nr 239

Vad betyder egentligen namnet Kristus?

... Såsom en teosof och gnostiker, eller en som visste, måste Clemens ha vetat att Christos,  var ” VÄGEN”, emedan Chrestos var den ensamme vandraren som reste för att uppnå det slutgiltiga målet genom den ”Stigen”, vars mål var Chrestos, den förhärligade SANNINGENS ande, återföreningen med det som gör själen (Sonen)  ETT med anden och Fadern. Att Paulus visste det är säkert, för hans egna yttranden bevisar det. För vad betyder orden , [palin odino, achris ou morphothei Christos],  eller, såsom det återges i de auktoriserade översättningarna, ”Jag är åter i födslovånda tills Kristus tagit gestalt i er”, om inte vad vi ger det för betydelse i dess esoteriska tolkning, dvs. ”tills ni finner Kristus inom er som er enda ´väg´.” (Se Galater-brevet  IV, 19 och 20).

Jesus, antingen av Nasaret eller Lüd, [24] var således otvivelaktigt en Chrêstos, eftersom han aldrig blev berättigad till benämningen ”Christos ” under sin livstid före sin sista prövning. Det kan ha varit som Higgins tänker sig det, som förmodar att det första Jesusnamnet var kanske ,  [chreistos], det andra , [chrestos], och det tredje  [christos]. ”Ordet  [chreistos] var i bruk före bokstaven H (cap. eta) fanns i språket.” Men Taylor (i sitt svar till Pye Smith, sid: 113) citeras och säger ”Den vördnadsfulla titeln Chrest ... betyder ingenting annat än en god människa”.

________________

[24] Eller Lydda. Hänvisningar är här gjorda till den rabbinska traditionen i den babyloniska Gemara, kallad Sepher Toledoth Jeshu, om Jesus som sonen till någon vid namn Pandira, och som har levt ett århundrade tidigare än den era som kallas den kristna, nämligen under tiden då den judiske kungen Alexander Jannæus och hans hustru Salome härskade från år 106 till år 79 f. Kr. Anklagad av judarna för att ha lärt den magiska konsten i Egypten, och för att ha stulit från det allra Heligaste det Outsägbara Namnet, så blev Jehoshua (Jesus) avrättad av sanhedrinerna i Lud. Han blev stenad och sedan korsfäst på ett träd på aftonen till judarnas påskhögtid. Berättelsen tillskrivs de talmudiska upphovsmännen till Sota och Sanhedrin, sid. 9, i Zekiels Bok. Se i Isis Unveiled, del: 2, sid: 201; Arnobius; Eliphas Levis Science des Esprits och The Historical Jesus and Mythical  Christ, ett föredrag av G. Massey.

Här kan åter ett antal av antikens författare tas fram för att vittna om, att Christos (eller snarare Chreistos) var tillsammans med  = (Hrêsos)  ett adjektiv som tillämpades på icke-judar (hedningar) före den kristna eran. I Philopatris sägs det , [ei tuchoi chrestos kai en ethnesin] dvs. om chrestos möjligheter att till och med vara bland hedningarna,”etc.

Tertullian utpekar i det tredje kapitlet i hans Apologia  ordet ”Christianus”  som tillkommet genom ”en slug tolkning”. [25] Dr Jones å andra sidan lät informationen komma ut och bekräftade genom goda källor att ”Hrêsos  ( ) var det namn som gavs Kristus av gnostikerna och till och med av icke-troende, ”och försäkrar oss att det riktiga namnet borde vara  eller Christos  – alltså upprepande och stödjande de första kyrkofädernas ursprungliga ”fromma bedrägeri”, ett bedrägeri som ledde till förköttsligandet av hela det kristna systemet. [26]  Men jag avser att visa så mycket av den verkliga innebörden i alla dessa termer som det ligger i mina blygsamma förmågor och kunskaper att göra. Christos, eller ”Kristus-tillståndet”, var alltid synonymt med ”Mahatma-tillståndet”, dvs. föreningen av människan med den gudomliga principen inom henne. Som Paulus säger (Efesier-brevet 3:17)    [katoikesai ton Christon dia tes pisteos en tais kardiais humon]. ”Att du ska finna Christos i din inre människa genom kunskap”, inte genom tro såsom det översatts till; för Pistis är ”kunskap”, som det kommer att visas längre fram.       

Teosofiska Speglingar
Utdrag ur Evangeliernas Esoteriska Karaktär del 1 av Helena Blavatsky
Bulletin nr 239, December 2010, Malmölogen

 Arkivet (1-238)

____________________________________________________________

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö    
Uppdaterad 2014-03-23