Koncentration, att hela tiden eller ihärdigt och uthålligt vara uppmärksam i riktning mot något man vill göra, har länge tagits som det mest effektiva för att fullt uttrycka våra krafter och energier. De forntida kallade kraften att fokusera uppmärksamheten på ett ämne eller objekt så länge som behövs, och med uteslutning av varje annan tanke eller känsla, för ”en-punktsinriktning”, att vara inriktad mot en enda punkt. Bland oss vanligt folk är koncentration svår att uppnå, för grundtonen i vår civilisation är faktiskt förvirring, snarare än koncentration. Hela tiden och i varje riktning erbjuds våra förnuft föremål eller ämnen, det ena efter det andra, för att fånga vår uppmärksamhet och för att sedan dra bort det igen från vad vi lägger in i det. Våra förnuft har alltså lagt sig till med tendensen att hoppa från det ena till det andra; att flyga till en trevlig idé, eller otrevlig; och att förbli passiva. Att förbli passiv är normalt att sova; och när det inte är normalt leder det till mental sjukdom. Att vi har vant oss vid dessa förvirringar, och inte förmår hålla våra sinnen vid en given sak någon längre tid, kan var och en lätt bevisa. Om man sätter sig ner och försöker tänka på en enda sak, på ett enda föremål eller ämne, bara fem minuter, så kan man lätt på bara några få sekunder se sig mentalt ha vandrat miltals iväg, från vad man avsåg att ha i förnuftet.