evolutionsskedena från Brahman nedåt till det materiella universum finns de tre tecknen Kanya, Tula och Vrischika placerade i den ordningsföljden i vilken de nu står som tre åtskilda tecken.

__________________

[10] 36 är tre gånger 12 eller 9 Tetraktis eller 12 Triader, det mest heliga talen bland de kabbalistiska och pythagoriska siffertalen. – UTG. THEOS

IX. Dhanus (Sagittarius). – Då den representeras med siffror är namnet likvärdigt med 9, och den ifrågavarande indelningen är den nionde indelningen räknat från Mesha. Tecknet antyder därför tydligt de 9 Brahmas – de 9 Prajapatierna som bistår Demiurgen i uppbyggandet av det materiella universum.

X. Makara. – Det finns en del svårigheter i att tolka detta ord; ändå så innehåller det i sig ledtråden till den riktiga tolkningen. Bokstaven Ma är likvärdig med siffran 5 och Kara betyder hand. I sanskrit betyder Tribhuja en triangel, bhuja eller kara (båda är synonymer) och anses betyda en sida. Så Makara eller Panchakara betyder en Pentagon [femhörning] [11].

__________________

[11] Den ”femuddiga stjärnan” eller pentagrammet representerade människans fem lemmar. – UTG. THEOS.

Makara är det tionde tecknet, och termen ”Dashadisha” används allmänt av sanskritförfattare för att betona universums ytor eller sidor. Tecknet ifråga, är avsett att representera universums ytor, och antyder att universums form är begränsad genom Pentagoner. Om vi tar pentagonerna som regelbundna pentagoner (om vi antar eller förmodar att universum är symmetriskt uppbyggt) kommer figuren av det materiella universum naturligtvis att vara en Dodekaeder, den geometriska modell som Demiurgen efterliknade under uppbyggandet av det materiella universum. Om Tula var en senare uppfinning och det tidigare istället för de tre tecknen ”Kanya”, ”Tula” och ”Vrischika” endast fanns ett tecken som i sig kombinerade Kanya och Vrischika, vore det tecken som vi nu betraktar det gamla systemets åttonde tecken, och det är också ett utmärkande faktum att sanskrit författare i allmänhet talar om Ashtadisha, eller den åttasidiga begränsade rymden. Det är högst troligt att antalet Disha kan ha förändrats från 8 till 10 då det tidigare existerande Virgo-Scorpio uppdelades i tre avskilda tecken.

Vidare kan Kara bli tagen att representera den femuddiga stjärnans utskjutande trianglar. Denna figur kan också kallas för en slags regelbunden pentagon. (Se Todhunters Spherical Trigonometry, sid. 143.) Om denna tolkning accepteras representerar det ifrågavarande Rashi eller tecknet ”mikrokosmos”. Men ”mikrokosmos” eller världstanken representeras i själva verket genom Vrischika. Från en objektiv synpunkt representeras ”mikrokosmos” av den mänskliga kroppen. Makara kan sägas representera samtidigt både mikrokosmos och makrokosmos, såsom yttre förnimmelseobjekt.

I samband med detta tecken skall jag förklara några få viktiga fakta som jag ber er att acceptera av hänsyn till dem som är intresserade i att undersöka det forntida Indiens ockulta vetenskap. Det påstås allmänt av de forntida filosoferna att makrokosmos liknar mikrokosmos genom att ha ett Sthula Sharira och ett Sukshma Sharira. Det synliga universum är Vishvas Sthula Sharira; de forntida filosoferna påstod att som ett underlag för detta synliga universum, finns det ett annat universum – vi kan kanske kalla det Astralljusets universum – Noumenon, det verkliga universum, så att säga detta synliga universums själ. Det antyds dunkelt i särskilda passager inom Vedaböckerna och upanishaderna att detta dolda universum av Astralt Ljus bör representeras av en Ikosaeder. Sambandet mellan en ikosaeder och en dodekaeder är mycket speciell och intressant fastän figurerna synes vara mycket olika varandra. Sambandet kan förstås genom den nedan nämnda geometriska konstruktionen. Rita en Cirkel runt en Ikosaeder; låt vertikaler dras från Cirkelns centrum mot dess sidor så att de möts vid Cirkelns yta. Om nu genomskärningspunkterna förenas bildas en Dodekaeder inom Cirkeln. Genom en liknande process kan en Ikosaeder konstrueras från en Dodekaeder. (Se Todhunters Spherical Trigonometry, s 141: artikel 193.) Den ovanbeskrivna konstruerade figuren kommer att representera materians universum och Astralljusets universum som det verkligen existerar. Jag skall emellertid inte nu fortsätta att visa hur Astralljusets universum kan betraktas under symbolen av en ikosaeder. Jag skall bara förklara här att de ariska filosofernas föreställning inte ska betraktas som enbart ”teologiskt nonsens” eller som ett påhitt av livlig fantasi. Den verkliga innebörden av föreställningen i fråga kan, tror jag, förklaras genom hänvisning till den psykologiska och fysiska vetenskapen hos de forntida. Men jag måste stoppa här och fortsätta att betrakta betydelsen av de två återstående tecknen.

XI. Kumbha (eller Aquarius). – Då den representeras med siffror är ordet likvärdigt med 14. Det är då lätt att inse att indelningen i fråga är avsedd att representera ”Chaturdasha Bhuvana”, eller de i sanskritverk omtalande 14 Lokas.

XII. Mina (eller Pisces). Detta ord är åter representerat med 5 då det skrivs med siffror, och uppenbarligen avsedd att förmedla idén om Panchamahabhutas eller de 5 elementen. Tecknet antyder också att vatten (inte det vanliga vattnet utan de gamla alkemisternas universella lösningsmedel) är det allra viktigaste bland de nämnda elementen.

Jag har nu avslutat uppgiften som jag satt mig för i denna artikel. Min uppgift är inte att förklara den forntida skapelseteorin, utan att visa sambandet mellan denna teori och zodiakens indelningar. Jag har här endast kastat ljus över en mycket liten del av den filosofi som finns inbäddad i dessa tecken. Slöjan som skickligt kastats över vissa delar av mysteriet som är förenat med dessa tecken av de gamla filosoferna kommer aldrig att lyftas upp för den icke-initierade publikens nöje eller upplysning.

För att nu sammanfatta de påstådda fakta som finns i denna artikel är innehållet av de första kapitlet av detta universums historia följande:

(1). Det självexisterande, eviga Brahman.

(2). Pranava (Aum).

(3). Den androgyna Brahma, eller den bi-sexuella Sefira-Adam Kadmon.

(4). Det Heliga Tetragrammet – Pranavas fyra Matras – de fyra Avasthas – Brahmas fyra tillstånd – den Heliga Taraka.

(5). De fem Brahmas – de fem Buddhorna som i dess helhet representerar Jivatma.

(6). Astralljuset – den Heliga Jungfrun – Naturens sex krafter.

(7). De trettiosex Tattwor sprungna ur Avidya.

(8). Universum i tanken – Svapna Avastha – mikrokosmos sett från en subjektiv synpunkt.

(9). De nio Prajapatierna – Demiurgens assistenter. [12]

(10). Det materiella universums form i Demiurgens tanke – DODEKAEDERN.

(11). De fjorton lokas.

(12). De fem elementen.

Historien om skapelsen och denna värld från dess begynnelse till närvarande tid består av Sju kapitel. Det Sjunde kapitlet är ännu inte fullbordat.

__________________

[12] De nio kabbalistiska Sefiroterna som emanerat från Sefira, det tionde och Sefiras huvud är identiska. Tre treenigheter eller triader med deras emanerande princip bildar pythagoréernas mystiska Dekad, sammanfattningen av allt som representerar hela Kosmos. – UTG. TEOS.

T. SUBBA ROW.

Översatt från T Subba Row Collected Writings compiled and annotated by Henk J. Spierenburg.
Finns även i från Five Years of Theosophy, sid.103-118 ,”Twelwe Signs of the Zodiac”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1980.

Länk till T Subba Row Online

T. Subba Row Collected Writings

T. Subba Row played a key role in the early history of the Theosophical Society. He shared with H.P. Blavatsky the same adept teacher (Morya), and through his writings and lectures he helped to elucidate and promote interest in the theosophic philosophy. T. Subba Row Collected Writings, compiled and annotated by Henk J. Spierenburg, consists of two volumes, published by Point Loma Publications in 2001 and 2002.

Click here to order from Point Loma Publications.

T. Subba Row Collected Writings
Compiled and annotated by Henk J. Spierenburg

Volume I covers such subjects as "The Twelve Signs of the Zodiac," "The Philosophy of Spirit," "A Personal and Impersonal God," as well as inquiries into Buddhism, the sevenfold principles in man, and a detailed biographical overview of T. Subba Row.

xxiv + 264 pages
$18.50, paper
ISBN: 1-889598-30-5

Volume II covers such subjects as esoteric teachings on rays, chakras, and women adepts, as well as a wide range of subjects including Gautama Buddha, the human monad, devachan and Subba Row's insightful commentary on the Bhagavad Gita.

x + 390 pages; bibliography, index to both volumes.
$18.50, paper
ISBN: 1-889598-31-3

SUPPLEMENT

PLATONSKA KROPPAR

Former i tre dimensioner

Verkligheten är tredimensionell. Den består av saker vi kan ta på och iaktta, saker som är konkreta. Fördelen med att arbeta med sådana föremål, utöver att de är verkliga, är att de tvingar barn att tänka på flera saker samtidigt. Förutom längden och bredden, även höjden. Och inte bara en yta, utan flera ytor i kombination.

En polyeder är ett tredimensionellt föremål, som kuben och rätblocket. Kuben är en regelbunden polyeder, vilket innebär att alla ytor är av samma form, alla kanter är lika långa och alla vinklar lika stora. Det finns fem regelbundna polyedrar. De kallas platonska kroppar. De fem kropparna har fått sitt namn efter den grekiske filosofen Platon (427-347 f.Kr.) I sin skapelseberättelse Timaios ger han de fem kropparna en symbolisk betydelse. Tre av dem består av enbart liksidiga trianglar:


Tetraeder (pyramiden) har 4 trianglar. Platonskt element: eld	Oktaeder har 8 trianglar. Platonskt element: luft	Ikosaeder har 20 trianglar. Platonskt element: vatten


Hexaeder (kuben ) består av 6 kvadrater. Platonskt element: jord	Dodekaeder, består av 12 pentagoner. Platonskt element: eter

Platon menade att allt i himlen och på jorden är uppbyggt av de fyra elementen: eld, luft, vatten och jord. Och eftersom de regelbundna kropparna är skönast och mest perfekta i formen, så är de fyra elementen i sin tur uppbyggda av dessa. Elden består av tetraedrar. Luften av oktaedrar. Vattnet av ikosaedrar och jorden av kuber. Den femte, dodekaedern, är den kropp som bildar världsalltets omkrets.

För att vara en Platonisk kropp ska det vara lika många och lika långa sidoytor och alla vinklar på varje sidoyta ska vara lika.

Det finns endast 5 reguljära polyedrar, nämligen de som består av:

3-liksidiga ytor: Tetraeder (4 ytor och 4 hörn); Oktaeder (8 ytor och 6 hörn); Ikosaeder (20 ytor och 12 hörn).

4-liksidiga ytor: Hexaeder (6 ytor och 8 hörn)

5-liksidiga ytor: Dodekaeder (12 ytor och 20 hörn)

En polygon är liksidig om alla sidor är lika långa, och likvinklig om alla vinklar är lika.

En regelbunden (reguljär) polygon är en polygon som är både liksidig och likvinklig.

En regelbunden triangel är en liksidig triangel. En regelbunden fyrhörning är en kvadrat.

En regelbunden polyeder är en polyeder, vars begräsningsytor är kongruenta, regelbundna polygoner och vars hörn är kongruenta, regelbundna hörn.

Ett regelbundet hörn är ett hörn, i vilket alla sidovinklar är lika stora och alla kantvinklar lika stora.

Det finns fem och endast fem regelbundna polyedrar, nämnligen: Tetraedern, hexaedern (kuben eller tärningen) dodekaedern, oktaedern och ikosaedern.

	Tetraeder	Hexaeder tärning, kub	Dodekaeder	Oktaeder	Ikosaeder

Sidoytorna:	4 liksidiga trianglar	6 kvadrater	12 reguljära femhörningar	8 liksidiga trianglar	20 liksidiga trianglar
Antal kanter:	6	12	30	12	30
Kantvinkel:	60º	90º	108º	60º	60º
Ytan:		6a²		2	5
Volym:		a³

***************************************************************'

The 5 Platonic solids (Tetrahedron, Cube or (Hexahedron),Octahedron, Dodecahedron & Icosahedron) are ideal, prima! models of crystal patterns that occur throughout the world of minerals in countless variations. These are the only five regular polyhedra, that is, the only five solids made from the same equilateral, equiangular polygons. To the Greeks, these solids symholized fire, earth, air, spirit (or ether) and water respectively. The cube and octahedron are duals, meaning that one can be created by connecting the midpoints of the faces of the other. The icosahedron and dodecahedron are also duals of each other, and three mutually perpendicular, mutually bisecting golden rectangles can be drawn connecting their
vertices and midpoints, respectively. The tetrahedron is a dual to itseif

_________________________________________________________________