nr 247

Pythagoras Stormästaren

... I modern vetenskap är det allmänt vedertaget att alla högre lagar i naturen presenteras genom kvantitativa formler. Detta är kanske ett mera fullkomligt utarbetande eller en utförligare bekräftelse på den pythagoreiska läran. Hela tal, betraktades som det bästa sättet att åskådliggöra de lagar om harmoni, som genomsyrar kosmos. Vi känner även till att det inom kemi, i läran om atomer och i lagarna om föreningar, så att säga, faktiskt godtyckligt, används klart avgränsade tal. Som W, Archer Butler har uttryckt det: ”Världen är, följaktligen, inom alla områden, i dess utveckling, en levande uträkning, ett förverkligande som vilar på geometri."

Nyckeln till de Pythagoreiska dogmerna är den allmänna formeln, enhet i mångfald, det ena utvecklar mängden och genomsyrar mängden. Detta är den forntida emanationsläran, med några få ord. Även aposteln Paulus accepterade detta som sant. ”[Ex auton, kai di auton, kai eis auton ta panta]" — Från honom och genom honom och i honom finns allting. Detta är, som vi kan se i följande citat, helt och hållet hinduiskt och bramanskt:

”När upplösandet – Pralaya – nått sitt slut, frigjorde det stora Väsendet – Para-Atma eller Para-Purusha – Herren som existerar genom sig själv, ur vilken och genom vilken alla ting var, och är och kommer att vara . . .  de olika skapelserna, beslutade att emanera ur sin egen substans, ” " (Manava-Dharma-Sastra, bok i., slokas 6 och 7).

Den mystiska Dekaden 1 + 2 + 3 + 4 = 10 är ett sätt att ge uttryck åt den här idén. Ett är Gud, Två materia; Trean kombinerar Monaden och Duaden, och består av bådas natur, och är den förnimbara världen; Tetraden, eller den perfekta formen, uttrycker tomheten i allt; och Dekaden, eller summan av allt, involverar hela kosmos. Universum är kombinationen av tusen element, och ändå uttrycket av en enda ande – ett kaos för sinnena, ett kosmos för förståndet.

Hela den här talserien med tanke på skapelsen är hinduisk. Väsendet, som existerar genom sig själv, Swayambhu eller Swayambhuva, som han kallas av vissa, är ett. Ur sig själv emanerar han den kreativa förmågan, Brahma eller Purusha (gudomlig man), och ett blir Två; ur denna Duad, föreningen mellan av den helt och hållet intellektuella principen och materians princip, utvecklas en tredje, som är Viradj, [Viraj] den fenomenella världen. Det är utifrån den här osynliga och oförklarliga treenigheten, det brahmanska Trimurti, som den andra treenigheten evolverar som representerar de tre förmågorna – den kreativa, den bevarande, och den transformerande. Dessa symboliseras av Brahma, Vishnu, och Siva, men är jämt och ständigt förenade till ett. Enheten, Brahma, eller Tridandi som Vedaböckerna kallade honom, är guden trefaldigt manifesterad, som gav upphov till det symboliska Aum eller det förkortade Trimurti. Det är bara under den här treenigheten, för alltid aktiv och gripbar för alla våra sinnen, som det osynliga och okända Monas kan manifestera sig själv i de dödligas värld. När han blir Sarira, eller han som antar en synlig form, symboliserar han materiens alla principer, alla livets frön, han är Purusha, de tre ansiktenas gud, eller trefaldiga kraften, essensen av den Vediska triaden. ”Låt Brahmas anhängare få kännedom om den heliga Stavelsen (Aum), Savitris tre ord, och läs Vedaböckerna dagligen ” (Manu, bok iv., sloka 125).

Teosofiska Speglingar
Den Avslöjade Isis, Före Avslöjandet, sid 16-17 av Helena Blavatsky
Bulletin nr 247, September 2011, Malmölogen

 

____________________________________________________________

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö    
Uppdaterad 2014-03-23