nr 242

 W.Q.J. Dagen 2011
WILLIAM QUAN JUDGE – 21 mars Vårdagjämning

...På tal om den teosofiska kretsen så kan vi instämma med att William Quan Judge hör verkligen till den inre kretsen av teosofer som var verksamma i det ursprungliga skedet med att sprida teosofin. Det är ju därför han ingår i den grupp av förmedlare som vi här inom ULT fäster så stor vikt vid. William Quan Judge tillsammans med Helena Blavatsky och Robert Crosbie bildar enligt vår uppfattning den ockulta triangeln av förmedlare från slutet av artonhundratalet in i detta århundrade – tjänare till Mästarna och deras Broderskap.

Jag har här i min hand den allra första skrift som William Quan Judge satte samman. Det är också en av de första specialskrifter eller häften som vi i Malmö-Logen har gett ut, och den heter Teosofisk resumé. Det är en mycket kort och koncis framställning av teosofins mest grundläggande teser. Man ska inte låta sig vilseledas av att den är lätt att gå igenom och tro att ”den redogörelsen var väldigt enkel och kortfattad, den kan väl knappast tillfoga mig någonting”.

Det är så att kunde jag förstå dessa principer fullständigt skulle det innebära att jag är en fullfjädrad Mästare, för här finns förklarat nästan allt det teosofin anser är väsentligt att förstå i mänsklighetens utveckling och för att utveckla sitt eget medvetande, nå sin egen kärna, alltså den Yttersta Verkligheten. Vägen och stegen dit har han skisserat fram oerhört fint. WQJ säger bland annat på sidan 15: 

”Teosofin berättar också om mänsklighetens ursprung, historia, utveckling och öde.

Om människan lär den:

1. Att varje ande är en manifestation av den Enda Anden och sålunda en del av helheten. Den passerar genom en serie av erfarenheter i olika inkarnationer, och dess öde är en slutlig återförening med det gudomliga.

2. Att denna inkarnation inte är den enda utan en av många, och att varje individualitet återförkroppsligas under otaliga existenser i på varandra påföljande raser och planeter i vår kedja och samlar erfarenheter för varje inkarnation i riktning mot sin fullkomning.

3. Att det mellan angränsande inkarnationer följer en period av relativ vila och stimulans, kallad devachan, sedan en rening från det grövre elementet först har ägt rum. Där förbereds själen för sin nästa ankomst till det materiella livet.”
 

Teosofiska Speglingar
Utdrag ur William Q Judge ARCANA nr 17
Bulletin nr 242, Mars 2011, Malmölogen

 Arkivet (1-242)

____________________________________________________________

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö    
Uppdaterad 2014-03-23