I artikeln ”Reinkarnationer i Tibet” publicerades allt som får sägas om Tsong-kha-pa”. [1] Där slås det fast att denne reformator – i motsats till vad parsi-forskare anser – inte var någon inkarnation av en av de celesta Dhyanierna, eller de fem himmelska Buddhorna, som sägs ha blivit skapade av Sakyamuni efter att han uppnått Nirvana, utan att han istället var en inkarnation av självaste Amita Buddha”. De urkunder som bevarats i den Gon-pa som är Tashi-lhunpo´s huvudkloster, förtäljer att Sang-gyas lämnade det ”Västra Paradisets” regioner för att Själv inkarnera i Tsong-kha-pa, och att detta var en följd av den degradering som hans hemliga läror hade utsatts för.

När än den Goda Lagens Cheu [magiska krafter] förfaller till svartkonst eller ”svart magi”, så är det bara till Dvijas, Hosangas [kinesiska munkar] och Lamorna som dessa hemligheter på ett säkert sätt kan bli anförtrodda.

Fram till Tsong-kha-pa perioden hade det inte funnits några Sang-gyas (Buddha) inkarnationer i Tibet.

Tsong-kha-pa förmedlade de tecken varmed  närvaron av en av tjugo-fem Bodhisattvorna [2] eller en av de celesta Buddhorna (Dhyan-Chohans) skulle bli igenkänd i en människokropp, och Han förbjöd med bestämdhet nekromanti. Detta ledde till en splittring bland Lamorna och de missnöjda allierade sig med urbefolkningens Bön-anhängare mot den reformerade Lamaismen. Än idag utgör de en kraftfull sekt som praktiserar de mest avskyvärda riter runt om i Sikkim, Bhutan, Nepal, och till och med vid Tibets gränsområde. Det var värre då än idag. Med tillåtelse från Tda-shu eller Teshu Lama, [3] så begav sig bortåt några hundra Lohans (Arharter) till Kina för att slå sig ner i det berömda klostret nära Tien-t´ai för att undvika konflikt. Där blev de snart blev föremål för legendarisk lärdom, och så är fallet än idag. Men det hade redan  kommit andra Lohans före dem,

Tathagatas världsberömda lärjungar, vilka kallades de ”välljudande” på grund av deras förmåga att recitera Mantror som hade magiska verkningar. [4]

_________________

[1] Se The Theosophist, vol III, March, 1882, pp.146-148. [Reinkarnationer i Tibet av Helena Blavatsky] 

[2] Den intima relationen mellan de tjugo-fem Buddhorna (Bodhisattvorna) och med  hinduernas tjugo-fem Tattwor (de Betingade eller Begränsade) är intressant.

[3] Det är intressant att notera den stora betydelse som ges Dalai Lamorna från Lhasa av europeiska orientalister, och deras fullständiga okunnighet beträffande Tda-shu (eller Teshu) Lamorna, då det är de senare som inledde den hierarkiska serien av Buddha-inkarnationer, och att de de facto [faktiskt] är Tibets ”påvar”: Dalai Lamorna är Tda-shu Lama Nabang-lob-Sang´s skapelser, han själv är den sjätte inkarnationen av Amita, genom Tsong-kha-pa, men väldigt få personer är medvetna om detta faktum.

[4] Reciterandet av ett mantra är inte detsamma som en bön, utan snarare en magisk sentens varmed kausalitetens ockulta lag förbinder sig, samt är beroende, av viljan och agerandet av den reciterande sångaren. Det är en rad av sanskrit ljud och när dess ordsträng och sentenser uttalas enligt Atharva Veda´s magiska formel, som dock  bara förstås av de få, blir resultatet av vissa mantror en omedelbar och kraftfull effekt. I dess esoteriska mening så innehåller det Vach (det mystiska språket) som innebor i mantrat, eller snarare inom dess ljud, eftersom det är i enlighet med vibrationerna i etern., som verkningarna på ett eller annat sätt uppstår. De så kallade ”välljudande sångarna” fick sitt namn på grund av att de var experter på mantrorna. Därav legenden i Kina som säger att Lohans sånger och melodier hörs vid gryningen av prästerna från sina celler i Fang-Kwang klostret. (Se i Biography of Chi-Kai in Tien-tai-nan-tchi)

Utdrag ur Tsong-kha-pa – Lohans i Kina
av HELENA BLAVATSKY