I var och en av oss finns något som går in i det tillstånd som kallas drömmar, sömn och död. Man kan inte få någon förståelse om sådana tillstånd i medvetandet – som vi går in i och återvänder ifrån – utom med den idén, att det finns ett Jag, en tänkare, en förnimmare, en som vet och en som erfar, – som inträder i de tillstånden och återvänder därifrån – och att detta Jag, den verkliga människan, bibehåller sin integritet igenom dem alla.

Oavsett hur högt vi kan ha beaktat vilket som helst av dessa tillstånd, så är vi själva mer än något av dem. Även om vi föreställer oss att ha nått eller kunde nå det högsta slag av intelligens och aktivitet, det som vi kallar det gudomliga, så är det vi som skulle nå det. Så vi kan inte komma till någon förståelse av de tillstånd vi går in i, förrän vi erkänner att det finns ett DET i oss som går igenom dem alla, och sedan måste vi försöka förstå vad detta någonting är, och i det bemödandet börja precis där vi nu är. Vi kan aldrig börja med något från någon annan plats eller position än där vi just då befinner i oss.