225. Karma

Karma utgör grundtonen för alla tillstånd för den råder över den minsta atom såväl som över den högsta andliga varelsen; den råder över människor, djur, världar och evolutionsperioder, vad beträffar deras individuella handlingar såväl som deras kollektiva ömsesidiga påverkan. I sin vidaste bemärkelse är Karma handling; varje verkan springer ur någon handling, från någon tidigare orsak och reaktionen är endast en fortsättning av denna handling. Karma utgör grunden för evolutionen; livets ocean som delar sig i sina integrerande droppar efter en pralaya, utgör en handling som är en följd av tidigare handlingar och dropparna som inträdde i en assimileringsperiod frambringas sedan igen som en orsak. Karma utgör grunden och sättet genom vilket evolutionen framskrider. Fördelen med att förstå Karma kommer dessutom inte så mycket av att följa världens, rasens eller nationens Karma, utan kommer snarare genom att studera våra egna personliga släktlinjer och liv samt av tillämpandet och relaterandet av universella lagar på dessa. Vi är Karma; vi representerar Karma; när vi tänker så är vi skapare av Karma. Det finns ingen Karma om det inte finns en varelse som skapar den eller erfar dess verkningar, och eftersom varje varelse till sin egen grad har förmågan att handla, att förnimma och motta handlandets verkningar, måste vi komma till insikt om att Karma inte är en lag som påtvingats människan av gudar, djävlar eller människor eller varelser av något slag, utan är inneboende i alla varelser; därför är den en absolut rättvis lag och varje människa är ansvarig för sina egna yttre angelägenheter, villkor och omständigheter, sin karaktär, kvalitéer och tendenser, samt för sin mentala moraliska, psykiska och andliga natur på alla medvetandeplan. Hon är likaledes ansvarig för de verkningar som hennes tankar och handlingar åstadkommer vilka påverkar hennes medmänniskor, såväl som de riken som finns under människoriket. Hon kan inte rädda sig själv på någon annan varelses bekostnad, och inte heller kan hon uppnå sann lycka så länge som någon av hennes medmänniskor lider. Eftersom hon är en självmedvetande varelse med förmåga att förvärva kvalitéer, och att kunna manipulera de lägre naturerna, så tillfaller det henne att förstå alla saker och tings förhållanden, så att hon kan använda sig av dem på ett välgörande sätt. Bara när ansvarskänslan, vilket är början till osjälviskhet leder människorna till renandet av deras förnuft, och till likformighet i känsla, tanke, och handling enligt livets sanna logiska grund kan denna förståelse uppnås.

Tillvarons lagar och principer – livets sanna logiska grund – framställes av Teosofin; därmed utgör varje människas kontakt med Teosofin samtidigt både en möjlighet och ett ansvar som hon har förts till genom Karma. Hon kan göra det bästa av det, eller så hon kan förneka det och på så sätt misslyckas i att uppnå eller erbjuda välgång. Hennes vägran att dra nytta av det nu, kommer att göra henne mindre beslutsam i något kommande liv att genomföra sin naturs syfte, som besegras om hon under vilket tillstånd eller påtryckning det än må vara, förnekar att göra det som hon ser leder henne i den rätta riktningen. Men det finns alltid de som kommer att prova och tillämpa Teosofin i sina egna liv, och lära sig vad det innebär, och som kommer att utföra arbetet till det allra sista ögonblicket. De kommer i sinom tid att bli mänsklighetens ledare och pionjärer, genom att lära sig, även om lärandet innebär århundraden av lidanden. Om ljuset från den sanna Teosofin hålls brinnande med tydlig låga, kommer det att bli hela världens frälsande ljus. Så måste det vara. Men frågan är bara, vilka kommer att vara fackelbärarna?

Teosofiska Speglingar
Utdrag ur Frågor och Svar på "Teosofins Ocean" av Robert Crosbie, kap 11
Bulletin nr 225, September 2009, Malmölogen