nr 248

Platons Dialoger

... Det är den platonska filosofin, den mest fulländade sammanfattningen av de svårfattliga systemen från det gamla Indien, som ensamt kan erbjuda oss den här medelvägen. Alltmedan tjugotvå och en kvarts århundrade förflutit sedan Platon dog, är världens mest framstående tänkare fortfarande upptagna av hans skrifter. Han var i ordets fulla bemärkelse, en tolkare av världen. Och den förkristna erans störste filosof, återspeglade i sina arbeten troget, spiritualismen, hos de vediska filosoferna som levt tusentals år före honom själv, samt deras metafysiska uttryck. Vyasa, Djeminy [Jaimni], Kapila, Vrihaspati, Sumati, och så många andra, kommer bevisats ha överfört sina outplånliga avtryck under mellanliggande århundraden på Platon och hans skola.  Sålunda blir slutsatsen att samma visdom uppenbarades i lika hög grad både för Platon och de gamla hinduiska vise. Genom att på det här sättet överleva tidens tand, kan denna visdom vara annat än gudomlig och evig? 

Platon lärde ut att rättvisa existerade i innehavarens själ och var hans högsta goda. ’’Människor har i proportion till sin intellektuella kapacitet, gått med på hans transcendentala påståenden.’’ Ändå har hans kommentatorer, nästan samstämmigt, ryggat tillbaka inför varje passage som gör gällande att grundvalarna i hans metafysik vilar på fast grund, och inte på idealistiska begrepp. 

Men Platon kunde inte acceptera en filosofi blottad på andliga strävanden; de två var som ett för honom. För de gamle grekiske vise existerade ett enda uppnåeligt syfte: VERKLIG KUNSKAP. Han betraktade bara de som genuina filosofer, eller sanningens studenter, som äger kunskap om det verkligt existerande, i motsats till det blotta betraktandet;  det ständigt-existerande, i motsats till det tillfälliga; och det som existerar permanent, i motsats till det som växer, avtar, och som utvecklas och förstörs om vartannat.  ’’Bortom alla begränsade existenser och alla sekundära orsaker, alla lagar, idéer och principer, finns där en INTELLIGENS eller ett FÖRNUFT [nou, nous, anden], den första principen av alla principer, den Högsta Idén på vilken alla andra idéer är byggda; universums Monark och Lagstiftare; den ultimata substansen ur vilken alla ting får sin existens och essens, den första och verksamma Orsaken till all ordning, och harmoni, och skönhet, och excellens, och godhet, som genomsyrar universum – som benämns, genom dess överhöghet och excellens, det Högsta Goda, Gud ’Gud över allt’. Han är varken sanningen eller intelligensen, utan fadern till dem.’’ Även om detta tings eviga essens inte är förnimbar genom våra fysiska sinnen, kan det förstås av dem vars förnuft inte medvetet är fördunklat. ’’För er, ‘’ sade Jesus till sina utvalda lärjungar, ’’är det givet att känna till Guds Rikes mysterier, men för den stora massan [polloi] är det inte givet; … därför talar jag till dem i liknelser [eller allegorier]; ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och inte heller förstår de.’’

Teosofiska Speglingar
Den Avslöjade Isis, Före Avslöjandet, sid 12-13 av Helena Blavatsky
Bulletin nr 248, Oktober 2011, Malmölogen

 

____________________________________________________________

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö    
Uppdaterad 2014-03-23