nr 157

Meditation – Dharana, Dhyana, Samadhi

1. Att rikta förnuftet på en plats, ett objekt eller ett subjekt är uppmärksamhet
Detta benämns Dharana.

2. Förlängning av denna uppmärksamhet är kontemplation.
Detta benämns Dhyana.

3. Denna kontemplation är meditation då den utövas enbart i förhållande till något materiellt subjekt eller sinnesobjekt.
Detta benämns Samádhi.

4. Då denna orubbliga uppmärksamhet, kontemplation och meditation utövas med avseende på ett objekt, utgör de tillsammans vad som benämns Sanyama.
Vi har inget ord som motsvarar Sanyama. Översättare har använt ordet återhållsamhet men detta är ofullständigt och missledande, även om det i och för sig är en korrekt översättning. När en hindu säger att en asket utövar återhållsamhet enligt denna metod beträffande något objekt, menar han att asketen utövar Sanyama. Det kan däremot på vårt språk antyda att han avhåller sig från något speciellt ting eller handling, och detta är inte betydelsen av Sanyama. Vi har använt textens språk, men idén kan kanske bättre återges med "fullkomlig koncentration".

5. Genom att utföra Sanyama – eller processen som innebär riktad uppmärksamhet, kontemplation och meditation – utvecklar man på ett lätt och naturligt sätt en exakt urskillningsförmåga.
Denna "urskillningsförmåga" är en särskild förmåga som endast utvecklas genom detta slags utövande, och behärskas inte av vardagsmänniskan som inte har ägnat sig åt koncentration.

6. Sanyama skall användas medan man stegvis fortsätter övervinna alla förnuftets modifikationer, från de mera uppenbara till de mest subtila.
(Se kommentaren till Aforism 2, Bok I.) Lärjungen skall veta, att sedan han övervunnit de lidanden och hinder som beskrivits i de föregående böckerna finns det ytterligare modifikationer av svårfattlig natur som förnuftet genomlider, och som undanröjs med hjälp av Sanyama. När han har nått det stadiet kommer svårigheterna själva att uppenbara sig för honom.

7. För att uppnå den slags meditation som kallas "den i vilken det finns en tydlig uppfattning" är de tre övningarna – uppmärksamhet, kontemplation och meditation – mera verksamma än de första fem tidigare beskrivna sätten: "att inte döda, sannfärdighet, att inte stjäla, avhållsamhet och att inte hysa materiella begär".
Se Aforism 17, Bok I.

Patanjalis Yoga-Aforismer – Bok III  av WILLIAM Q JUDGE
 

---

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23