nr 75

Teosofin och dödsstraffet

Alla sätt att avrätta är våldsamma, vare sig det sker med kniv, svärd, kula, förgiftning, rep eller elektricitet. För en teosof har termen våldsam i förhållande till döden en större innebörd än för dem som inte hyser teosofiska åsikter. För den senare skiljer sig en våldsam död från en lugn och naturlig endast genom det våld som utövas på offret. Men för oss innebär en sådan död, människans våldsamma lösslitande från sin kropp, och detta är en allvarlig sak som berör hela samhället. Det skapar faktiskt en paradox, ty sådana personer är inte i vanlig mening döda; de stannar kvar bland oss som osynliga brottslingar i stånd att skada de levande och tillfoga hela samhället mycket ont.

Vad är det som händer? Allt vad åskådaren ser är att det hastiga bortryckandet har skett; men vad sker i verkligheten? En naturlig död liknar ett lövs fallande nära vintern. Tiden är nu inne, ty bladets alla krafter är frigjorda; och när de inte längre är verksamma hänger stjälken blott med svagt fäste samman med grenen och den minsta vindfläkt lösgör den. Detsamma gäller för oss; vi börjar frigöra alla våra inre krafter och beståndsdelar den ena från den andra, eftersom deras tid är till ända, och när den sista dödsdallringen når oss faller de inre delarna isär och lämnar själen fri. Men den arma brottslingen har ännu inte hunnit till sitt livs naturliga slut. Hans astralkropp är inte redo att avskilja sig från den fysiska kroppen, inte heller är den vitala livskraften, nervenergin, redo att lämna sin plats. Hela den inre människan är fast sammanbunden och hon är den verkliga människan. Jag har sagt att dessa delar inte är färdiga att avskiljas – faktum är att de inte är i stånd att skilja sig, därför att de är sammanbundna av lagen och av en kraft som endast den stora Naturen har kontroll över.

När således den yttre fysiska kroppen underkastas en sådan behandling som åstadkommer en hastig och för tidig skilsmässa från den verkliga människan, är han endast bedövad för en tid och vaknar sedan upp inom jordens atmosfär som en fullt kännande levande varelse, dock utan kropp.

Utdrag ur artikeln Teosofin och dödsstraffet av  WILLIAM Q JUDGE
 

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23