nr 229
Vår livsmeditation
Låt oss meditera på det Högsta Självet som finns inom oss, koncentrera oss på det, och känna välvilja mot det som är inneboende i varje människohjärta.[...] Låt oss indela meditationen i två olika typer. Den första typen av meditation är den som utövas vid en bestämd tidpunkt, eller tillfälligtvis, antingen efter ett bestämt mönster eller utifrån ens fysiologiska karakteristiska drag. Den andra typen av meditation är den som omfattar ett helt liv, det vill säga, den odelade tråden av syfte, målmedvetenhet och begär som sträcker sig genom åren mellan vaggan och graven. Vad beträffar den första typen av meditation, så kan man i Patanjalis Aforismer finna alla regler och detaljer som behövs. Om dessa studeras och inte glöms bort, borde ett utövande ge resultat. Hur många av dem är det inte som gång på gång ropat efter anvisningar i detta ämne och som har läst denna bok, och sedan bara lagt den åt sidan för att aldrig mer tänka på den? Alldeles för många.
[…] Viljans ämne har inte behandlats något nämnvärt inom den teosofiska litteraturen vare sig gammal eller ny. Patanjali berör den överhuvudtaget inte. Den verkar antydas av honom alltigenom aforismerna. Viljan är universell och tillhör inte bara människan och djuren, utan även varje annat naturrike. Den goda såväl som den dåliga människan har båda en vilja, liksom barnet och åldringen, den vise och dåren. Den är därför en kraft som i sig inte har någon moralisk kvalité. Denna kvalité måste människan ge den.Så sanningen måste vara att viljan agerar enligt begären, eller som de gamla tänkarna brukade framställa det, ”bakom viljan står begäret”. Det är därför som barnet, vilden, dåren och den ondskefulla människan så ofta visar sig ha en starkare vilja än andra. Den ondskefulla människan har gjort sina begär mer intensiva och därmed också sin vilja. Dåren har endast få begär och lägger all sin viljestyrka i dessa; vilden är fri från konventionella former, från olika idéer, lagar, regler och de antaganden som den civiliserande människan är föremål för, och har därför inget som distraherar hennes vilja. För att göra vår vilja stark måste vi alltså ha färre begär. Låt dessa vara höga, rena, altruistiska; de kommer då att ge oss en stark vilja.
Ingen övning kan i och för sig utveckla viljan, ty den existerar alltid, fullt utvecklad i sig själv. Men övning kommer att utveckla inom oss kraften att framkalla viljan som tillhör oss. Viljan och Begäret ligger vid meditationens och koncentrationens portar. Om vi önskar sanningen med samma intensitet som vi tidigare längtade efter framgång, pengar eller nöjen, så skulle vi snabbt uppnå meditation och äga koncentration. Om vi utför alla våra handlingar, stora som små, varje ögonblick, för hela mänsklighetens skull, vilka representerar det Högsta Självet, då skulle varje cell och fiber i kroppen och den inre människan vändas i en enda riktning vilket skulle resultera i fullkomlig koncentration. Detta har uttryckts i det Nya Testamentet i uttalandet: ”om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus” [Matt 6:22], och i Bhagavad-gita har det förmedlats ännu tydligare och mer begripligt i de olika kapitlen. I ett av kapitlen uttrycks det på ett vackert sätt genom att ”den Allra Högste tänds inom oss och blir sålunda synlig”.
