nr 244

 Det gåtfulla Mayafolket
 EN AV MESOAMERIKAS GAMLA KULTURER

Vare sig man beskådar Memfis eller Palmyras imponerande ruiner, står vid foten av den stora Gize-pyramiden, vandrar längs Nilens stränder eller står försjunken i tankar bland det längesedan förgångna, mystiska Petras vallar och murar, kan man – i hur djupt töcken ursprunget till dessa forntida minnesmärken än må vara inhöljt – dock finna ett och annat stycke fast mark, varpå man kan bygga sina slutledningar. Trots tätheten av det förhänge, bakom vilket dessa fornminnens, historia döljer sig, ges dock här och var rämnor, genom vilka vi kan fånga upp en och annan ljusglimt. Vi känner avkomlingarna av dem som byggt dessa monument, och vi känner, om än ytligt, de nationers historia, vilka efterlämnat sina spår, spridda runt omkring oss. 

… Så är inte förhållandet med den nya världens, de båda amerikanska kontinenternas, fornlämningar.

…Särskilt på andra sidan Mexiko-dalen, ligger hundratals en gång mäktiga städer öde och i ruiner, vilkas namn till och med är utplånade ur folkens minne. Begravna i djupa urskogar och otillgängliga dalar, ibland ända till sextio fot under jorden, har de, ända från den dag de först upptäcktes och tills nu, ständigt förblivit en gåta för vetenskapen, gäckande alla forskningar – de har varit stummare än Egyptens sfinx. Vi vet ingenting om Amerika före den spanska erövringen – absolut ingenting. Inga krönikor, inte ens från jämförelsevis yngre tider finns kvar; det finns inga traditioner ens bland landets urinvånare rö­rande dess förflutna historia. Vi är lika okunniga om de raser, som uppfört dessa cyklopiska byggnadsverk, som om den sällsamma gudsdyrkan, vilken inspirerat de forntida skulptörer, som på oändligt långa stenväggar, monument, monoliter och altaren inhuggit dessa trolska hieroglyfer, dessa grupper av djur och människor, tavlor av ett okänt levnadssätt – en förgången konst – scener ibland så fantastiska och vilda att man ofrivilligt kommer att tänka på en feber­dröm, vilkens gyckelbilder på en vink av en väldig magikers hand plötsligen kristalliserats i sten för att i tiders tider förvirra kommande släkten. Ännu så sent som i början av detta århundrade visste man ingenting om ens tillvaron av en sådan rikedom på fornlämningar.

… Att sammanblanda minnesmärken från inkaperioden i Peru och Montezumas tid Mexiko med de ursprungliga förhistoriska monumenten är ett ödesdigert misstag. Medan Cholula, Uxmal, Pachacamac och Chichen [Itza] var fullkomligt bevarade och bebodda vid tiden för de spanska rovriddarnas infall, ges det hundratals ruiner efter städer och byggnadsverk, vilka befann sig i samma tillstånd av förfall redan då, vars ursprung var likaså okänt för de besegrade inkas och kasikerna, som det är för oss nu, och som utan tvivel äro kvarlevor efter okända och nu utdöda folk. Den sällsamma skepnaden av de mänskliga huvud och profiler, som vi finner avbildade på monoliterna i Copan, utgör en bekräftelse på riktigheten av denna hypotes.

…Men att det under något tidsskede måste ha existerat ett nära samband mellan fornarierna, de förhistoriska bebyggarna av Amerika – vilket deras namn än må ha varit – samt fornegypterna, är en sak lättare att bevisa än att motsäga.