nr 210
Invigningen
[...] Utan framgång i den dagliga invigningen, kommer ingen aspirant någonsin att få tillfälle att försöka genomgå högre invigningar, [detta är] något som kommer lärjungen till mötes nästan vid varje ögonblick. Vi möter den genom våra relationer med våra medmänniskor samt i de verkningar som alla våra levnadsförhållanden utövar på oss. Om vi misslyckas med detta, kommer vi aldrig till den punkt där högre invigningar erbjuds oss. Om vi inte kan bära ett tillfälligt nederlag, eller om vi blir överraskade av ett hastigt framkastat ord som sårar vår egenkärlek, eller om vi ger efter för lusten att med hårdhet döma andra, eller om vi inte vill inse och erkänna våra mest iögonfallande fel, då bygger vi inte upp den kunskap och styrka som ovillkorligen krävs av var och en som vill bli en mästare över naturen.
I varje människas liv finns det något som kallas valets stund, men denna stund inträffar inte på någon särskild fastställd dag. Den utgör totalsumman av alla dagar; och den kan skjutas upp till dödsdagen och då står det inte längre i vår makt att utnyttja den; eftersom valet har bestämts av samtliga våra tankar och gärningar under livstiden. Vi har själva, just vid den tidpunkten, skapat oss det slags liv, kropp, omgivningar och tendenser som bäst kommer att utforma vår karma. Detta är en sak som är högtidlig nog, och en sak som gör att den ”dagliga invigningen” blir av allra största betydelse för varje allvarlig studerande. Men allt detta har sagts många gånger förut och det är beklagligt att studerande fortfarande nonchalerar de goda råd de får.
Tror ni att en Mästare skulle låta er gå igenom något sällsamt prov om Han antog er som lärjunge? Nej, det skulle Han inte, utan Han skulle helt enkelt låta ert livs små händelser ha sin gång, och resultatet fick avgöra vilken ställning, som med rätta skulle bli er. Det må vara en barnskola, men det krävs en man för att klara av den.
Vad beträffar den andliga utvecklingen lär teosofin att:1. Det väsentliga i processen ligger i att uppnå det högsta, det andliga elementet i människans natur.
2. Detta uppnås genom en inriktning på bland annat följande:a) att fullständigt utrota alla former av själviskhet och odla en allmän generös förståelse och strävan för andras bästa.
b) att fullständigt odla den inre andliga människan genom meditation, genom uppnående av och gemenskap med det gudomliga samt genom sådana övningar som har beskrivits av Patanjali, det vill säga en oavbruten strävan mot fulländning.
c) att ha kontroll över köttsliga drifter och begär och låta alla lägre materiella intressen medvetet underordnas andens befallningar.
d) att noggrant uppfylla varje plikt som tillhör ens plats i livet, utan önskan om belöning och att lämna resultaten till den gudomliga lagen.
3. Samtidigt som det ovannämnda åligger och kan utövas av alla religiöst sinnade människor är ett ännu högre plan av andligt uppnående beroende av ett bestämt träningssätt, fysiskt, intellektuellt och andligt, genom vilket de inre förmågorna först uppväcks och sedan utvecklas.
4. En utvidgning av denna process uppnås i Adeptskapet, Mahatmaskapet eller i Rishiernas, De Vises och Dhyân Chohanernas tillstånd. Dessa tillstånd är alla upphöjda stadier, uppnådda genom ansträngande självdisciplin och lidanden, kanske utsträckta över många inkarnationer och med många grader av invigningar och högre tjänster, bortom vilka det finns ytterligare stadier, som ständigt närmar sig det gudomliga.
Utdrag ur Den dagliga invigningen och Teosofisk Resume av William Q Judge
Bulletin nr 210, April 2008, Malmölogen
|
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23