Ställföreträdande försoning

... de [kristna] tror på förlåtelse och efterskänkning av alla synder. Man har lovat dem att om de enbart tror på Kristi blod (ett oskyldigt offer!), på det blod Han offrade för hela mänsklighetens synder, ska detta försona varje dödlig synd. Och vi tror varken på någon ställföreträdande försoning eller på möjligheten av att någon gud, inte ens ett ”personligt Absolut” eller ”Oändlig”, om ett sådant kunde finnas, skulle kunna förlåta någon ens den minsta synd. Vad vi tror på, är en strikt och opartisk rättvisa. Vårt begrepp om den ovetbara Universella Gudomen, representerad av Karma, är att det är en makt som inte kan misslyckas och som därför inte kan hysa vare sig vrede eller nåd, utan endast absolut rättvisa som lämnar varje orsak, stor eller ringa, att utarbeta sina oundvikliga verkningar.

Jesus talesätt; “Med det mått I mäten med, ska också mätas åt eder” (Matt 7:2) hänvisar inte vare sig öppet eller underförstått på något hopp om en kommande nåd eller frälsning genom ställföreträdare. Det är på grund av rättvisan i denna sats som vi i vår filosofi erkänner och inte nog eftertryckligt föreslår kärlek, barmhärtighet och förlåtelse för ömsesidiga oförrätter. Stå inte emot en oförrätt och löna ont med gott är buddhistiska föreskrifter som först predikades med hänsyn till den oförsonliga Karmiska lagen. Att ta lagen i egna händer är i alla händelser för en människa en vanhelgad självöverskattning. Den mänskliga lagen kan använda sig av inskränkande men inte av straffande åtgärder; men en människa som tror på Karma, men dock kräver sin egen hämnd och vägrar att förlåta varje oförrätt och därmed ger betalt med samma mynt, är kriminell och skadar endast sig själv. Den som i stället för att helt och hållet överlämna straffet åt den stora Lagen som ofelbart kommer att hemsöka den som skapat obalans, och därtill lägger sin egen lilla hämnd, ska därmed endast alstra en orsak till kommande gottgörelse åt sin fiende och ett kommande straff åt sig själv. Den ofelbara Regulatorn danar i varje inkarnation karaktären av den efterföljande; och summan av förtjänster eller brister i de föregående utgör den avgörande faktorn vid den nya återfödelsen.

_____________________________________

Teosofiska Speglingar
Ställföreträdande Försoning av Helena Blavatsky
Bulletin nr 272, December 2013, Malmölogen

         Arkivet (1-272)