nr 177

Pythagoras och planeten Venus

Ingen stjärna, av de oräkneliga myriader som på natten blinkar över det himmelska fältet, skiner så bländande som planeten Venus – inte ens Sirius-Sothis, hundstjärnan som älskades av Isis. Venus är drottningen bland våra planeter, kronjuvelen i vårt solsystem. Hon är poetens inspiratör, väktaren och följeslagaren till den ensamme herden, den älskvärda morgon- och aftonstjärnan.

...Stackars vackra Venus blev mycket illa drabbad i detta krig av så kallade gudomliga bevis, mycket värre än sina himmelska kamrater. Medan historien om de andra sex planeterna, och deras gradvisa förändring från greko-ariska gudar till semitiska djävlar, och slutligen till  "Herrens sju ögons gudomliga attribut" är endast känd för de välutbildade och insatta, då däremot den om Venus-Lucifer har blivit en vardagsberättelse även bland de mest olärda bland de romersk-katolska länderna.

Denna berättelse skall nu förmedlas till fördel för dem som kanske har förnekat sin astrala mytologi.

Venus betecknades av Pythagoras som  sol-alter, en andra sol, på grund av sin magnifika strålglans – inte jämförbar med någon – samt var den första att dra till sig de antika teogonisternas uppmärksamhet. Innan den kallades Venus, så var den känd i pre-Hesiodisk teogoni som Eosforos (eller Fosforos) och Hesperos, gryningens och skymningens barn. Hos Hesiod, så var planeten delad i två gudomliga varelser, två bröder – Eosforos (Lucifer enligt latinarna ) morgonstjärnan, och Hesperos, aftonstjärnan. De är Astroeos och Eos barn, den stjärnbeströdda himlen och gryningen, lika väl som  Kefalos och Eos barn. (Theog:381, Hyg.Poet. Astron. 11, 42). Preller, citerad av Decharme, visar att Phaeton är identisk med Fosforos eller Lucifer (Gréce. Mythol: 1, 365). Med stöd av auktoriteten Hesiod gör han även Phaeton till sonen av de två gudomligheterna – Kephalos och Eos.

         Utdrag ur En planets historia av  HELENA BLAVATSKY
         Teosofiska Speglingar – ULT-bulletin nr 177, Mars, 2005
 

---

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö    
Uppdaterad 2014-03-23