Den natur, som vilken som helst varelse har, går verkligen inte att förstå och intelligent förklara, förutom genom Evolution, som alltid utvecklar sig, inifrån och utåt, och så att ande eller medvetande kommer till uttryck, genom förvärvad intelligens. Andens vilja i verksamhet har alstrat allting som finns.

Om vi förstår att den intelligenta viljan ligger bakom allt som existerar, att den är orsaken till allt som finns , det vill säga, är Skaparen i universum, kan vi kanske få någon idé om vad som är nödvändigt för oss att veta, för att riktigt kunna använda våra förmågor.

Mitt ibland våra skapelser framstår alla som skapare. På intelligensens skala finns skapare nedanför oss. Vi står på en annan plats, med vidare visioner och ett större förråd av erfarenheter, så vi kan se, att nedanför oss, oändligt nedanför, finns varelser så små, att många sådana kan samlas på en nålspets. Ändå kan vetenskapsmän, som under många omständigheter har undersökt dem, inte bestrida, att dessa oändligt små organismer besitter en viss intelligens, en förmåga att söka vad de gillar och undvika vad de ogillar. Från minsta fattbara punkt av iakttagelseförmåga och handling råder en ständigt vidgande utsträckning av uttryck och evolution, en utveckling alltmer i riktning mot tillvarons allt större verksamhetsområde. Denna evolution av intelligens, eller själ, fortskrider mycket långsamt i de lägre rikena, fortare i djurriket, och har i människan nått det stadium, där hon själv vet att hon finns, att hon är medveten, att hon i någon grad kan förstå sin egen natur, samt deras natur som står nedanför henne, och se deras relationer med varandra.